Förebyggande åtgärder

Det ska finnas en individuell dokumenterad vårdplan för alla patienter som löper risk att utveckla trycksår och som har eller har haft trycksår. Planen ska innehålla dokumentation av vilka tryckavlastande hjälpmedel som ska användas för den enskilda patienten samt hur patientens riskfaktorer ska korrigeras.

Informera patienten och dennes närstående om risken för trycksår och hur den risken kan förebyggas.

Avlasta, fördela tryck

Tryckavlastning/tryckfördelning kan åstadkommas med hjälp av olika metoder, till exempel regelbunden vändning och användning av speciella hjälpmedel. Även mindre lägesändringar och vändningar är värdefulla. Läs mer om regelbunden vändning längre ned på denna sida.

Tryckavlastningen/tryckfördelningen måste göras dygnet runt oavsett om patienten sitter i stol, rullstol eller ligger i en säng. Om hälsotillståndet så medger bör man se till att patienten inte vilar direkt på trycksåret eller direkt på ett benutskott. Om grundsjukdomen inte tillåter att patienten vänds bör han eller hon ligga eller sitta på tryckavlastande/tryckfördelande underlag.

Tryckavlastande/tryckfördelande hjälpmedel som kuddar, kilar och tryckavlastande underlag ska användas för att förhindra att benutskott, exempelvis knän, hälar och fotknölar, trycker mot varandra och/eller mot underlaget. Ligg- och sittställningar ska också anpassas så att trycket mellan underlag och benutskott blir minsta möjliga. Läs mer om ligg- och sittställningar längre ned på denna sida.

När patienten ska förflyttas bör det ske så att benutskotten så långt möjligt skyddas för skada. För att förhindra skjuv- och friktionsskador vid manuell lägesändring eller förflyttning av orörliga patienter bör hjälpmedel för lyft och vändning användas. Kunskap om korrekt förflyttningsteknik är viktig.

En vanlig tidsgräns som anges för lägesförändring för stillaliggande eller stillasittande patienter är två timmar, men svårt sjuka patienter behöver ändra läge oftare. Detta måste dock avvägas mot patientens behov av obruten sömn. Tryckavlastningen bör om möjligt göras utan att sömnen störs.

Patienter som riskerar att få trycksår i sittande ställning ska förses med en stol som kan lutas och med ett tryckavlastande sittunderlag. Sängar, stolar, bårvagnar, undersökningsbritsar, operationsbord och rullstolar ska alltid vara valda och anpassade efter patientens risk att utveckla trycksår.

Tryckavlastande madrasser

Patientens medicinska tillstånd liksom risken att få trycksår eller kategori av ett redan utvecklat trycksår måste avgöra vilken typ av madrass/sittdyna som ska väljas. Andra underlag, till exempel blöjor, måste anpassas så att madrassens/sittdynans tryckavlastande/tryckfördelande effekt inte försämras.

Specialmadrass/sittdyna ska således alltid väljas med utgångspunkt från patientens tillstånd.

• För patienter med viss risk att utveckla trycksår väljs en madrass av god kvalitet, exempelvis trögskumsmadrass eller madrass med luftfyllda kuddar.
• Tryckreducerande/tryckfördelande madrasser, till exempel trögskumsmadrasser och statiska luftmadrasser tillåter kroppen att sjunka ner i madrassen och bygger på principen att belastningsytan ökar vilket medför att trycket per ytenhet minskar. Patienten kan då ligga något längre utan att byta ställning. Observera dock den ökade risken för värmeackumulering. Mycket lätta personer har inte samma effekt av denna typ av madrass.
• För patienter med hög risk att utveckla trycksår väljs en madrass med alternerande eller kontinuerligt luftflödessystem som ger konstant lågt tryck.
• Antidecubitusmadrasser med tvåkanalssystem bygger på principen att vävnaden klarar högt tryck under kort tid. När varannan kanal är fylld med luft bärs kroppen upp av halva den yta som ligger mot madrassen eftersom den andra halvan vetter mot kanaler som inte är fyllda med luft. Efter ca fem minuter växlar tryckfördelningen mellan kanalerna och därmed avlastas den tidigare belastade ytan.
• För patienter som har utvecklat trycksår kategori 3-4 väljs en madrass med flytande glaskulor eller en madrass som ger konstant lågt tryck.
• Det finns idag luftväxlande madrasser med speciellt avlastande funktion för hälar. Det finns också madrasser med automatisk tryckavkänning för patienter som ska mobiliseras.

