Energi- och vätskebehov

Energibehov

Energibehovet varierar med ålder, kön, kroppsvikt, aktivitet och sjukdomstillstånd. Vid parenteral nutritionsbehandling är det alltid bättre att lägga sig på en lägre energinivå i inledningsskedet för att undvika överdosering. Hos svårt undernärda individer kan refeeding syndrom uppstå om mer näring ges än vad vävnaderna kan metabolisera. Störst är risken vid parenteral tillförsel. Nutritionsbehandlingen bör därför startas försiktigt till dessa patienter [4,6].

Det finns olika formler för att beräkna energibehovet. Generellt kan man beräkna patientens totala energibehov per dygn: patientens vikt i kg x 30 kcal [4].

PN beräknas täcka 75% eller mer av patientens energiintag

Beräkna det totala energibehovet något lägre än vid peroralt och enteralt intag för att undvika överdosering. Patientens vikt i kilo x 25 kcal.

PN utgör mindre än 75% av patientens energiintag

Beräkna det totala energibehovet. Patientens vikt i kilo x 30 kcal.

Undernärd patient

Till patienter som är kraftigt avmagrade med ett dåligt nutritionstillstånd rekommenderas att den parenterala nutritionen inleds med 15-20 kcal/kilo kroppsvikt och dygn. Under tre till fem dagar ökas successivt energinivån. [4]. Läs mer om upptrappning i texten om infusionshastighet och upptrappning.

Överviktig patient

Det vetenskapliga underlaget för hur energibehovet bedöms vid övervikt är idag svagt. En riktlinje för att beräkna det totala energibehovet är att utgå från den vikt patienten skulle ha vid BMI 25. Många gånger krävs att man ökar energinivån med cirka 25 % på den överskjutande vikten. [4]

Var extra noga med att väga patienten för att utvärdera att energinivån är tillräcklig. Observera dock att patienter med högt BMI men med stor andel muskelmassa har ett högre energibehov.

Äldre patienter

Är patienten över 70 år rekommenderas att minska uträknat energibehov med cirka 10 %, framförallt i inledningsskedet, för att minska risken för överdosering.

Feber

Vid hög feber är energiutgifterna ökade, men kroppen har svårare att tillgodogöra sig näringen. Vid hög feber rekommenderas att parenteral nutritionsbehandling inleds med 15-20 kcal/kilo kroppsvikt/dygn. Vid kortvarig feber trappas energinivån upp då kroppstemperaturen normaliserats. Vid långvarig feber rekommenderas att börja med en lägre energinivå (15-20 kcal per kilo kroppsvikt) för att efterhand försiktigt trappa upp.

Vätskebehov

Bedömning av det basala vätskebehovet per dygn kan generellt räknas: vikt i kilo x 30 ml [6]. Tänk på att kompensera för eventuella vätskeförluster. Har patienten ätit och druckit dåligt eller haft vätskeförluster till exempel på grund av diarré och/eller kräkningar ska i första hand vätskebalansen korrigeras. Att ge total parenteral nutrition till dehydrerad patient ökar risken för obehag och illamående. Innan start av parenteral nutritionsbehandling bör patienten vara cirkulatoriskt stabil med tillfredsställande urinproduktion.