Utskrivet 2015-03-06

Till navigering

Smittvägar

[Smitta och smittspridning]

Kontaktsmitta

Kontaktsmitta är den vanligaste smittvägen i vården.

Direkt kontaktsmitta

Direkt kontaktsmitta sker vid fysisk kontakt mellan smittkällan, till exempel en infekterad patient eller smittbärande frisk person, och den mottagliga individen, utan mellanled. Så sprids hudinfektioner, till exempel impetigo (svinkoppor) och herpes och vissa luftvägsinfektioner.

Indirekt kontaktsmitta

Indirekt kontaktsmitta överförs via mellanled från en person till en annan. Detta sker med händer, kläder eller föremål (utrustning, sängbord, dörrhandtag med mera) som är förorenade med smittämnen från hud, sår, luftvägar, urin, avföring eller blod. Så sprids till exempel multiresistenta bakterier, tarminfektioner och många virusinfektioner.

Droppsmitta

Hosta, nysningar, kräkningar och diarréer ger en dusch av stora tunga droppar som snabbt faller ned i luften och inte når längre än någon meter. Så sprids till exempel calicivirus och de flesta luftvägsinfektioner.

Direkt droppsmitta

Dropparna kan nå en annan individs ögon och slemhinnor direkt eller via händerna.

Dropp-kontaktsmitta (indirekt droppsmitta)

Dropparna faller ned på föremål och förs vidare som indirekt kontaktsmitta. Dropp-kontaktsmitta är i de flesta fall en vanligare smittväg än direkt droppsmitta.

Luftburen smitta

Droppkärnor från/till luftvägarna

Saliv kan vid tal spridas från luftvägarna, men innehåller vanligen för få mikroorganismer för att orsaka smittspridning. Vid hosta kan förutom droppsmitta även en aerosol uppstå. Då dropparna i aerosolen torkar ihop till mindre droppkärnor ( <5 µm) kan de spridas med luften och därefter inhaleras till de nedre luftvägarna. Så sprids till exempel vattkoppor, mässling och tuberkulos. Legionella kan spridas till luftvägarna med vattendroppar vid till exempel duschning.

Partiklar från huden

Från huden sprids partiklar i luften i stora mängder (25 miljoner hudpartiklar per dygn). En stor del av dessa bär bakterier. Hudpartiklarna är i storleksordningen 10 µm. Från patienter med stora sår, hudinfektioner och hudlesioner, exempelvis eksem eller brännskador, kan till exempel Staphylococcus aureus (S. Aureus) och grupp A streptokocker (GAS) spridas till luften, särskilt vid såromläggning och bäddning.

Bakteriebärande hudpartiklar kan inhaleras och i vissa fall orsaka en vanligtvis tillfällig kolonisation med Staphylococcus aureus (S. Aureus), till exempel MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus), i näsan. De kan också falla (sedimentera) ned i öppna sår och ge sårinfektioner. När luftburna bakteriebärande partiklar sedimenterar på ytor och föremål kan de ge upphov till indirekt kontaktsmitta. Bakterier som sedimenterat ned på golvet innebär sällan någon smittspridningsrisk.

Blodburen smitta

Smittämnen överförs via blod till blod eller slemhinna. Det sker direkt via sexuell kontakt eller genom kontaminerade blodprodukter. Indirekt sker det exempelvis genom stick- eller skärskador, injektioner, kontaminerade handskar, men även via kontaminerade läkemedel. Så kan hepatit B och C samt hiv spridas och i sällsynta fall Creutzfeld-Jacobs sjukdom.

Läs mer i Vårdhandbokens texter om blodburen smitta.

Tarmsmitta (fekal-oral smitta)

Tarmsmitta kan ske då smittämnen som utsöndras med tarminnehållet når munnen, med direkt eller indirekt kontakt.

Livsmedelsburen smitta innebär att livsmedel eller vatten direkt eller indirekt kontaminerats med smittämnen. Exempelvis mag-/tarminfektion orsakad av virus eller bakterier men även matförgiftning av stafylokocktoxin.

Insektsburen smitta

Myggor, fästingar och kroppslöss kan föra med sig bakterier och virus mellan människor och ibland djur. Insektsburen smitta är inget stort vårdhygieniskt problem i Sverige. Skabb samt huvud- och flatlöss kan spridas mellan patienter och personal, men bär inte andra smittämnen.

Revideringsdatum:
2015-02-09
Reviderad av:
Annica Blomkvist, hygiensjuksköterska, Vårdhygien, Dalarnas län
Marianne Janson, hygiensjuksköterska, Vårdhygien, Dalarnas län
Manusförfattare:
Ulrika Ransjö, MD docent, f.d. hygienöverläkare, Akademiska sjukhuset, Uppsala
Gunilla Edstedt, hygiensjuksköterska, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Faktagranskare:
Ann-Mari Gustavsson, hygiensjuksköterska, Smittskydd Värmland, Karlstad

Dela information

Dela |