Utskrivet 2012-05-23

Till navigering

Översikt

[Sekretess]

Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller för många personalgrupper i Sverige. [1] I Vårdhandbokens texter om sekretess tas några delar av lagen upp som har särskild betydelse inom hälso- och sjukvården.

Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) har ersatt sekretesslagen 2009-06-30 (Se cirkulär från SKL 09:35). Lagens ändrade beteckning har tillkommit för att betona att offentlighet är huvudregeln i Sverige och att reglerna om sekretess är undantag. Bestämmelserna om registrering och utlämnande av allmän handling har därför placerats före sekretessreglerna i lagen varför lagen betecknas offentlighets- och sekretesslagen. Inga materiella ändringar har skett men lagen har bland annat fått helt ny kapitelindelning.

Sekretessbestämmelserna innebär att hälso- och sjukvårdspersonalen inte får avslöja uppgifter, varken muntligt, genom att allmän handling lämnas ut eller på annat sätt. Personalen har tystnadsplikt enligt lag, offentlighets- och sekretesslagen när det gäller offentliganställda och Patientsäkerhetslagen för privatanställda.

Sekretessfrågor är svåra

Frågor om sekretess och tystnadsplikt kan vara svåra att besvara.

Det är bra att diskutera frågorna med den närmaste chefen, och i nästa steg med verksamhetschef/medicinskt ansvarig sjuksköterska. Man kan också vända sig till juristen i landstinget eller kommunen om man undrar över något.

Ofta finns det informationsmaterial på arbetsplatsen där det framgår hur sekretessfrågor bör hanteras.

Sekretesslagen gäller alla anställda

Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) gäller för alla som är anställda inom den offentliga hälso- och sjukvården, oavsett befattning eller huvudmannaskap. Den gäller alltså inte bara vårdpersonal, utan alla som på något sätt har med hälso- och sjukvård att göra.

Anlita konsult

Om man anlitar en fysisk person som konsult omfattas denne av samma sekretess som uppdragsgivaren. Detta måste uppdragsgivaren upplysa konsulten om.

Anlita firma

Om man anlitar en juridisk person, det vill säga en firma, måste avtalet innehålla en sekretessklausul.

Sjukvårdsavtal

Om till exempel ett landsting har ett avtal med en fysisk eller juridisk person som bedriver sjukvård åt landstinget, gäller automatiskt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, för personen respektive firmans personal. [2]

När det talas om sekretess i hälso- och sjukvården omfattas även tandvården.

Vad innebär tystnadsplikt?

Tystnadsplikt innebär att man inte får berätta något om en patient för någon annan än den som deltar i just denna patients vård. Man ska alltså inte diskutera en patients uppgifter med en kollega som inte deltar i patientens vård eller behandling, även om han eller hon i sin tur också har tystnadsplikt.

Det är inte självklart att uppgifter om en patient får lämnas till nära anhöriga eller andra närstående. Samtycke från patienten att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess ska inhämtas av den som ansvarar för vården. Samtycke bör dokumenteras i journalen. Fråga vad patienten själv vill eller kontrollera om det finns ett medgivande dokumenterat i journalen. Det gäller naturligtvis även gentemot andra, till exempel journalister, arbetsgivare, grannar och så vidare.

Man ska inte ens tala om att patienten är inlagd på en avdelning om det inte till exempel i journalen tydligt framgår att denna uppgift kan lämnas ut.

viktigt.gif

Samma regler, utan undantag, gäller oavsett vem som är patient och vad patienten vårdats för.

Sekretessen gäller även efter det att man har slutat arbeta inom hälso- och sjukvården.

Vilka uppgifter omfattas av sekretessen?

Sekretessen gäller till exempel uppgifter om vem som är patient, patientens sjukdom och behandlingen av den, patientens adressuppgifter, uppgifter om familjeförhållanden och andra sociala förhållanden, arbetsoförmåga, arbetsgivare, med mera.

Den här typen av uppgifter finns ofta i patientjournaler eller i anteckningar som förs på annat sätt. Men sekretessen gäller också sådant som patienterna eller deras närstående själva har berättat för vårdpersonalen.

Revideringsdatum:
2011-09-05
Manusförfattare:

Ulla Lönnqvist-Endre, jurist, Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm

Faktagranskare:

Nationella Vårdhandboksrådet

Dela information

Dela |

© Inera AB