Lagstiftning

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen i Sverige är uppbyggd kring vårdgivarens och vårdpersonalens skyldigheter och är därmed en så kallad skyldighetslagstiftning, det vill säga det framgår indirekt av lagtexten vad patienten kan förvänta sig av vården.

En rättighetslagstiftning har övervägts. En sådan skulle innebära att patienten kunde få sin sak prövad i domstol. Förslaget har avförts, bland annat eftersom det skulle innebära stora svårigheter att precisera rättigheternas innehåll.

Vårdgivarens skyldigheter finns beskrivna främst i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), Tandvårdslagen (TvL), patientdatalagen (PDL) och personalens skyldigheter i patientsäkerhetslagen (PSL). I flera fall är paragraferna i lagarna likalydande men de riktar sig till olika målgrupper. I avsnittet om vårdpersonalens skyldigheter beskrivs bestämmelserna i patientsäkerhetslagen med hänvisning till motsvarande paragrafer i HSL.

Hälso- och sjukvårdslagen

Hälso- och sjukvårdslagen är en så kallad ramlag och innehåller de grundläggande reglerna för all hälso- och sjukvård. Den reglerar det som landstinget, kommunen eller annan vårdgivare är skyldig att erbjuda patienterna.

Patientsäkerhetslagen

Patientsäkerhetslagen reglerar bland annat hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter. Denna lag trädde i kraft 1 januari 2011 och ersatte lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Patientdatalagen

Patientdatalagen trädde i kraft 1 juli 2008 och ersatte patientjournallagen och vårdregisterlagen. Syftet med PDL är att informationshanteringen inom hälso- och sjukvården ska vara organiserad så att den tillgodoser patientsäkerhet och god kvalitet samt främjar kostnadseffektivitet. Hälso- och sjukvårdens informationshantering ska bygga på respekt för patientens och andra registrerades integritet. PDL medförde också en rad nya bestämmelser som ökar patientdelaktigheten i vården. Patienten har rätt till att få en avvikande mening införd i journalen och rätt att spärra uppgifter på vårdenhets- och vårdprocessnivå i journalen, samt rätt att neka till att vara med i kvalitetsregister. Vidare finns bestämmelser i PDL som reglerar sammanhållen journalföring, vilket ger möjlighet att ta del av uppgifter om en patient över vårdgivargränserna.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd med mera

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS) innehåller preciseringar av skyldigheterna i HSL, PDL och PSL.

Socialstyrelsen utfärdar även nationella riktlinjer som bland annat syftar till att stärka patientens möjligheter att få likvärdig kunskapsbaserad vård oavsett bostadsort och kulturella skillnader.

Vårdgivarens skyldigheter

I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och tandvårdslagen (TvL) anges bland annat de mål och krav som hälso- och sjukvården och tandvården ska uppfylla.

Målet för verksamheten

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen (2 § HSL). Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Målet för tandvården (2§ TvL) är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården ska enligt lagen bland annat vara av god kvalitet, lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och främja goda kontakter mellan personal och patienter. Patienten ska snarast ges en medicinsk bedömning om det inte är uppenbart obehövligt (2 a § HSL).

Den som vänder sig till hälso- och sjukvården ska när det är lämpligt ges upplysningar om sätt att förebygga sjukdom eller skada (2 c § HSL).

Patientens valmöjligheter

Fast läkarkontakt i primärvården

Landstinget har skyldighet att organisera primärvården så att invånarna kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt få tillgång till och kan välja en fast läkarkontakt. Patientens val får inte begränsas till ett visst geografiskt område inom landstinget (5 §,2 st.HSL).

Övriga möjligheter i hälso- och sjukvård

Det finns en nationell rekommendation om valmöjligheter inom hälso- och sjukvården. Den innebär att möjligheten att välja vårdgivare har ökat och att patientens ställning har stärkts. Alla landsting har ställt sig bakom denna rekommendation.

Patienterna har möjlighet att söka öppenvård i annat landsting. Till exempel kan personer som studerar eller arbetar i annat län än sitt hemlän söka vård på vistelseorten. Men valmöjligheten gäller även personer som av andra skäl föredrar att söka vård i annat landsting. Rekommendationen ger också patienter som fått sitt behov av behandling konstaterat i hemlandstinget möjlighet att söka denna behandling i annat landsting.

Hemlandstingets remissregler ska beaktas. Eventuella ersättningar för de kostnader som uppstår för bland annat resor kan variera mellan olika huvudmän.