I hemsjukvården kan distriktssköterskan, sjukgymnasten eller arbetsterapeuten skriva ut specialmadrassen som hjälpmedel.

Hudvård

Hudens kondition har stor betydelse för uppkomsten av trycksår. Huden är normalt elastisk och tänjbar. Torr och oelastisk hud spricker lätt. Om huden spricker fungerar den inte längre som barriär mot de bakterier som finns bland annat på huden, risken för infektioner i vävnaden ökar och sprickor i huden kan utvecklas till stora och djupa sår.

För att förebygga trycksår behöver därför hudens och vävnadernas motstånd mot tryck förbättras. Huden bör hållas mjuk och smidig med fuktighetsbevarande kräm. Vid inkontinens används i stället vätskeavstötande hudprodukter. Tänk också på vikten av hudberöring.

Försök att undanröja eventuella orsaker till negativ fuktpåverkan av huden såsom inkontinens, svettning och sårsekretion.

Hudinspektion

När huden inspekteras tänk på:

Dokumentera observationerna och följ upp eventuella förändringar.

Tryckutsatta områden på kroppen.För större bild, se texten Översikt.

Aktivitet

Rörelse och aktivitet är kroppens försvar mot trycksår och andra sänglägeskomplikationer. Patienten bör om möjligt uppmuntras att delta i aktiviteter som ger ökad rörlighet.

Långvarigt tryck mot huden orsakar normalt obehag och gör att man spontant ändrar kroppsställning i både vaket och sovande tillstånd. Patienter med nedsatt känsel, muskelsvaghet, kontrakturer, förlamningstillstånd och sänkt medvetandegrad liksom nedsövda patienter har nedsatta eller uteblivna reaktioner eller oförmåga att förmedla obehag och smärta. De svarar därför inte spontant på kroppens varningssignaler och behöver alltså hjälp att regelbundet ändra läge.

Lägesändring

Hjälp patienten att ändra läge, eller om han eller hon kan ändra läge själv uppmuntra till täta lägesändringar för att omfördela trycket.

För patienter i terminalt sjukdomsskede är risken för trycksår stor. Etiska överväganden måste göras utifrån individuella bedömningar av den enskilde patienten i samråd med de närstående, exempelvis smärtsamma vändningar.

Liggande personer

Vid sängläge bör om möjligt 30^o vinkelposition omväxlande höger och vänster sida användas. På detta sätt avlastas korsben, höfter, höftbenskammar och hälar. Detta läge kan dock vara svårt för personer med kontrakturer eller oroliga patienter som riskerar att glida ner.

Placera kuddar mellan patientens knän och kuddar bakom rygg och skinkor som stadgar upp kroppen i 30 graders sidoläge.

Huvudänden kan höjas till 30 grader om detta är förenligt med en bekväm viloställning för patienten.

1. Placera alltid kuddar mellan knäna och vid behov mellan och under fotknölarna.
2. Upprätta ett vändschema och dokumentera lägesförändringarna.

Sittande personer

1. Använd alltid tryckavlastande sittdyna till riskpatienter. Om patienten har behov av tryckavlastning i säng behövs även tryckavlastning i stol.
2. Uppmana patienten att ändra läge då och då genom att räta ut knäna för att ändra belastningstrycket.
3. Anpassa ryggstödets lutning så att patienten inte glider ner (risk för skjuvskada) eller vilar hårt på sittbensknölarna.
4. Avlasta om möjligt trycket genom att luta stolen eller patienten framåt och bakåt med regelbundna intervall.
5. Säkerställ att patientens fötter vilar plant mot underlaget.
6. Stadga upp patienten om denna tenderar att luta åt ena eller andra hållet.

Nutrition

Patienter med allvarlig näringsbrist löper större risk att utveckla trycksår än välnärda patienter. Ett led i att förebygga trycksår är därför att se till att patienten får tillräckligt med näring och dryck. Många äldre dricker för lite, vilket kan leda till uttorkning. Magra, dehydrerade och överviktiga personer löper större risk för att få trycksår.

Patienter med nedsatt näringstillstånd ska ha en plan för näringstillförsel och/eller näringstillskott.

Nationella riktlinjer för nutrition bör följas.