Utskrivet 2014-10-21

Till navigering

Smärtskattningsinstrument

[Smärtskattning av akut och postoperativ smärta]

I samband med akut och postoperativ smärta utförs upprepade täta mätningar. Då behövs ett mätinstrument som är enkelt att förstå och lätt att använda. Det är i första hand dimensionen intensitet som skattas.

De vanligast förekommande endimensionella skalorna är Visuell analog skala (VAS), Numerisk skala och Verbal beskrivande skala.

Vid mer komplicerade smärttillstånd är det många gånger otillräckligt att använda ett endimensionellt mätinstrument. Då krävs istället mer komplexa instrument för att utvärdera smärtans kvantitet och kvalitet.

Skalorna nedan har god klinisk relevans under förutsättning att patientens självskattning ligger till grund för mätningen. [2]

Visuell analog skala (VAS)

Patienten graderar sin smärta längs en 10 cm lång, vertikal eller horisontell, linje genom att med hjälp av en markör ställa in aktuell smärtintensitet mellan 0 (ingen smärta) och 10 (värsta tänkbara smärta).

Bild som visar VAS-skala

Visuell analog skala har en sida för patienten och den andra sidan för personal, med gradering för att förenkla avläsning.

Numerisk skala (NRS = Numeric Rating Scale)

Smärtintensiteten graderas med eller utan mätinstrument genom att välja en siffra mellan 0 (ingen smärta) och 10 (värsta tänkbara smärta).

Verbal beskrivande skala

Smärtan skattas med hjälp av ett adjektiv som patienten använder för att beskriva smärtintensiteten. En verbal skala bör visas så att patienten själv kan läsa de olika alternativen. Personalen graderar sedan smärtan 0-5 enligt nedan.

Självskattning

Gradering

Ingen 
Lindrig 
Obehaglig 
Besvärlig 
Fruktansvärd 
Outhärdlig 

Smärtteckning

Smärtskattningen kan även kompletteras med en smärtteckning för att definiera smärtans karaktär och utbredning. Patienten eller vårdgivaren markerar på en schablonbild smärtans utbredning och om möjligt, via symboler, även smärtans karaktär.

Schablonbild för smärtbedömning

Schablonbild för smärtbedömning (pdf)

Om patienten har svårt att uttrycka sig via de skalor som finns till hands, kan några enkla frågor hjälpa patienten att förmedla sin smärtupplevelse. En av de viktigaste frågorna är om patienten vill ha något smärtlindrande. Se texten om Patienter med speciella behov för fler smärtskattningsinstrument.

Patienter med speciella behov

Det finns situationer och patientgrupper där det inte alltid fungerar med självskattning.

På intensivvårds- och uppvakningsavdelning

Hos patienter med sänkt medvetandegrad på exempelvis intensiv- eller uppvakningsavdelning kan det vara lämpligt att bedöma patientens grad av oro, muskeltonus, ansiktsuttryck och verbala uttryck. Detta kombineras med observation av fysiologiska parametrar som puls, blodtryck, andningsfrekvens samt om huden är blek och kallsvettig.

Barn och smärtskattning

Hos små barn (0-3 år) som ännu inte har ett utvecklat språk finns olika beteendeskalor, till exempel ALPS I och ALPS II, att använda i kombination med fysiologiska parametrar och kommunikation med föräldrar. [4]. Barn mellan 4-16 år kan skatta sin smärta med hjälp av en ansiktsskala [3]. Länk till instruktioner om hur ansiktsskalan ska användas finns i referenslistan [4]. Barn från och med 8 år klarar att skatta sin smärta själva med VAS eller NRS [5, 6].

Bild som visar ansikttskala

Ansiktsskala "The faces Pain Scale". Siffrorna visas inte för barnet.
PAIN 2001; 93:173-183; Publicerat med tillstånd av IASP®

Smärtskattning vid demens och kognitiv påverkan

Hos dementa patienter som inte klarar av ett självskattningsinstrument ska smärtan skattas utifrån beteendet. För en så korrekt smärtbedömning som möjligt är det viktigt att känna till patientens normala beteendemönster. Förändringar i beteendet bör leda till en noggrann smärtanalys.

Exempel på förändringar som kan observeras:

  1. Ansiktsuttryck - rädd eller ledsen, grimaser, rynkor mellan ögonbryn eller panna, snabba blinkningar, stängda eller kisande ögon.
  2. Verbala uttryck - suckar, gnyr, ropar, skriker, högljudd andning.
  3. Rörelsemönster - förändrat rörelsemönster, spända muskler, orolig, gungande rörelser, svårt att vara stilla eller förstelnade rörelser.
  4. Förhållningssätt gentemot omgivningen - aggressiv, tillbakadragen, gör motstånd.
  5. Aktiviteter och rutiner - matvägran, försämrad aptit, förändringar i sömn och vilomönster, plötslig förändring av dagliga rutiner.
  6. Sinnesförändringar - gråtmild, ökad förvirring, lätt irriterad.

Det finns ett flertal beteendeskalor som används för patienter med nedsatt kommunikationsförmåga. Exempel på sådana skalor är Doloplus 2 [7] och Abbey Pain Scale som även används för vård i livets slut [8]. Länk till Abbey Pain Scale finns i referenslistan [9]. Det finns även enklare beteendeskalor som kan dokumenteras numeriskt på likande sätt som används inom akutsjukvården, till exempel Södersjukhusets beteendeskala [10]. Skattingsvärdet vid observation av individens beteende tolkas med försiktighet eftersom det är ett indirekt mått på smärta. [11]

viktigt.gif

När beteendeskattning används är det viktigt att ta hänsyn till andra faktorer än smärta som kan påverka patientens beteende.

Smärtskattning hos äldre

Förmågan att skatta sin smärta själv underskattas ibland hos äldre personer. Förutsatt att de inte har en kognitiv svikt kan de skatta sin smärta på samma sätt som andra. Hos den åldrande patienten måste det dock tillåtas ta mer tid med både information om smärtskattning och att utföra smärtskattningen.

Revideringsdatum:
2014-04-28
Manusförfattare:

Anna Lena Brantberg, specialistsjuksköterska i anestesi och kvalitetsutvecklare, verksamhetsområde Ortopedi, Södersjukhuset, Stockholm

Renée Allvin, specialistsjuksköterska, Anestesi- och intensivvårdskliniken, Universitetssjukhuset, Örebro

Faktagranskare:

Leena Jylli, leg. sjuksköterska, universitetslektor, FoUU-enheten vid anestesi- och intensivvårdskliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Illustratör:

Björn Brinkman, 2B Tecknare

Dela information

Dela |