Stomi

Stomityper

Kolostomi

En kolostomi är anlagd på tjocktarmen som är cirka 1,5 meter lång och har som uppgift att suga upp vätska och en del salter, bilda gaser och finfördela innehållet. Tarminnehållet i tjocktarmen är därför halvfast till fast.

Vanliga orsaker till en kolostomioperation är tumörsjukdomar, inflammationer, avföringsinkontinens och fickbildningar i tjocktarmen.

Den vanligaste kolostomin är sigmoideostomi, som oftast är placerad på bukens vänstra sida och bör ha en höjd på 5-10 mm för optimal bandagering.

Ibland görs loopkolostomi eller transversostomi, den är i regel tänkt som en tillfällig stomi och har två öppningar. Ur en öppning tömmer sig avföring och den andra öppningen leder ner i den urkopplade tarmen. I vissa fall kan en stav användas för att hålla tarmen på plats, den avlägsnas tredje dagen postoperativt.

Ileostomi

Tunntarmen är cirka fem meter lång och har till uppgift att suga upp vätska, näringsämnen, vitaminer och andra för kroppen nödvändiga ämnen. Tarminnehållet i tunntarmen är tunnflytande och starkt frätande vid kontakt med huden.

Inflammatoriska tarmsjukdomar, tumörsjukdomar eller som avlastning av en anastomos i tjocktarmen är de vanligaste orsakerna till en ileostomioperation. Den kan göras antingen som en konventionell ileostomi eller som en så kallad loopileostomi som i regel är en tillfällig stomi. I sällsynta fall används ibland en stav för att hålla tarmen på plats (se även kolostomi). Stomin är oftast placerad på bukens högra sida och bör ha en höjd på 20-30 mm för optimal bandagering.

Bäckenreservoar

Bäckenreservoar konstrueras av tunntarm och anläggs i bäckenet så att den kan tömmas via anus. Kolon och rektum är avlägsnat vid operationen. Avföringen blir lös som vid en ileostomi, cirka 5-7 tarmtömningar per dygn, och kan ibland ge upphov till hudproblem runt anus.

Kontinent ileostomi (Kocks reservoar)

Reservoaren konstrueras av tunntarm och töms med hjälp av en speciell ileostomikateter för reservoar cirka var 4:e timme. Det är viktigt att rätt kateter används så att inte någon komplikation uppstår i nippelventilen. Konsistensen på avföringen är lös som vid en ileostomi. Reservoaren är vanligen placerad på höger sida och bandageras oftast med ett speciellt plåster avsedd för reservoar.

Urostomi

Vanliga orsaker till en urostomioperation är tumörsjukdomar i urinblåsan, neurogena störningar eller medfödda missbildningar.

En vanlig metod för urinavledning är operation enligt Bricker. Då tas oftast urinblåsan bort och ett tunntarmssegment isoleras. Båda urinledarna sys in i tunntarmssegmentet. Tarmsegmentets ända läggs fram som en stomi, vanligen på bukens högra sida och bör ha en höjd på 20-30 mm för optimal bandagering.

Kontinent urostomi 

I vissa fall anläggs en kontinent urostomi som konstrueras av tarm och töms med hjälp av en speciell urostomikateter för reservoar cirka var 4:e timme. Det är viktigt att rätt kateter används så att inte någon komplikation uppstår i nippelventilen. Resevoaren bandageras vanligen med ett speciellt förband avsedd för reservoar. I vissa fall kan en reservoarkonstruktion kopplas direkt till urinröret och benämns då som ortotopt blåssubstitut.

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Samlingssida för alla sidor inom basala hygienrutiner och klädregler.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan