Utskrivet 2017-04-24

Till navigering

Lagstiftning

[Patientens rättsliga ställning]

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen i Sverige är uppbyggd kring vårdgivarens och vårdpersonalens skyldigheter och är därmed en så kallad skyldighetslagstiftning, det vill säga det framgår indirekt av lagtexten vad patienten kan förvänta sig av vården.

En rättighetslagstiftning har övervägts. En sådan skulle innebära att patienten kunde få sin sak prövad i domstol. Förslaget har avförts, bland annat eftersom det skulle innebära stora svårigheter att precisera rättigheternas innehåll.

Vårdgivarens skyldigheter finns beskrivna främst i hälso- och sjukvårdslagen (HSL), tandvårdslagen (TvL), patientlagen (PL), patientdatalagen (PDL) och personalens skyldigheter i patientsäkerhetslagen (PSL). I flera fall är paragraferna i lagarna likalydande men de riktar sig till olika målgrupper. Det finns också en särskild lag om bidrag för glasögon till barn.

Hälso- och sjukvårdslagen

Hälso- och sjukvårdslagen är en så kallad ramlag och innehåller de grundläggande reglerna för all hälso- och sjukvård. Den reglerar det som landstinget, kommunen eller annan vårdgivare är skyldig att erbjuda patienterna.

 

Lag om bidrag för glasögon till barn och unga

Lagen om bidrag för glasögon till barn och unga, som trädde i kraft den 1 mars 2016, innebär att landstingen ska lämna bidrag för kostnad för glasögon och kontaktlinser till barn och unga som är mellan 8 och 19 år och som omfattas av landstingens skyldighet att erbjuda hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen har också meddelat föreskrifter om bidragets storlek och övriga villkor för bidraget samt om återbetalningsskyldighet.

Tandvårdslagen

Tandvårdslagen är också en ramlag och innehåller grundläggande regler för all tandvård. Den innehåller också regler som rör landstingens särskilda ansvar för tandvård.

Patientlagen

I patientlagen, som trädde i kraft den 1 januari 2015, finns de mest grundläggande bestämmelserna av generell karaktär som har direkt betydelse för vårdens beskaffenhet och som tydliggör möjligheter till inflytande för patienterna. Syftet är att förtydliga och stärka patientens ställning. Lagen ska också stärka och tydliggöra patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. De flesta bestämmelserna gäller inom all hälso- och sjukvårdsverksamhet. Lagen omfattar inte tandvård enligt TvL. Informationsplikten gentemot patienten och möjligheten att få en ny medicinsk bedömning har utvidgats. Patienten har möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. Landstingens skyldighet att erbjuda öppen vård gäller alltså även patienter som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård. Hemlandstinget ska bekosta vård som en patient får i ett annat landsting, under förutsättning att det förstnämnda landstingets remissregler följs. Lagen innehåller också bestämmelser om barns inflytande över sin vård. I övrigt finns motsvarigheter till tidigare bestämmelser om till exempel vårdgaranti, fast vårdkontakt, fast läkarkontakt, individuell planering och val av behandlingsalternativ och hjälpmedel.
Läs mer om patientlagen på Sveriges Kommuner och Landstings webbplats. Länk finns i Relaterad information.

Patientsäkerhetslagen

Patientsäkerhetslagen reglerar bland annat hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter. Denna lag trädde i kraft 1 januari 2011 och ersatte lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Patientdatalagen

Patientdatalagen trädde i kraft 1 juli 2008 och ersatte patientjournallagen och vårdregisterlagen. Syftet med PDL är att informationshanteringen inom hälso- och sjukvården ska vara organiserad så att den tillgodoser patientsäkerhet och god kvalitet samt främjar kostnadseffektivitet. Hälso- och sjukvårdens informationshantering ska bygga på respekt för patientens och andra registrerades integritet. PDL medförde också en rad nya bestämmelser som ökar patientdelaktigheten i vården. Patienten har rätt att få en avvikande mening införd i journalen och rätt att spärra uppgifter på vårdenhets- eller vårdprocessnivå i journalen och rätt att neka till att vara med i kvalitetsregister. Vidare finns bestämmelser i PDL som reglerar sammanhållen journalföring, vilket ger möjlighet att ta del av uppgifter om en patient över vårdgivargränserna.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd med mera

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS) innehåller preciseringar av skyldigheterna i HSL, PDL och PSL. Socialstyrelsen utfärdar även nationella riktlinjer som bland annat syftar till att stärka patientens möjligheter att få likvärdig kunskapsbaserad vård oavsett bostadsort och kulturella skillnader.

Vårdgivarens skyldigheter

I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och tandvårdslagen (TvL) anges bland annat de mål och krav som hälso- och sjukvården och tandvården ska uppfylla.

Målet för verksamheten

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen (2 § HSL). Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Målet för tandvården (2 § TvL) är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården ska enligt lagen bland annat vara av god kvalitet, lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och främja goda kontakter mellan personal och patienter (2 a § HSL och 3 § TvL). Patienten ska snarast ges en medicinsk bedömning om det inte är uppenbart obehövligt (2 a § HSL).

Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa (2 c § HSL). En tandvård av god kvalitet ska lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder (3 § TvL).

Patientens valmöjligheter

Fast läkarkontakt i primärvården

Landstinget ska organisera primärvården så att alla som omfattas av landstingets ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Patientens val får inte begränsas till ett visst geografiskt område inom landstinget (5 §, 2 st HSL och 6 kap 3 § PL).

Val av utförare

En patient som omfattas av ett landstings ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom detta landsting få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård, det vill säga offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. Hemlandstingets remissregler gäller (9 kap 1 § PL och 4 § HSL).

Val av behandlingsalternativ och hjälpmedel

När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få den valda behandlingen, om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat. Inom den kommunala hälso- och sjukvården har patienten inte rätt att välja sådan behandling som kommunen ansvarar för utanför hemkommunen om denna kan erbjuda behandling som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet (7 kap 1 § PL och 3 a § HSL).

Då det finns olika hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning tillgängliga ska patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få det valda hjälpmedlet, om det med hänsyn till hans eller hennes behov och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat (7 kap 2 § PL och 3 b § HSL).

Nationell vårdgaranti

Ett landsting ska erbjuda vårdgaranti åt dem som omfattas av landstingets ansvar. Läs mer i Vårdhandboken.

Planerad vård utomlands

Under vissa förutsättningar har en patient rätt att få vård/tandvård i annat EU/EES-land eller Schweiz. Läs mer på Försäkringskassans webbplats. Länk finns i Relaterad information.

Revideringsdatum:
2016-04-06
Reviderad av:
Eva-Britt Zetterström, utredare, Koncernkontoret, koncernavdelning ärendesamordning och kansli, enhet juridik, Västra Götalandsregionen
Manusförfattare:
Johanna Rydbäck, regionjurist, Regionkansliet, Västra Götalandsregionen, Vänersborg
Faktagranskare:
Anna Åberg, förbundsjurist, Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm