Översikt

Perifert insatta centrala katetrar (PICC) har använts inom akutvården i fr.a. USA sedan 1970-talet och täcker där idag en betydande andel av det medellånga till långa (4 veckor-1 år) venösa accessbehovet [1,2]. PICC-infarter introducerades i Storbritannien i början av 1990-talet [3] och i Sverige 1999. Inläggning av PICC-infarter var från början och är alltjämt en uppgift för specialutbildade sjuksköterskor [4-6]. Inläggning och uttagning av en PICC kan göras på mottagning, vårdavdelning eller behandlingsavdelning.

Katetern läggs in i något av armveckets kärl [7,8] såsom vena cephalica eller vena basilica, antingen genom direkt stick i palpabel ven i armvecket eller med hjälp av ultraljud i överarmen. Katetern förs sedan in så att spetsen placeras centralt, idealt i nedre tredjedelen av vena cava superior [7,8]. Katetern ska alltid röntgenkontrolleras för spetsläge innan användning [6, 7].

En del av katetern är kvar utanför kroppen, på under- eller överarmen, där den vanligen hålls fast av en särskild fästanordning och suturtejp samt täcks av ett transparent förband. Minst en gång per vecka genomspolas katetern med natriumklorid och förbandet byts. Omläggning och genomspolning görs av sjuksköterska med specifik utbildning.

Den vanligaste typen av PICC som används i Sverige är en 60 cm lång, röntgentät, tunn och följsam silikonkateter med så kallad groshongspets. Den speciella spetskonstruktionen innebär att den är stängd precis i spetsen och istället har en slits i sidan längst fram, vilken fungerar som en ventil som tillåter både in- och utflöde, men som utan att utsättas för tryck håller katetern stängd för utflöde av blod eller inflöde av luft [4]. Heparin behöver inte användas i en PICC med groshongspets. PICC-katetrar finns i silikon och polyuretan, med öppen spets eller ventilförsedd och i singel-, dubbel- och trippellumenutförande. Allt fler varianter godkända för högtryckssprutor kommer också.

Användning

En PICC kan användas till administrering av alla typer av läkemedel, inklusive cytostatika och antibiotika, blodprodukter, TPN samt vid smärtlindring och blodprovtagning [4,8]. En PICC räknas inte som en högflödeskateter (en enhet blod tar cirka 2 timmar utan pump). Normalt rekommenderas exempelvis inte att kontrastvätska injiceras med högt tryck, om man inte använder sig av någon av de PICC-typer som är godkända för detta och som numera finns på marknaden. Den vanligaste PICC-katetern är testad och godkänd för gravitationsdropp på 1000 ml per timme [9], se tillverkarens rekommendationer. Observera att god funktion med spolbarhet och blodretur först måste kontrolleras och att infusionspumpen ska vara försedd med ocklusionslarm.

För att undvika smittspridning vid genomspolning av katetersystemet, med natriumklorid 9 mg/ml, ska i första hand endosbehållare eller förfyllda sprutor användas.

Fördelar jämfört med annan central venös infart

• Relativt enkel inläggning för patienten (mindre ingrepp) [10,11]
• Läggs in av sjuksköterska på avdelning eller mottagning
• Kostnadseffektivt eftersom varken anestesi- eller operationspersonal behövs [10]
• Minimal risk för allvarliga inläggningskomplikationer; pneumothorax förekommer inte [12]
• Inget behov av heparinisering, om PICC med groshongventil används [4,12]

Nackdelar jämfört med annan central venös infart

• Är inte en högflödeskateter [12]
• Kan uppfattas som kosmetiskt störande, vilket dock också kan gälla såväl CVK som subkutan venport
• Kräver, liksom CVK, omläggning varje vecka [4]

Personalundervisning och kvalitetskontroll

Det har visat sig att om personal som handhar centralvenös infart har teoretisk och praktisk kunskap om hur den bör hanteras minskar risken för infektionsrelaterade komplikationer. Utifrån verksamhetens behov bör personal som vårdar patienter med venös infart erbjudas undervisning inom området. Kvalitetskontroll avseende antalet kateterrelaterade komplikationer samt trender, kunskapsnivå hos personal och personalens följsamhet till aktuella riktlinjer bör även ske. [19-20]

Dokumentation

Enligt patientdatalagen ska en patientjournal innehålla "de uppgifter som behövs för en god och säker vård". Vad gäller centralvenösa infarter kan detta innebära till exempel:

• information till patienten
• typ av central venös infart
• indikation för central venös infart
• inläggningstidpunkt och inläggningsteknik
• lokalisation
• omläggning av insticksställe
• insticksställets utseende
• eventuella komplikationer (inklusive åtgärder och resultat) av inläggning, handhavande och borttagning
• kateterns funktion inklusive blodreturkontroll
• patientens subjektivt upplevda besvär
• tidpunkt och anledning för borttagande av central venös infart

Intravasala katetrar ska vara märkta så att tvekan inte kan uppstå beträffande deras ändamål.