Utskrivet 2012-05-23

Till navigering

Förband

[Sårbehandling]

Principer för val av förband

Förbandet ska väljas efter sårets tillstånd och patientens förutsättningar.

viktigt.gif

Förbandstypen ska anpassas till sårläkningens olika faser.

Grundkrav på förband

Ett förband ska

  • skapa bästa tänkbara miljö för sårläkning, i allmänhet fuktig miljö
  • vara bakterietätt, det vill säga skydda mot bakterier från omgivningen och mot att bakterier från såret sprids till omgivningen
  • ha en uppsugande förmåga och kunna behålla sårvätskan i förbandet
  • inte fastna i såret
  • kännas behagligt för patienten och lindra smärta
  • tolereras av huden och inte ge överkänslighetsreaktioner
  • vara formbart även på svårbandagerade delar av kroppen
  • vara väldokumenterat
  • så långt som möjligt inte hindra personens dagliga aktiviteter

Förbandstyper

Alginater

Alginatförband används till vätskande och blödande sår. Förbanden tillverkas av alger som suger upp vätska. Förbandet bildar en gel i kontakt med sårvätska och är lätt att avlägsna.

Hydrofiberförband

Hydrofiberförband är ett högabsorberande gel-bildande förband som används till mycket vätskande sår. Förbandet suger upp vätska vertikalt, vilket förhindrar uppluckring av sårkanterna. Förbandet bildar en gel, vilket ger en fuktig sårmiljö, gör det skonsamt mot såret och gör det lätt att avlägsna. Det passar till sår som vätskar eller blöder, svårläkande sår, till exempel fot- eller bensår och trycksår, och läggs då på torrt. Hydrofiberförband kan också förfuktas med natriumklorid och användas för att exempelvis hålla blottlagda senor fuktiga. Finns även med silver.

Hydrogeler

Hydrogeler håller såret fuktigt, är ofta smärtlindrande och har också en upprensande förmåga på fibrinbeläggningar och nekroser. Ta inte för mycket gel så att den sprids till omkringliggande hud och därmed luckrar upp den.

Hydrokolloidala förband

Hydrokolloidala förband är tättslutande och skapar en fuktig sårmiljö vilket underlättar upplösning av fibrinbeläggningar och nekroser. Förbandet passar till trycksår, fibrinbelagda eller nekrotiska sår, bensår och lätt vätskande sår. Det kan sitta på ett par dagar, upp till en vecka, och har ofta en smärtlindrande effekt. Vid fotsår hos personer med diabetes och infekterade sår, där såren kräver täta inspektioner, används ocklusiva förband restriktivt. Försiktighet krävs vid skör hud.

Polyuretanskum

Polyuretanskumförband absorberar vätska och håller den kvar i förbandet, vilket minskar risken för uppluckring av omkringliggande hud men behåller fukten i såret. Förbandet passar för lätt till måttligt och i vissa fall rikligt vätskande sår och kan kombineras med hydrogeler. Olika polyuretanskumförband har olika absorbtionsförmåga. En del polyuretanskumförband innehåller skonsamma antiseptiska medel. Polyuretanskumförband med silikonyta minskar smärta vid förbandsbyten.

Sårbäddsskydd

Sårbäddsskydd används närmast såret för att skydda granulationsytan. Sårbäddsskyddet ser ut som ett nät och är antingen gjort av silikon eller behandlat med salva för att minska risken för att täckförband ska fastna i såret.

Jodpreparat

Jodpreparat används vid illaluktande sår/klinisk infektion. Preparaten finns som pasta, puder eller kompresser.

Silverpreparat

Silverpreparat finns i olika beredningsformer och av olika fabrikat. De är verksamma som lokalbehandling vid olika typer av infektioner med aeroba och anaeroba bakterier. De finns även i kombination med kol.

Hydrofoba förband

Bakterie- och svampbindande förband kan användas för att minska bakteriemängden i sår.

Medicinsk honung

Används vid akuta och svårläkta sår, maligna tumörsår, andra gradens brännskador och infekterade sår. Kan i vissa fall framkalla kortvarig sveda i såret. Honungsförband är bakteriedödande och kan förhindra lukt.

Förband med polyhexanide

Vid kraftig bakterieväxt kan förband med polyhexanide användas.

Surfaktantmedel

Används för sårrengöring vid misstanke om biofilm/riklig bakterietillväxt. Innehåller betain och polyhexanide.

Välj förband efter sårtyp

Vid torra sår

  • Välj hydrokolloidplattor, polyuretanskumplattor eller hydrogelpreparat för fuktighetsbevarande sårläkning.
  • Tättslutande förband rekommenderas inte vid fotsår hos diabetiker, vid arteriella fotsår och sår som kräver speciell uppmärksamhet i samband med sårinfektion. Vid fotsår hos personer med diabetes rekommenderas i stället torra förband.
  • Byt förband 1-2 gånger i veckan.
  • Om en person med diabetes har infekterade fotsår ska förbandet bytas dagligen. Fotsår hos personer med diabetes kräver täta kontroller. Läs mer om fotsår hos personer med diabetes i detta avsnitt, kapitlet Fotsår hos personer med diabetes.

Vid kraftig sårsekretion

  • Byt förband vid behov om såret luktar illa eller har kraftig sekretion, oftare vid sårinfektion och vid fotsår hos personer med diabetes. Om sårsekretionen ökar och misstanke om riklig kolonisation eller sårinfektion finns bör lokalantiseptiska preparat användas. Vid misstanke om sårinfektion ska läkarkontroll göras.
  • Vid kraftig sårsekretion bör ett högabsorberande förband användas, till exempel hydrofiberförband, alginatförband och/eller polyuretanskumförband eller superabsorbent.

Vid smärtsamma sår

  • Hydrogel närmast såret kan lindra smärtan. Förband med silikonyta minskar smärtan vid förbandsbyten.
  • I allmänhet lindras smärtan också om såret behandlas ocklusivt, det vill säga med tättslutande förband.
  • Patienten kan behöva farmakologisk smärtbehandling.
  • Elektrisk nervstimulering, TENS, via huden har i vissa fall smärtlindrande effekt.
  • Sårsmärta kan bero på en infektion. Såret lokalbehandlas då under en begränsad tid med jod-, silver- eller honungsförband, alternativt förband med polyhexandie.
  • Sår med ihållande smärta där man uteslutit sårinfektion som orsak kan under en period behandlas med sårförband med ibuprofen.
  • Smärtsamma sår kan också behandlas med läkemedel med lokal smärtstillande effekt.
Revideringsdatum:
2012-01-11
Reviderad av:

Christina Lindholm, Med.dr, professor, Karolinska Universitetssjukhuset/Sophiahemmet Högskola, Stockholm

Manusförfattare:

Christina Lindholm, Med.dr, professor, Karolinska Universitetssjukhuset/Sophiahemmet Högskola, Stockholm

Ann Tammelin, Med.dr, hygienläkare, Avdelningen för vårdhygien, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Christer Häggström, hygiensjuksköterska, Sektionen för vårdhygien, Akademiska laboratoriet, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Faktagranskare:

Ami Hommel, Klinisk lektor, Dr med vet. Skånes universitetssjukhus, Lund

Dela information

Dela |

© Inera AB