Intuberad eller trakeotomerad patient

Sugning i de nedre luftvägarna innebär sugning i luftstrupe och luftrör, vanligtvis via nasal/oral tub eller via trakealkanyl.

Mät upp sugdjupet på sugkatetern och håll sedan sugkatetern hela tiden vid det önskade maximala sugdjupet. Det bör i allmänhet vara 1 cm nedanför trakealtubens eller trakealkanylens spets.

Patienter med nedsatt hostförmåga har svårt att hosta upp slem (till exempel patienter med muskelsvaghet, höga halsryggskador och sederade patienter inom intensivvården). Dessa kan behöva sugas djupt i trakea/huvudbronker. Behov av djupa sugningar ska ordineras av läkare.

Tillvägagångssätt

Tillämpa basala hygienrutiner

Ett munskydd i kombination med skyddsglasögon, eller ett visir, kan användas som stänkskydd. Vid sugning av luftvägar skyddar det då till exempel mot luftvägssekret.

• Sugkraften ska vara max 20 kPa (=0,20 bar). Om slemhinnorna är lättblödande ställs sugkraften något lägre.
• För ned sugkatetern utan sugkraft och utan att forcera.
• Dra upp katetern med sugkraft på. Rotera gärna katetern mellan tumme och pekfinger för att minska risken att katetern suger fast i trankeasväggen. Uppmana patienten att hosta om möjligt.
• Sug under 5-15 (20) sekunder beroende på hur patienten upplever sugningen.
• Övervaka patienten och avbryt sugningen om syremättnaden sjunker för mycket. I vissa fall används pulsoximeter.
• Om sugningen ska upprepas flera gånger vid samma sugtillfälle byts sugkatetern mellan gångerna (gäller inte slutet system). Låt också patienten hämta andan en stund innan du för ned en sugkateter igen.
• Dra handsken över sugkatetern innan den kastas efter sugningen.
• Spola igenom sugslangen med kranvatten från sugkoppen.

Läs mer om trakeostomi i Vårdhandbokens text om trakeostomi