Utskrivet 2018-09-24

Till navigering

Översikt

[Urininkontinens]

Urininkontinens är ett av våra största folkhälsoproblem. Det förekommer bland både män och kvinnor i alla åldrar men är vanligare bland kvinnor och ökar med stigande ålder [1,2]. Inom äldreomsorgens särskilda boenden har 50-80% problem med urininkontinens. [3,4]

Definitionen på urininkontinens är ofrivilligt urinläckage och ska vidare beskrivas med typ av läckage, frekvens, besvärsgrad samt påverkan på det sociala livet och livskvaliteten [5]. Urininkontinens utgör för många en social begränsning som påverkar det dagliga livet på grund av rädsla för att läcka och lukta urin. Detta kan innebära svårigheter att uträtta ärenden samt avhållsamhet från motion/idrott och sociala evenemang. [1]

Trots att urininkontinens påverkar livskvaliteteten avstår de flesta från att söka vård för sina besvär. Många upplever att de lärt sig hantera läckagen men söker inte hjälp på grund av att de känner sig generade, rädda för undersökningarna eller lever i tron att det ska vara så. Okunskap om att det finns hjälp eller svårigheter att söka vård kan också vara orsaker. [1,6,7]

Orsaker till urininkontinens

Urininkontinens kan uppträda i olika former och grader. Det kan röra sig om läckage i samband med ansträngning eller plötsliga läckage i samband med en urinträngning. Det kan vara allt från små läckage som inträffar sällan till stora som inträffar flera gånger dagligen, läckagen kan ske dag som natt.

Orsaken kan vara:

  • Förändringar i urinrör som vid benign prostatahyperplasi och i urinblåsa.
  • Förändringar i stödjande vävnad och muskler i bäckenbotten.
  • Urologiska och gynekologiska tumörer.
  • Förstoppning.
  • Östrogenbrist.
  • Neurologiska skador som vid sjukdom, missbildningar och trauman.
  • Funktionsnedsättningar som försvårar att ta sig till toaletten.

Förändringar som bidrar till urininkontinens kan uppkomma under graviditet, efter förlossning, övervikt eller vid infektioner i underlivet. En neurologisk påverkan som vid demens, ryggmärgsbråck eller ryggmärgsskador kan leda till svårighet att tolka kroppens signaler som urinträngningar. [1,7]

Urininkontinens kan förebyggas, botas eller lindras

Det är viktigt att alla som arbetar inom vård och omsorg är medvetna om problemets utbredning och att det kan upplevas svårt att söka hjälp för sina besvär [8]. Alla  bör ha rätt till adekvat information om anledningen till läckagen och vilka möjligheter till utredning och behandlingar som finns att tillgå. Det finns effektiva behandlingsmetoder såsom kirurgisk behandling TVT/TVT-O [9,10], bäckenbottenträning [11,12] och beteendeträningar [13]. Dessutom finns effektiva läkemedel som reducerar trängningsinkontinens samt elstimulering [14,15]. En ny rapport (nr 219) av Statens beredning för medicinskt utvärdering (SBU) har funnit att dessa behandlingsmetoder även är effektiva för äldre personer >65 år och att det även finns konservativa behandlingsmetoder med bland annat uppmärksamhetsträning och toalettassistens för sköra äldre som bor på institution. Dock är forskningsunderlaget för denna patientgrupp begränsat [16].

Urininkontinens kan såsom nämnts i många fall behandlas så att bot eller minskade läckage uppnås. I de fall där så inte är fallet kan hans/hennes livskvalitet förbättras genom ökad kunskap, träning och med individuellt utprovade inkontinenshjälpmedel.

Kvalitetssystem

Det är verksamhetschefen respektive den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) som ska ta fram, fastställa och dokumentera riktlinjer för vårdens utövande. Det är även verksamhetschefen som utser vilka av den berörda hälso- och sjukvårdspersonalen som ska få förskrivningsrätt och göra bedömning om personalens utbildningar och kompetens (SOSFS 2008:1). En sjuksköterska med särskild kompetens bör ha ansvar för att fortlöpande handleda den övriga personalen och informera om nyheter och förändringar inom inkontinensområdet. I ansvaret bör också ingå att hålla enhetens hjälpmedel aktuella. För både enskilt och särskilt boende gäller att inkontinenshjälpmedel ska vara individuellt utprovade och förskrivna inom ramen för de produkter som upphandlats.

Kvalitetsprogram

För att underlätta vården vid urininkontinens har Nätverk för Inkontinens inom Kommuner och Landsting (NIKOLA) arbetat fram ett kvalitetssäkringsprogram som finns åtkomligt för alla på www.nikola.nu. Kvalitetsprogrammet är avsett för vård inom både kommuner och landsting och är fritt att använda. Där finns nedladdningsbara instruktioner och verktyg för utredning, åtgärder och uppföljning inklusive särskilt framtagna kvalitetsindikatorer. Länk finns under Relaterad information.

I Socialstyrelsens rapport "Blåsdysfunktion hos äldre personer" finns indikatorer till stöd för verksamhetsutveckling.

Dokumentation

All patientvård ska dokumenteras i en patientjournal (SFS 2008:355).

Dokumentationen ska innehålla:

  • Patientdata.
  • Bakgrund till vården.
  • Diagnos.
  • Vidtagna och planerade åtgärder.
  • Uppgift om information som lämnats till patienten och ställningstagande till behandlingsalternativ.
  • Vid förskrivning av inkontinenshjälpmedel bör individuell utprovning, förväntad förbrukning, förskrivning samt utvärdering antecknas i journalen.

Basala hygienrutiner

I inkontinensvården såsom vid all vård och behandling av patienter/vårdtagare ska basala hygienrutiner tillämpas för att minska smittspridning. Handdesinfektion ska utföras före och efter varje vårdmoment. Dessutom ska handskar och plastförkläde användas i vårdarbete.

Vårdrelaterade urinvägsinfektioner

Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen inom såväl akutsjukvård som äldrevård. Förutom det lidande det för med sig för den enskilde, medför det ökad antibiotikaförbrukning och fler resistenta bakterier. Kända riskfaktorer är bland annat ofullständig tömning (residualvolym), förstoppning, KAD och i viss mån sköra slemhinnor hos kvinnor efter menopaus. Blåstömningsförmågan bör kontrolleras med ultraljud. Om tömningen är ofullständig ska förebyggande åtgärder såsom toalettassistans, korrekt sittställning och behandling av förstoppning vidtas. Om kateterbehandling är aktuell ska ren intermittent kateterisering (RIK) övervägas innan kvarliggande kateter  ordineras. [17]

Revideringsdatum:
2017-10-31
Reviderad av:
Anna Martinson, uroterapeut, Urologmottagningen, Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg
Manusförfattare:
Märta Lauritzen, leg. sjuksköterska/uroterapeut, Urologisk verksamhet, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
Inger Nordlander, leg. sjukgymnast/uroterapeut, Kvinnosjukvård/Förlossning, Södersjukhuset, Stockholm
Faktagranskare:
Anders Engelholm, medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) , Socialtjänsten, Sundsvall