Översikt

Urininkontinens är ett av våra största folkhälsoproblem. Det förekommer i alla åldrar, men antalet drabbade ökar med stigande ålder. Det är vanligare hos kvinnor än hos män. Inom äldreomsorgens särskilda boenden har 50 till 80 procent problem med urininkontinens.

Definitionen på urininkontinens är besvärande ofrivilligt urinläckage och ska vidare beskrivas med typ av läckage, frekvens, besvärsgrad samt påverkan på sociala livet och den drabbades livskvalitet. Urininkontinens utgör för många ett socialt handikapp och påverkan på det dagliga livet på grund av rädsla för att läcka urin samt minskade möjligheter till toalettbesök. Detta kan innebära svårigheter att uträtta ärenden samt avhållsamhet från motion/idrott och sociala evenemang.

Trots att urininkontinens påverkar den drabbades livskvalitet avstår majoriteten från att söka vård för sina besvär. Många upplever att de lärt sig hantera läckagen men flera avstår från hjälp på grund av genans, rädsla för undersökningar och svårigheter att söka vård.

Orsaker till urininkontinens

Urininkontinens kan uppträda i olika former och grader. Det kan röra sig om läckage i samband med ansträngning eller plötsliga läckage i samband med en urinträngning. Det kan vara allt från små läckage som inträffar sällan till stora som inträffar flera gånger dagligen. Orsaken kan vara förändringar i urinrör, urinblåsa, stödjande vävnad, muskler eller omkringliggande organ på grund av till exempel tumörer, förstoppning, östrogenbrist eller skador på nerver som styr blåsfunktionen. Förändringar som bidrar till urininkontinens kan uppkomma under graviditet, efter förlossning eller vid infektioner i underlivet och blir vanligare med stigande ålder.

Besvären kan bero på en oförmåga att tolka kroppens signaler såsom vid demenssjukdom eller på svårigheter att ta sig till en toalett.

Urininkontinens kan förebyggas, botas eller lindras

Det är viktigt att alla som arbetar inom vård och omsorg är medvetna om problemets utbredning och att det för den drabbade kan upplevas svårt att söka hjälp för sina besvär. Alla drabbade bör ha rätt till adekvat information om anledningen till läckagen och vilka möjligheter till utredning, behandling samt hjälpmedel som finns att tillgå.

Urininkontinens kan i många fall behandlas så att bot eller minskade läckage uppnås. I de fall där så inte är fallet kan hans eller hennes livskvalitet förbättras genom ökad kunskap, träning och med individuellt utprovade inkontinenshjälpmedel.

Kvalitetssystem

Det är verksamhetschefen respektive den medicinskt ansvariga som skall ta fram, fastställa och dokumentera riktlinjer för vårdens utövande. Det är även verksamhetschefen som utser vilka av den berörda hälso-och sjukvårdspersonalen som skall få förskrivningsrätt och göra bedömning om personalens utbildningar och kompetens (SOSFS 2008:1). En sjuksköterska med särskild kompetens bör ha ansvar för att fortlöpande handleda den övriga personalen och informera om nyheter och förändringar inom inkontinensområdet. I ansvaret bör också ingå att hålla enhetens hjälpmedel aktuella. För både enskilt och särskilt boende gäller att inkontinenshjälpmedel ska vara individuellt utprovade och förskrivna inom ramen för de produkter som upphandlats.

Kvalitetsprogram

För att underlätta vården vid urininkontinens har Nätverk för Inkontinens inom Kommuner och Landsting (NIKOLA) arbetat fram ett kvalitetssäkringsprogram som finns åtkomligt för alla på www.nikola.nu. Kvalitetsprogrammet är avsett för vård inom både kommuner och landsting och är fritt att använda.

Det finns nedladdningsbara instruktioner och blanketter för utredning, åtgärder och uppföljning inklusive särskilt framtagna kvalitetsindikatorer. Länk finns under Relaterad information.

Dokumentation

All patientvård ska dokumenteras i en patientjournal (2008:355). Dokumentationen ska innehålla: Patientdata, bakgrund till vården, diagnos, vidtagna och planerade åtgärder, uppgift om information som lämnats till patienten och ställningstagande till behandlingsalternativ. Vid förskrivning av inkontinenshjälpmedel bör individuell utprovning, förväntad förbrukning, förskrivnning samt utvärdering antecknas i journalen.

Basala hygienrutiner

I inkontinensvården såsom vid all vård och behandling av patienter/vårdtagare ska basala hygienrutiner tillämpas för att minska smittspridning. Handdesinfektion ska utföras före och efter varje vårdmoment. Dessutom ska handskar och plastförkläde användas i vårdarbete.

Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen inom såväl akutsjukvård som äldrevård. Förutom det lidande det för med sig för den enskilde medför det ökad antibiotikaförbrukning och fler resistenta bakterier. Kända riskfaktorer är ofullständig blåstömning (residualurin), sängläge och i viss mån sköra slemhinnor hos äldre kvinnor. Hjälp till toalett, toalettassistens och väl fungerande inkontinensskydd är förebyggande åtgärder. Blåstömningsförmåga bör kontrolleras med ultraljud. Om tömningen är ofullständig vidtas i första hand förebyggande åtgärder enligt ovan. Om kateterbehandling är aktuell ska intermittent kateterisering övervägas innan kvarliggande kateter ordineras.