Mätmetoder

Kärntemperaturen kan mätas i hörselgången, i rektum, oralt, i urinblåsan, i lungartären eller i matstrupen. Vid kritiska tillstånd kan en permanent termometer, placerad i till exempel lungartären eller matstrupen, vara ett alternativ.

Observera att termometern, oavsett metod, ska vara inställd på att mäta den faktiska temperaturen eftersom skillnaden mellan olika mätställen varierar kraftigt mellan olika personer. Örontemperatur, oral temperatur eller axillär temperatur ska därmed inte justeras till ändtarmens eller lungartärens temperatur. Det är en fördel om samma mätmetod används inom ett sjukvårdsområde.

Temperaturmätning i hörselgången

Trumhinnan försörjs av samma blodflöde som omger temperaturcentrum i hjärnan. Örontermometern uppskattar temperaturen genom att uppfånga värme från trumhinnan och hörselgången.

Det är viktigt att hörselgången sluter tätt om proben under mätningen, annars visas ett för lågt värde. Detta, samt att probspetsen inte riktas mot trumhinnan, är en förklaring till att olika mätvärden ibland ses vid upprepad mätning i samma öra eller mellan vänster och höger öra. Mät därför i samma öra och, om olika mätvärden uppmäts, notera det högsta värdet. Mellan varje mätning måste ett nytt skydd placeras över linsen för att inte mätningen ska ge för låga värden. Vaxproppar påverkar sannolikt inte mätvärdet, men inflammation i örat (otit) kan ge en liten temperaturstegring (cirka 0,1^oC). Likaså kan för höga värden noteras om örat legat mot kudden precis före mätningen. Vänta då i cirka 10 minuter innan mätningen genomförs.

För in probespetsen varsamt rakt in i hörselgången tills det slutet tätt.
Placera termometern så att proben riktas mot personens öga på motsatta sidan.
På så sätt riktas proben mot trumhinnan.

Små barn har en kort och rak hörselgång.
Räta ut öppningen till hörselgången.
För in probespetsen. Se till att det slutet tätt.

Metoden kan ge för låga värden om proben riktas mot hörselgångens vägg istället för mot trumhinnan samt vid mätning av temperaturen på barn under tre månaders ålder. För höga värden kan uppmätas om örat legat mot kudden precis före mätningen.

Temperaturmätning i ändtarmen (rektalt)

Rektal mätning är traditionellt den metod vi använt i Sverige. Mätmetoden är därför väl känd och metoden visar samma mätvärde vid upprepad mätning. Metoden kan dock orsaka obehag för patienten. Temperaturen i rektum ändras långsammare än temperaturen i örat och lungartären samt visar generellt en högre temperatur än mätning på andra mätställen. Vid lågt blodflöde i buken, till exempel vid chock, kan rektaltemperaturen däremot vara lägre.

Termometern förs in 3-5 cm i rektum på en vuxen person och cirka 2-3 cm på ett barn.

Efter rektal kirurgi och på små barn kan rektal temperaturmätning innebära risk för skador på tarmslemhinnan.

Temperaturmätning i urinblåsan

Mätvärdet som man får vid mätning via urinblåsan kan jämställas med det rektala mätvärdet. Metoden kan användas när patienten har en speciell kvarliggande kateter i urinblåsan. En sensor på kateterns ytterända registrerar då temperaturen kontinuerligt.

Temperaturen i ändtarmen och urinblåsan ändras långsammare än temperaturen i örat eller i lungartären, framför allt vid snabba temperaturväxlingar i huden (vid avkylning), feber eller vid tillstånd som påverkar blodflödet i buken.

Temperaturmätning i munnen (oralt)

Termometern placeras under tungan vid sidan av tungbasen. Om den placeras för långt fram i munnen blir mätvärdena upp till 1,0^oC för låga. Personen får inte dricka, äta eller röka 15 minuter före mätningen. Det är viktigt att munnen är stängd under mätningen. Trådbunden oral mätning är snabb men har visat dålig repeterbarhet.

Oral mätning får inte utföras på små barn, medvetslösa eller oroliga personer eller om en person har kramper eller sår i munhåla eller svalg.

Temperaturmätning i armhålan (axillen)

Axillär temperatur är inte lämplig för att bedöma kärntemperatur på större barn eller vuxna, eftersom den mäter hudens temperatur (perifer temperatur). Mätningen påverkas av termometerns placering, armhålans fukt, mängden underhudsfett och omgivningens temperatur. Axillär mätning kan dock användas på spädbarn under tre månaders ålder.

Temperaturmätning i lungartären (a. pulmonalis) eller matstrupen (esophagus)

Temperaturmätning i lungartären eller matstrupen görs kontinuerligt genom att en sensor sitter på en central venkateter eller en sond i matstrupen. Metoden är lämplig för mätning på svårt sjuka patienter på intensivvårdsavdelningar.

Avläsning av temperaturvärdet bör inte göras i anslutning till att sondmat ges eftersom temperaturen på vätskan kan påverka värdet.