Utskrivet 2016-10-01

Till navigering

Översikt

[Perifer venkateter]

Perifer venkateter är en kanyl med en tunn kateter som förs in i en ven och ger tillgång till blodbanan. Inläggning av perifer venkateter är ett mycket vanligt förekommande ingrepp inom sjukvården i syfte att ge patienten vätska, näring, blodprodukter och läkemedel. Det ska finnas väldokumenterade rutiner, utbildning samt uppföljning av komplikationer där perifer venkateter används.

En perifer venkateter är en medicinteknisk produkt (SOSFS 2008:1). Läs alltid tillverkarens information och följ instruktionerna.

Bild som visar inläggning av perifer venkateter
Inläggning av perifer venkateter

Den vanligaste komplikationen till en perifer venkateter är tromboflebit. Tromboflebit kännetecknas av rodnad ömhet, svullnad, smärta och palpabel hårdhet i venen. Det leder till obehag för patienten och orsakar lidande. Symtom på tromboflebit kan uppstå flera dygn efter det att en perifer venkateter har tagits bort. Orsaken till att patienten utvecklar tromboflebit kan bero på flera faktorer, till exempel olämpligt val av storlek på perifer venkateter, tillförsel av irriterande läkemedel och lösningar, olämpligt val av punktionsställe, bristfällig aseptik, ostabil fixation av perifer venkateter eller att den perifera venkatetern har legat inne i kärlet för länge. Det är viktigt att placera och sköta en perifer venkateter på ett sätt så att den ger minsta möjliga obehag för patienten. Förebygg komplikationer genom att fortlöpande inspektera och ompröva behovet av patientens perifera venkateter [1,2,3,4].

En perifer venkateter utgör en möjlig inkörsport för mikroorganismer som kan ge upphov till lokal infektion som kännetecknas av rodnad, svullen och eller öm hud omkring instickplatsen. Den kan också ge upphov till var eller vätskebildning från instickskanalen samt i sällsynta fall systemisk infektion som ger feber och eller frossa [1,2].

En venkateter ska ligga inne kortast möjliga tid och ska avlägsnas när behov ej längre föreligger. Det finns studier som tyder på att regelbundet byte av perifer venkateter kan minska risken för tromboflebit men det saknas dock resultat som anger med vilket intervall bytet ska ske [2,4,5,6,7,8]. En systematisk litteratursammanställning jämför byte var 72 – 96 timme mot byte vid klinisk indikation. I sammanställningen finner man ingen statistisk signifikant skillnad mellan grupperna avseende komplikationsfrekvens [9,10]. Med hänsyn till detta finns det inte stöd för att regelbundet byte av PVK är nödvändigt, men inte heller det motsatta så som PVK läggs in i Sverige. Säkerställd rutin för inspektion och dokumentation av PVK ska finnas oberoende av vald bytesfrekvens. PVK bör inspekteras regelbundet (åtminstone vid varje arbetspassbyte – 3-4 gånger dagligen) och tas bort vid tecken på komplikation [9,10]. Om en perifer venkateter har lagts in vid en akutsituation då adekvat huddesinfektion inte utförts, bör den snarast bytas [2,11].

lokala_anvisningar.gif

Lokala anvisningar

Se lokala anvisningar för bytesfrekvens, inspektion och dokumentation av PVK.

Det kan finnas praktiska skäl att bibehålla rutinmässigt byte av perifer venkateter exempelvis var 48 – 72 timme (enligt Vårdhandbokens tidigare rekommendation). Svårstuckna patienter och barn kan ha katetern längre om det ser oretat ut. Rutinmässigt byte efter viss tid ska ställas mot det faktum att det på sikt innebär fler punktioner för ett antal patienter och en ökad kostnad avseende såväl material som arbetsinsats.

Bristen på vetenskapliga bevis, evidens, kan tolkas som att användandet av perifer venkateter och utvecklingen av komplikationer utgör en komplex situation där många enskilda faktorer samspelar eller motverkar varandra. Risken för att utveckla komplikationer kan relateras till bland annat blodkärlets storlek, kateterns storlek, fixering, placering, användningsområde (infusioner, läkemedel och så vidare) och eventuella hudproblem. Kateterns material tycks också spela en viss roll [12,13] vilket gör det svårt att jämföra studier.

Revideringsdatum:
2013-12-10
Reviderad av:
Roland Nilsson, IT-sekreterare, eHälsa och Kvalitet, Staben för verksamhetsutveckling, Skånes universitetssjukhus, Malmö
Manusförfattare:
Marie Forslöw, vårdutvecklare, Hjärtkliniken, Danderyds sjukhus
Faktagranskare:
Fredrik Hammarskjöld, överläkare, med.dr, Operations- och intensivvårdskliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping
Fotograf:
Marie Forslöw, vårdutvecklare, Hjärtkliniken, Danderyds sjukhus