Komplikationer

Hudskada vid stomi

Läckage av avföring eller urin är den vanligaste orsaken till hudskada runt stomin. Enstaka läckage kan förekomma men är det vanligt förekommande kan hudskada uppstå. Lättare rodnad kan ge klåda under stomibandaget medans en kraftig irritation lätt orsakar läckage av stomibandaget.

Hudirritation kan behandlas genom att korrigering av bandageringsteknik som kontroll av hålstorlek, tätning med tätningspasta eller tätningsringar eller tätare byte av hudskyddsplatta alternativt påse. Om hudirritationen inte går tillbaka och hudproblemet kvarstår rekommenderas kontakt med stomiterapeut för råd och anpassning av stomibandagering.

Vid hudproblem rekommenderas kontakt med stomiterapeut för råd och anpassning av stomibandagering.

Övriga komplikationer

Nekros

Normalt ska tarmslemhinnan vara rosaröd. Ibland kan cirkulationsstörning uppstå postoperativt och tarmslemhinnan kan gå i nekros. Stomin kan påverkas delvis eller helt.

Kontakt med kirurg och stomiterapeut rekommenderas för kontroll av tarmslemhinnan.

Stopp i stomin

Stopp i stomin kan osakas av en vridning av tarmen, så kallad ileus, eller av att födoämnen som inte tuggats ordentligt fastnar som en propp i tarmen. Ileus kan också orsakas av sammanväxningar mellan tarmarna efter tidigare operationer, det vill säga stoppet kan sitta nära stomin eller högre upp i tarmen. Ett stopp i stomin är ofta smärtsamt och bör kontrolleras av läkare akut.

Förstoppning kan inträffa hos kolostomiopererade och samma råd gäller som innan man blev opererad.

Vid något av dessa problem ska läkare eller stomiterapeut kontaktas.

Postoperativt flöde vid ileostomi eller kontinent ileostomi

Patienter som inte har kolon kvar och har en ileostomi eller kontinent ileostomi kan drabbas av postoperativt flöde eller magsjuka vilket för dem innebär att de förlorar stora mängder vätska och salter genom avföringen.

När hela tunntarmen finns kvar är oftast en normal dygnsmängd 500-700 ml vilket gör att de flesta upplever ett naturligt behov av att inta mer vätska och salter. Vid magsjuka, vid postoperativt flöde eller efter en operation där sista delen eller mer av tunntarmen inte finns kvar kan dygnsmängden avföring vara runt 1000 ml eller ännu mer. Detta innebär ett ökat behov av vätska och salter. Det är då nödvändigt med infusion av salt och sockerlösning, vätskeersättning samt stoppande medicin. Kontroll av vätskebalans som dygnsmängd av urin och avföring.

Andra symtom som uppstår vid stora vätskeförluster kan bl.a. vara: minskade urinmängder, munntorrhet, hjärtklappning, domningar i händer och fötter samt trötthet.

Stenos

En stenos innebär en minskning av stomins öppning med svårigheter för avföring och urin att tömma sig i påsen. Det är vanligt att läckage förekommer under plattan. Kontakt med stomiterapeut rekommenderas för anpassning av stomibandage.

Bråck

Området runt stomin "bullar upp sig" på grund av svaghet i bukväggen. Ibland uppstår problem med stomibandagering. Kontakt med stomiterapeut rekommenderas i dessa fall.

Prolaps

Stomin blir betydligt längre än normalt och den kan också bli ödematös. Detta kan innebära bandageringproblem för patienten. Kontakt med kirurg och stomiterapeut rekommenderas.