Att ge oxygen

Denna text är under revidering.

Patienter med andnöd i kombination med syrebrist får inte bara fysiska problem, utan de får även psykisk påfrestning. Det är ångestladdat att tycka att man inte kan andas eller att uppleva lufthunger.

I ett akut läge är det viktigt att patienten inte lämnas ensam. Det är mycket viktigt att uppträda lugnt och förklara vad man gör och varför.

Ge akt på onormal trötthet eller aggressivitet, eftersom det kan vara ett tecken på syrebrist. Slöhet kan dock också vara ett tecken på koldioxidnarkos på grund av överdosering av oxygen.

Dokumentera planerade och vidtagna åtgärder, till exempel ordination, administreringssätt, oxygensaturation före och under behandling och patientens upplevelse.

Näsgrimma och mask

Patienten kan få oxygen via näsgrimma eller mask.

Näsgrimma

Oxygenmask

Vid kontinuerlig oxygenbehandling används vanligen näsgrimma. Välj lämplig näsgrimma i förhållande till det ordinerade flödet, se leverantörens anvisning. Den kan kännas besvärande speciellt i början, men är oftast minst störande till exempel vid tal.

Tillämpa basala hygienrutiner

• Informera patienten om behandlingen och om vad som kommer att hända.
• Koppla näsgrimman eller masken till en plastslang för avsett bruk (gärna knickningssäker), eventuellt med hjälp av ett sammanbindningsrör.
• Öppna och ställ in doseringsventilen. Kontrollera att flödesmätaren visar det ordinerade oxygenflödet. Använd alltid en flödesmätare som är anpassad till det ordinerade flödet. En flödesmätare som är graderad 0-10 l/minut är olämplig vid ordinerade flöden under 2 l/minut.

Se till att näsgrimman inte stramar eller att masken inte trycker, eftersom den kan ge tryckskador.

• Kontrollera att slangen ligger fritt och att patienten har det bekvämt.
• Om doseringsventilens säkerhetsventil larmar, börja med att kontrollera att det inte är veck på plastslangen.

Lokala anvisningar

Se lokala anvisningar för val av material och bytesfrekvens.

Reservoarmask kan användas då hög oxygenkoncentration i patientens inandningsluft behövs. Då ska flödet anpassas till patientens tidalvolym så att påsen aldrig faller ihop.

Reservoarmask

Anfuktning av oxygen

Anfuktning av oxygen ska vara ordinerad och görs för att luftvägarna inte ska torka ut. Anfuktning utan värme ger obetydligt ökad fukthalt och ordineras endast vid höga flöden. Vanligtvis brukar inte anfuktning behövas vid korttidsbehandling eller vid behandling med flöden på mindre än 3 liter/min. Ombesörj god näs- och munvård.

• Anslut en fuktflaska om anfuktning har ordinerats.
• Kontrollera att oxygenet bubblar i fuktflaskan.
• Kontrollera att packningen är hel.

Fuktflaskor

Flera typer av fuktflaskor finns, både av engångs- och av flergångstyp.

Vanligen används färdigförpackade engångsfuktflaskor, som kan användas vid flera behandlingstillfällen och till olika patienter. Hållbarhetstid för dessa anges i leverantörens anvisningar.

Placera fuktflaskan så nära patienten som möjligt, så att inte vatten fälls ut i slangen som går till patienten.

Tänk på att fuktflaskans kopplingar ökar antalet ställen där systemet kan läcka.

• Flergångsfuktflaskor fylls till hälften med sterilt vatten. Vattnet byts varje dag.
• Rengör och desinfektera flaskan dagligen. Metalldelarna torkas av med ett alkoholbaserat desinfektionsmedel.
• Ställ sedan in det ordinerade oxygenflödet.

Avsluta oxygenbehandling

Stäng av oxygenflödet och ta bort näsgrimman eller masken.

Se tillverkarens bruksanvisning

• Den färdigförpackade fuktflaskan byts enligt leverantörens anvisningar.
• Ta bort och töm flergångsflaskan. Rengör, desinfektera och torka flaskan och låt den vara tom till nästa användning.
• Ta bort flödesmätaren och sätt tillbaka eventuell skyddspropp på vägguttaget.
• Torka metalldelarna med ett alkoholbaserat desinfektionsmedel.
• Ta bort plastslang och sammanbindningsrör och ersätt dem med nya.