Utskrivet 2016-08-25

Till navigering

Smärtskattningsinstrument

[Smärtskattning av akut och postoperativ smärta]

I samband med akut och postoperativ smärta behöver patientens smärtupplevelse skattas ofta. Mätinstrumentet ska vara enkelt att förstå och lätt att använda. I första hand skattas dimensionen intensitet.

De rekommenderade endimensionella skalorna är:

  • Numerisk skala.
  • Verbal beskrivande skala.
  • Visuell analog skala.

Valet av skala  bör anpassas utifrån patientens specifika situation och behov. Det finns inget enskilt smärtskattningsintrument som är "golden standard" [2,3]. Skalorna  har god klinisk relevans under förutsättning att patientens självskattning ligger till grund för mätningen [4]. Smärta kan inte mätas, endast uppskattas, och det är bara den enskilde patienten som kan skatta sin smärta.

Vid mer komplicerade smärttillstånd räcker det inte med att använda ett endimensionellt mätinstrument. Då behövs istället mer komplexa instrument för att kunna utvärdera smärtan utifrån flera dimensioner såsom fysiskt, funktionellt, psykiskt, emotionellt, socialt och existentiellt.

Numerisk skala (NRS)

Numerisk skala (NRS) innebär att patienten väljer en siffra mellan 0 (ingen smärta) och 10 (värsta tänkbara smärta). Patienten kan ange siffran verbalt, markera siffran på en linjal eller sätta ett kryss på en pappersskala.

Bild som visar NRS-skalan
Numerisk skala (NRS)

Verbal beskrivande skala

En del patienter beskriver hellre sin smärta med ord än siffror. Med hjälp av en verbalt beskrivande skala kan patienten skatta smärtan med beskrivande ord, adjektiv.  Skalan kan bestå av sju eller fyra ord som beskriver smärtans intensitet. Det ord som patienten anger på skalan dokumenteras [4,5,6]. Exempel på verbalt beskrivande skalor är VDS (Verbal Describing Scale) och VRS (Verbal Rating Scale).

Sjugradig skala:

  • Ingen smärta.
  • Lätt smärta.
  • Måttlig smärta.
  • Medelsvår smärta.
  • Svår smärta.
  • Outhärdlig smärta.
  • Värsta tänkbara smärta.

Om patienten har kognitiva svårigheter kan en skala med fyra ord vara lättare att använda:

  • Ingen smärta.
  • Lätt smärta.
  • Måttlig smärta.
  • Svår smärta.

Visuell analog skala (VAS)

Patienten anger sin smärta antingen med en markör eller ett kryss utmed en exakt 10 cm lång linje, med ändpunkterna "ingen smärta = 0" till "värsta tänkbara smärta =10". Läs av skalan med hjälp en linjal på 10 cm. Skalan finns även med en sida för patienten och en graderad sida för personalen att läsa av.

Bild som visar VAS-skala
Visuell analog skala (VAS)

Smärtteckning

Med hjälp av smärtteckning kan patienten markera var det gör ont och hur smärtan känns. Smärtteckningen kan ingå i en djupare smärtanalys och vara av diagnostisk betydelse för om smärtan exempelvis är nociceptiv eller neuropatisk.

Utöver smärtskattningen behöver patienten få frågor om till exempel om nattsömn, om smärtan påverkar vid mobilisering, om smärtan är hanterbar eller mer smärtlindring behövs. Patienten bör få vägledning och möjlighet vara delaktig i behandlingsmålen.

Bild som visar schablonbild för smärtbedömning
Schablonbild för smärtbedömning

Flera schablonbilder i pdf-format: Schablonbilder för smärtbedömning (pdf)

Smärtskattning med hjälp av beteendeskalor

Om patienten har svårt att uttrycka sig via de skattningsskalor som finns till hands, kan några enkla frågor hjälpa patienten att förmedla sin smärtupplevelse. Det viktigaste är att ta reda på om patienten har smärta. Beteendeskalor och fysiologiska parametrar som till exempel andningsfrekvens, puls och blodtryck är till hjälp när det gäller att försöka förstå om patienten behöver smärtlindring.

Det finns ett flertal beteendeskalor som kan användas om patienten har nedsatt kommunikationsförmåga, som till exempel Abbey Pain Scale [7], som även används för vård i livets slut och FLACC (Face, Legs, Acticity,Cry, Consolability) om har validerats främst hos barn men kan även användas till vuxna.[8-13]. Andra exempel på beteendeskalor är PAINAD[14-16] och Doloplus-2 [17]. Det finns även enklare beteendeskalor som kan dokumenteras numeriskt på likande sätt som används inom akutsjukvården [18]. Skattingsvärdet vid observation av individens beteende tolkas med försiktighet eftersom det är ett indirekt mått på smärta. [19]

Varje vårdenhet bör vara överens om vilket instrument som är mest lämpligt för de patienter som vårdas där.

