Sonder, inläggning och skötsel - Översikt
Ventrikel- och duodenalsond (magsond), ordineras av läkare. Inläggning av sond görs vanligen av en sjuksköterska. Uppgiften kan delegeras till någon annan i okomplicerade fall, dock aldrig på en patient med sänkt vakenhetsgrad.
Indikationer
Indikationer för inläggning av sond kan vara
- dränering av magsäck och tarmkanal vid till exempel ventrikelretention eller tarmparalys (ileus)
- tillförsel av vätska, läkemedel eller föda via näringssond
- magsköljning, vanligen vid förgiftning
- provtagning eller undersökning.
Dränering av mag-tarmkanal är vanligt förekommande i samband med kirurgi och vid tarmparalys i samband med intensivvård.
Val av sond
Typ av sond, storlek och material ordineras av läkare med hänsyn till om patienten är vuxen eller barn och med hänsyn till indikation och sondens liggtid.
Enkellumen eller flerlumen
Observera om sonden ska vara en enkellumen- eller en flerlumensond. En flerlumensond kan innebära en dubbellumensond, men sonden kan även ha flera lumen än två.
En dubbellumensond har en aspirationskanal (dräneringskanal) och en luftningskanal. En dubbellumensond av typen "Salem-sond" medger luftning av ventrikeln samtidigt som sonden används för tillförsel av näring eller för dränage av ventrikel- eller tarminnehåll. En dubbellumensond kan vara enklare att suga genom då den inte lika lätt häftar fast vid ventrikelslemhinnan som en enkellumensond.
Det är inte alla ventrikelsonder som medger passiv dränering utan vissa måste ha aktivt sug. Funktionskontroller måste göras regelbundet, förslagsvis var tredje timme vid dränering och var åttonde timme vid nutritionsanvändning.
Luftningskanal
Luftningskanalen kan försörjas med en backventil som tillåter luft att gå in samtidigt som ventrikelinnehåll lättare kan gå ut ur aspirationskanalen. Notera att om backventil inte används på luftningskanalen kan ventrikelinnehåll backa bakåt och läcka ut genom kanalen. Detta kan resultera i ett besvärande läckage av ventrikelinnehåll i exempelvis säng eller på operationsbord. Om ventrikelinnehåll har backat upp i luftningskanalen kan denna bli tilltäppt. Kontrollera regelbundet att luftningskanalen inte är igentäppt genom att spruta in en mindre mängd luft genom luftningskanalen.
Dränering av ventrikel
För dränering av ventrikeln används vanligen sondstorlek 14, 16 eller 18 French. En grövre sond kan vara att föredra om syftet med sonden är att avlasta mag-tarmkanalen, då det kan vara svårare att aspirera ur ventrikeln med en tunnare sond.
Dräneringen kan göras aktivt genom sug eller passivt genom att sonden hängs lågt i förhållande till patienten, gärna 40 cm under hjärthöjd. Luftningskanalen bör samtidigt hängas högt om den är passivt luftad eller förses med en backventil. Luftningskanalen bör inte stängas genom knut eller med peang.
Observera att vissa fabrikat av sond kräver aktiv sugning genom aspirationskanalen. Full funktion och avlastning av ventrikeln kan inte garanteras enbart genom passiv dränering. Funktionen bör kontrolleras regelbundet oavsett fabrikat och typ av sond. En magsond på plats i ventrikeln är aldrig en garanti för att förebygga luftvägsaspiration av ventrikelinnehåll.
Aktiv sugning kan göras manuellt med sondspruta (vilket underlättar vätskebalansräkningen på intensivvårdspatienter) eller kontinuerligt med aktivt sug.
Kontroll av sondens funktion
Hos patienter med fungerande mag-tarmperistaltik där kontinuerlig näringstillförsel ges kan det räcka med kontroll av eventuell ventrikelretention en gång var 8:e timme (en gång per arbetspass). Hos patienter med aktiv dränering bör sondens funktion kontrolleras en gång var 3:e timme. Ventrikeln bör alltid tömmas genom aktiv sugning i sonden före extubation hos intuberad patient.
Nasogastrisk sond
Vid längre tids enteral nutritionsbehandling nedläggs vanligen en tunn nasogastrisk sond (Clinifeeding-sond). Denna typ av sond har storlekar som 5, 7, 8, eller 10 French. De finns i längder om 50, 80, 100 eller 120 cm.
Lokala anvisningar kan finnas för märkning av sond: Vem som ansvarar för märkningen, på vilket sätt den ska utföras och hur den ska dokumenteras.
Märkning
Verksamhetschefen eller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ansvarar för val av sortiment och att det finns rutiner för hur märkning ska gå till. Rutinerna ska omfatta vem som ansvarar för märkningen, på vilket sätt den ska utföras och hur den ska dokumenteras.
Läs mer i Vårdhandbokens texter om märkning av in- och utfartsvägar.
Personal måste vara väl förtrogen med sondens bruksanvisning. Tillverkarens anvisningar om sondens egenskaper, användningsområde, skötsel och hantering ska följas.
Här finns regionala tillägg
Bestämning av sondläge
För att bestämma sondens läge används sprutor avsedda för enteralt/oralt bruk, för att undvika förväxling med sprutor avsedda för injektionsbruk. Använd gärna en 60 mL-spruta med grov pip.
Kontrollera sondens läge genom
- auskultation över ventrikeln
- röntgen
- aspiration av magsaft med pH-kontroll.
Auskultation
För dräneringssonder nöjer man sig vanligen med att fastställa läget genom auskultation av ett typiskt "kurrljud" genom att blåsa in lite luft (10-20 mL) genom sonden och lyssna i ett stetoskop över epigastriet. Hörs ett rapliknande ljud från patientens mun ligger sonden fel (änden ligger för högt) och läget måste korrigeras.
Röntgen
Om sonden ska användas för tillförsel av läkemedel bör sondläget alltid kontrolleras med röntgen och avståndet markeras från näsöppningen eller mungipan. På röntgenbilden ska den distala änden av sonden tydligt ha passerat den övre magmunnen vid korrekt läge. Normalt avstånd från näsöppningen är hos vuxna 55-65 cm vid korrekt läge i ventrikeln.
Aspiration av magsaft med pH-kontroll
För särskilda riskgrupper som barn, medvetslösa, patienter med sänkt vakenhetsgrad, sväljningssvårigheter, eller neurologiska bortfallsymtom som vid stroke eller avancerad parkinsonism, bör sondläget kontrolleras med kontroll av pH-värdet på ventrikelaspirat (magsaft). pH kan kontrolleras med hjälp av ett lackmuspapper. Värdet ska vara 4 eller lägre vid korrekt position i ventrikeln vilket visas genom att lackmuspappret färgas rött.
Vid osäkerhet bör sondläget kontrolleras med hjälp av röntgen (buköversikt). Det är viktigt att försäkra sig om att sonden inte kommit ner i luftvägarna.
Bytesfrekvens
Sonder byts enligt läkarordination eller enligt tillverkarens anvisning. Vanligen byts sonder av materialet PVC efter 3-7 dagar medan sonder av annat material kan bytas med glesare intervall. Sätt om möjligt sonden i den andra näsborren när den byts för att undvika tryckskador. Dokumentera i patientjournalen.
Vanligtvis ges inte enteral näringstillförsel genom nasogastrisk sond i mer än 4 veckor.