Utskrivet 2012-05-22

Till navigering

Uppföljning, utvärdering

[Nutrition]

Behandlingen ska bedömas, dokumenteras och utvärderas kontinuerligt under vårdtillfället.

Övervakning, uppföljning och utvärdering

Vikt och energibehov

Vikt bör följas kontinuerligt. Inom slutenvården bör detta ske minst en gång per vecka. Förändringar ska dokumenteras.

Mat- och vätskeregistrering

Peroralt energi- och vätskeintag bör kontinuerligt utvärderas med hjälp av mat- och vätskeregistering. Den absolut enklaste metoden är att med ögonmått uppskatta hur mycket som ätits upp vid respektive måltid. Avvikelser i kostintaget bör dokumenteras och dess bakomliggande orsaker identifieras för att därefter kunna vidta åtgärder.

Det finns också blanketter för registrering som innebär att man kryssar i hel, halv eller fjärdedels portion. Denna form av registrering ger ett grovt mått på energiintaget, men ingen värdering av vilka beståndsdelar i måltiden som ätits upp eller lämnats. Fanns problem med exempelvis konsistens eller smak?

En mer noggrann bedömning av dagligt intag erhålls genom att all mat och dryck under ett antal dagar kvantifieras och registreras för att energi- och näringsvärdesberäknas. För bearbetningen krävs att varje enskild komponent i måltiden som ätits eller druckits upp registreras och kvantifieras. Information om energi- och proteininnehåll i aktuella maträtter kan erhållas från köket/matproducenten. Metoden är arbetskrävande men kan ge en god bild av energiintag och intag av övriga näringsämnen. Resultatet sätts i relation till beräknat energi- och näringsbehov. Dietist bör vara involverad för att registreringen ska kunna genomföras och analyseras på rätt sätt.

Om enteral- eller parenteralnutrition är ordinerad bör intaget följas dagligen och om dessa nutritionsformer används i kombination med peroralt intag måste det totala intaget av energi, näring och vätska räknas ihop dagligen. Följsamhet till och acceptans av ordinerad nutritionsbehandling bör följas kontinuerligt.

Om beslutade åtgärder inte ger önskat resultat måste de omprövas och ställning tas till nya. Dietist bör vara involverad.

Informationsöverföring

Vårdtillfället måste också sammanfattas och kommuniceras när det gäller nutrition (nutritionsepikris skrivs av dietist). Nutritionsbehandling måste i de flesta fall fortsätta under lång tid varför huvuddelen ofta sker utanför sjukhus. Korrekt informationsöverföring är därför viktigt. Den ska innehålla uppgifter om patientens näringstillstånd, behov, aktuell nutritionsordination, ätstödjande åtgärder och målsättning med behandlingen.

Epikrisen bör innehålla:

  1. Sammanfattning av:
    • ät-/nutritionsproblem och viktutveckling under vårdtiden
  2. Aktuell:
    • nutritionsbedömning inklusive vikt och BMI vid utskrivning
    • nutritionsordination
    • beskrivning av individens behov av ätstödjande åtgärder
    • målsättning med nutritionsbehandlingen
    • skötselinstruktion av sond/gastrostomi eller venkateter/subkutan venport
  3. Information om remissinstans/kontaktperson vid problem

Dietist ansvarar för ordination och förskrivning av livsmedel för särskilda näringsändamål (SÄR-NÄR) till dem som skrivs ut till ordinärt boende.

Kvalitetssäkring

Kvalitetskontroll och rapportering av avvikelser ska vara en integrerad del i nutritionsvården. Sjukhusets enheter ska ha rutiner för att kunna mäta och styra kvaliteten i nutritionsomhändertagandet.

Exempel på indikatorer för struktur-, process- och resultatkvalitet (pdf)

 

Revideringsdatum:
2010-09-27
Manusförfattare:

Elisabeth Rothenberg, adjungerad lektor, Avdelningen för klinisk näringslära, Sahlgrenska akademin

Faktagranskare:

Ann Ödlund Olin, leg sjuksköterska, med dr, vårdutvecklingsledare, Kvalitet och patientsäkerhet, enheten för Omvårdnadskvalitet, Karolinska universitetssjukhuset

Publicerad:
2010-09-27

Dela information

Dela |

© Inera AB