På intensivvårds- och uppvakningsavdelning

Om patienten har sänkt medvetandegrad, till exempel på en uppvaknings- eller intensivvårdsavdelning, kan grad av oro, muskeltonus, ansiktsuttryck och om möjligt verbala uttryck vara vägledande i bedömningen av patientens smärta. Parametrar som puls, blodtryck och andningsfrekvens, om patienten är kallsvettig eller har blek hud kan också ge en uppfattning om patientens behov av smärtlindring.

Barn och smärtskattning

Hos små barn (0-3 år) som ännu inte har ett utvecklat språk finns olika beteendeskalor, till exempel ALPS I och ALPS II, att använda i kombination med fysiologiska parametrar och kommunikation med föräldrar. [20]. Med hjälp av FLACC bedöms fem olika smärtbeteenden. Observera barnets ansikte, ben, aktivitet, gråt och tröstbarhet och bestäm en poäng mellan 0-2 med vilken barnets beteende överensstämmer. Poängen kan högst bli tio och ska dokumenteras.

Barn mellan 4-16 år kan skatta sin smärta med hjälp av en ansiktsskala. Länk till instruktioner om hur ansiktsskalan ska användas finns i referenslistan [20,21]. Barn från och med 8 år klarar att skatta sin smärta själva med VAS eller NRS [8, 13,22].

Bild som visar ansikttskala

Ansiktsskala "The faces Pain Scale". Siffrorna visas inte för barnet.
PAIN 2001; 93:173-183; Publicerat med tillstånd av IASP®

Smärtskattning vid demens och kognitiv påverkan

Om patienten inte kan uttrycka sig verbalt eller kan använda ett smärtskattningsinstrument finns risk att patienten inte får tillräcklig smärtlindring. Tecken på det kan vara förändrat beteende och nytillkommen motorisk eller psykisk oro. Smärta kan också öka risken för depression. [13,14]

Förändringar i patientens beteende bör därför leda till en noggrann smärtanalys. För en så korrekt smärtbedömning som möjligt är det bra att känna till patientens vanliga beteendemönster.

Exempel på uttryck och rörelser som kan observeras:

  • Ansiktsuttryck - rädd eller ledsen, grimaser, rynkor mellan ögonbryn eller panna, snabba blinkningar, stängda eller kisande ögon.
  • Verbala uttryck - suckar, gnyr, ropar, skriker, högljudd andning.
  • Rörelsemönster - förändrat rörelsemönster, spända muskler, orolig, gungande rörelser, svårt att vara stilla eller förstelnade rörelser.
  • Förhållningssätt gentemot omgivningen - aggressiv, tillbakadragen, gör motstånd.
  • Aktiviteter och rutiner - matvägran, försämrad aptit, förändringar i sömn och vilomönster, plötslig förändring av dagliga rutiner.
  • Sinnesförändringar - gråtmild, ökad förvirring, lätt irriterad.
viktigt.gif

Tänk på att det kan finnas andra faktorer än smärta som kan påverka patientens beteende.

Smärtskattning hos äldre

Smärta hos äldre är vanligt och konsekvenserna för obehandlad smärta hos äldre kan vara allvarligare vad gäller påverkan på livskvalitet och kroppsfunktioner än hos yngre personer [15,16].

En äldre person har samma förmåga att skatta sin smärta som andra, men kan behöva mer tid både för information och för att utföra smärtskattningen. Vid nedsatt kognitiv förmåga kan beteende – och observationsskalor användas för att bedöma smärtupplevelsen. Se "Exempel på uttryck och rörelser som kan observeras" i stycket ovan.

Om det är möjligt bör en omfattande bedömning av patienten genomföras innan en behandling påbörjas eller förändras. Målet med behandlingen ska vara minskad smärta med en ökad möjlighet för dagliga aktiviteter, bättre sömn, minde humörsvängningar och minskad förekomst av depression.

Revideringsdatum:
2016-08-23
Reviderad av:
Sveriges Sjuksköterskor inom Området Smärta (SSOS) genom Gun-Marie Östlund, ordförande SSOS 2011- 2016 och smärtsjuksköterska, Smärtrehabiliteringsmottagningen, Hässleholms sjukhus
Manusförfattare:
Anna Lena Brantberg, anestesisjuksköterska, kvalitetsutvecklare, Ortopedkliniken, Södersjukhuset, Stockholm
Renée Allvin, leg. sjuksköterska, med.dr, ANIVA kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Faktagranskare:
Anna Lena Brantberg, anestesisjuksköterska, kvalitetsutvecklare, Ortopedkliniken, Södersjukhuset, Stockholm
Illustratör:
Susanne Flodin, Illustratör och formgivare, Flodin Fernström Designunit AB