Före och efter operation
[Stomi]
Före operationen
Informera patienten
För att undvika missförstånd och minska patientens oro bör personalen lägga stor vikt vid information och undervisning. Patienten ska få både skriftlig och muntlig information av stomiterapeut eller vårdpersonal som är väl förtrogen med förhållandena.
Information vid en planerad operation ges vid ett preoperativt samtal av stomiterapeut eller vårdpersonal. Patienten och närstående ska få god tid att ställa frågor. Om operationen är akut bör patient och närstående informeras när patientens tillstånd medger detta.
..om operationsmetod
Information ska ges av kirurgen om vilken operationemetod som kommer att användas. Stomiterapeut eller vårdpersonal informerar om vad en stomioperation kan innebära efter aktuellt ingrepp. Stomins placering provas ut och markeras, se nedan.
..om efterförloppet
Patienten bör informeras att undervisning i stomivård ges kontinuerligt på avdelningen av vårdpersonal och stomiterapeut för att patienten ska känna sig förtrogen med sin nya situation vid utskrivningen.
Praktiska frågor om hur ett stomibandage fungerar, utprovning/förskrivning och eventuella kostnader. Det är viktigt att informera patienten att det finns möjlighet att prova olika stomibandage efter operationen och att behovet kan förändras över tid. Patienten bör också få information om att uppföljning på en stomimottagning kommer att ske kontinuerligt den första tiden efter operationen och därefter vid behov.
Om ändtarmen opereras bort (rektumamputation) ska patienten informeras om att stjärtsåret kan ta tid att läka och att det hos en del personer förekommer fantomfenomen. Man kan till exempel tycka sig behöva tömma tarmen eller få en känsla av tyngd där ändtarmen har suttit. Dessa fenomen avtar oftast med tiden. Kvinnor kan ibland få flytningar och besvär vid samlag efter en rektumamputation. Män efter ingrepp i bäckenet få erektionsproblem och retrograd ejakulation, det vill säga sädesavgång till urinblåsan.
Patienter som får en avlastande stomi bör informeras om att man normalt kan behöva tömma tarmslem genom ändtarmen efter operationen.
Läs mer om patientinformation i texten Stöd och livskvalitet.
Stomimarkering
Stomins placering provas ut i samråd mellan patient och stomiterapeut samt vid behov tillsammans med den opererande läkaren. Patienten ska bli informerad om varför och hur en stomimarkering görs eftersom en stomi innebär en förändrad livssituation. Stomin bör inte markeras för nära naveln, hudveck, midja, ljumske, ärr, revbensbåg eller höftbenskam eftersom detta kan ge bandageringsproblem och läckage. Försök också att förutse hur en eventuell viktförändring kan komma att påverka stomin.
Vid stomimarkering ska patienten alltid ligga, sitta och stå eftersom bukens form inte är densamma i olika kroppslägen. En stomimarkering ska vara gjord med permanent tusch och vara synlig för operatören. Dokumentera i omvårdnadsjournal att stomimarkering är utförd och eventuella avvikelser.
Efter operationen
- Ett stomibandage sätts på i anslutning till operationen och kan sitta kvar 2-3 dagar. Sutureringen av stomin sker vanligen med resorberbara suturer och behöver inte tas bort. Eventuell stav bör tas bort på tredje dagen efter operation eller enligt ordination, så att patienten kan börja lära sig att sköta sin stomi.
- Stomin kan vara svullen (ödematös) efter operationen. Normalt ska tarmslemhinnan vara rosaröd. Se till att hudskyddsplattan sluter tätt och täcker huden runt stomin.
- Använd klar/transparent påse tiden närmast efter operationen för att underlätta observation av stomin och dess funktion.
- Byt påse varje/varannan dag (enligt lokala rutiner) och vid behov.
- Dokumentera fortlöpande i omvårdnadsjournalen.
- Patientundervisning i stomivård påbörjas om möjligt dagen efter operationen och ska planeras in i den dagliga omvårdnaden av patienten. Målet bör vara att patienten ska kunna sköta sin stomi vid hemgång. Vid speciella behov bör hemsjukvård eller hemtjänst kontaktas.
- Ta hänsyn till patientens känslor kring den egna kroppsbilden eftersom en stomioperation innebär en stor förändring. Att förlora kontrollen över tarm- eller urinblåsefunktionen kan upplevas traumatiskt.