Översikt

Perifer venkateter är en kanyl med en tunn kateter som förs in i en ven och ger tillgång till blodbanan. Inläggning av perifer venkateter är ett mycket vanligt förekommande ingrepp inom sjukvården i syfte att ge patienten vätska, näring, blodprodukter och läkemedel. Det ska finnas väldokumenterade rutiner, utbildning samt uppföljning av komplikationer där perifer venkateter används.

En perifer venkateter är en medicinteknisk produkt (SOSFS 2008:1). Läs alltid tillverkarens information och följ instruktionerna.

Inläggning av perifer venkateter

Den vanligaste komplikationen till en perifer venkateter är tromboflebit. Tromboflebit kännetecknas av rodnad ömhet, svullnad, smärta och palpabel hårdhet i venen. Det leder till obehag för patienten och orsakar lidande. Symtom på tromboflebit kan uppstå flera dygn efter det att en perifer venkateter har tagits bort. Orsaken till att patienten utvecklar tromboflebit kan bero på flera faktorer, till exempel olämpligt val av storlek på perifer venkateter, tillförsel av irriterande läkemedel och lösningar, olämpligt val av punktionsställe, bristfällig aseptik, ostabil fixation av perifer venkateter eller att den perifera venkatetern har legat inne i kärlet för länge. Det är viktigt att placera och sköta en perifer venkateter på ett sätt så att den ger minsta möjliga obehag för patienten. Förebygg komplikationer genom att fortlöpande inspektera och ompröva behovet av patientens perifera venkateter [1,2,3,4].

En perifer venkateter utgör en möjlig inkörsport för mikroorganismer som kan ge upphov till lokal infektion som kännetecknas av rodnad, svullen och eller öm hud omkring instickplatsen. Den kan också ge upphov till var eller vätskebildning från instickskanalen samt i sällsynta fall systemisk infektion som ger feber och eller frossa[1,2].

En venkateter ska ligga inne kortast möjliga tid och bör bytas regelbundet var 48-72 timme [2,4,5,6,13,14]. Mycket svårstuckna patienter och barn kan ha katetern längre om det ser oretat ut. Om en perifer venkateter har applicerats vid en akutsituation då adekvat huddesinfektion inte utförts, bör den snarast bytas [2,10]. Risken att utveckla komplikationer ökar med tiden genom mekanisk retning, kemisk irritation av läkemedel samt mikrobiell kolonisation. De kan också relateras till tunna kärl, otillräcklig fixering, kärlretande läkemedel och hudproblem.

Idag tillverkas perifera venkatetern oftast av polytetrafluoretylen eller polyuretan, flertalet av de studier där bytesfrekvensen är studerad har teflonkatetrar använts [8,9]. Det behövs fler större studier för att i nuläget kunna ta bort rutinen med regelbundet byte var 48-72 timme då den septiska infektionsfrekvensen tillsammans med materialval är otillräckligt studerat.