Utskrivet 2012-05-22

Till navigering

Översikt

[Obduktion, rutiner och beslut]

En obduktion är en undersökning som innebär att kroppen efter en avliden person öppnas och undersöks. Obduktionen kan vara klinisk, en så kallad dödsorsaksobduktion, eller rättsmedicinsk.

Omhändertagandet av en död människas kropp, i vilken åtgärder kommer att vidtagas, ska ske med respekt för den avlidne och de anhöriga och enligt Hälso- och sjukvårdslagens värderingar [1], och enligt vetenskap (evidens 1-2) och beprövad erfarenhet.

Klinisk obduktion

Beslut om klinisk obduktion, så kallad dödsorsaksobduktion, fattas av patientansvarig läkare, förkortat PAL. Endast läkare får utföra en sådan obduktion.

Den döde obduceras, i förekommande fall, för att dödsorsaken ska kunna fastställas antingen döden inträffat på sjukhus, särskilt boende eller i hemmet. I vissa fall kan obduktion göras av andra skäl, exempelvis för att man ska få viktiga upplysningar om en sjukdom eller effekten av en behandling. Obduktion utgör en mycket viktig källa till kunskap om sjukdomars orsak och behandling.

En klinisk obduktion får utföras om den avlidne till exempel skriftligen via donationskort medgett eller i livet uttalat sig för, en sådan åtgärd.

Om dödsorsaken är känd får klinisk obduktion inte utföras mot den avlidnes eller de anhörigas vilja. Däremot måste en obduktion alltid göras om det råder tveksamhet om dödsorsaken, även om den döde tidigare har motsatt sig obduktion eller om de närstående motsätter sig det efter dödsfallet.

Rättsmedicinsk obduktion

En rättsmedicinsk obduktion måste alltid göras om den dödes identitet inte är klarlagd eller när det finns misstanke om att döden kan ha orsakats genom självmord, olycksfall eller av en annan person.

De så kallade rättsvårdande myndigheterna, det vill säga polis, åklagare och domstol, beslutar om eventuell rättsmedicinsk obduktion. En rättsmedicinsk obduktion får utföras även mot den avlidnes vilja eller mot de anhörigas vilja. All personal ska dock alltid visa den avlidne och de anhöriga respekt och vördnad.

Balsamering

Balsamering kan ibland bli aktuellt. Med balsamering menas ingrepp i den avlidnes kropp som gör att kroppen bevaras från förruttnelse för längre eller kortare tid. Balsamering regleras i Obduktionslagen (§ 24).

Dokumentation

Beslut om åtgärd ska dokumenteras i patientens journal.

Underrätta närstående

Att begära obduktion i samband med dödsfall är en känslig fråga. De närstående är i sorg och kan värja sig mot tanken på undersökningen som omfattar dels granskning av hela kroppen, dels granskning av inre organ med eventuell provtagning av vävnader och kroppsvätskor. I sorgens stund kan frågeställningen om eventuell obduktion medföra svåra känslor av tvekan, ångest och skuld. Om det finns personer som stått den döde nära ska någon av dessa underrättas och få rimlig tid att yttra sig innan en obduktion görs. Närstående ska alltid visas hänsyn, omtanke och respekt.

Information om resultat

Om obduktion utförs kan anhöriga begära hos patientansvarig läkare att få ta del av resultatet. Utöver muntlig information om dödsorsaken bör de efterlevande, om de begär det, också få skriftlig information om denna.

Revideringsdatum:
2008-08-26
Manusförfattare:

Barbro Beck-Friis, professor, MD, Ph.D., Borensberg

Faktagranskare:

Nationella Vårdhandboksrådet

Publicerad:
2010-02-02

Dela information

Dela |

© Inera AB