Utskrivet 2018-05-26

Till navigering

Översikt

[Skabb]

Denna text gäller även barn

Skabb är en numera vanlig diagnos som bör övervägas vid klåda, speciellt nattlig långvarig klåda. Det finns flera olika arter av skabb, varav bara en som har människa som värd. Andra djurspecifika arter kan orsaka bettreaktioner och ge klåda, men fortplantar sig inte på människa.

Skabbdjuret är ett 0,3-0,4 mm stort kvalster (spindeldjur). Efter befruktningen på hudytan gräver honan gångar i hudens hornlager (vårt yttersta hudlager) och lägger där sina ägg. Handjuret dör efter parningen. Äggen kläcks efter 3-4 dagar och genomgår larv- och nymfstadium innan de blir könsmogna efter 2-3 veckor.

Bild som visar skabbdjur
Skabbdjur. Klicka på bilden för förstoring.

Gångarna är ljusa, trådsmala, centimeterlånga, sicksackformade strukturer som syns lättast på händer och fötter men kan ses även på andra områden som vid naveln, i ryggslutet, vid bröstvårtorna och på könsorganen. På barn kan vara lättare att undersöka fötterna. Ibland ses små blåsor och röda knottror i anslutning till gångarna.

På en i övrigt frisk individ med skabb hittas vanligen mindre än 10 djur. Immunnedsatta och äldre kan härbärgera flera tusen.

Skabbgång i hudens hornlager på tå

Symtom

Det vanligaste symtomet är svår klåda, som debuterar 4-6 veckor efter smitta, och beror på en överkänslighetsreaktion på ämnen som skabbdjuret utsöndrar. Den som har haft skabb med klåda tidigare får vid återsmitta klåda redan efter 48 timmar. Klådan uppstår var som helst på kroppen, utom huvudet. I huden ses framför allt rivmärken, eksem och ibland ytliga hudinfektioner.

Smitta

Skabb smittar genom nära lite längre kroppskontakt, sannolikt mer än 5 minuter. Sängvärmen gynnar. Fråga alltid om partner och/eller familjemedlem har klåda. En ny grupp som på senare år smittats är tonåringar, troligen beroende på att flera sitter nära varandra vid datorer och surfplattor. Att sova tätt tillsammans i sovsalar och resa många i trånga bussar och tåg kan också innebära risk. Smitta kan ske även innan klådan debuterar, det vill säga innan överkänsligheten utvecklats.

Diagnos

Diagnosen ställs genom att hitta ett levande skabbdjur, som ska konstateras i ett mikroskop. Det gäller här att veta, inte bara tro att det handlar om skabb. Det finns många andra orsaker till klåda.

Det krävs god belysning, lupp eller dermatoskop och ett tränat öga för att hitta gångar. I ena ändan av gången ses en liten svart prick. Med hjälp av nål plockas det lilla skabbdjuret ut och läggs försiktigt på ett objektsglas. Vid svårigheter att hitta djuret remittera till hudklinik innan annat än symptomatisk behandling.

Bild som visar objektsglas och nål, mikroskopisk bild skabbdjur
Objektsglas och nål, nål och skabbdjur. Mikroskopisk bild.

Krustös skabb

Immunnedsatta individer och äldre kan ha flera hundratusen djur spridda över hudkostymen, även huvudet. Den stora mängden djur ger upphov till krustor (skorpor), som innehåller skabbdjur. Klåda är inte alltid ett framträdande symtom.

Vid krustös skabb är smittsamheten högre än vid vanlig skabb och smitta kan ske genom kortare hudkontakt och även indirekt via krustor på kläder, i sängkläder och på möbler. Skabbutbrott förekommer därför sporadiskt på äldreboenden och sjukhus och såväl boende som personal drabbas. Ibland kan utbrotten bli långdragna och kan kräva omfattande vårdresurser.

Diagnostik

Det är viktigt att tidigt misstänka och diagnostisera skabb. Skabbdjur identifieras på indexpatienten. Skabbdjur kan ses i krustor förutom i gångarna. Smittvägar kartläggs och det är önskvärt att koppla in hudläkare och helst hygiensjuksköterka tidigt. Personal och närstående informeras och uppmanas att vara observanta på symtom.

Revideringsdatum:
2016-12-12
Manusförfattare:
Lill-Marie Persson, specialist i dermato-venereologi, Skaraborgs sjukhus, Skövde
Revidering har skett i samarbete med Vårdhygien i Västra Götaland.
Faktagranskare:

Gunnar Nyman, leg läkare, Hudläkarmottagningen Telegrafen, Borås

Fotograf:

Lill-Marie Persson