Utredning och bedömning

Utredning

Läkare, uroterapeut eller distriktssköterska/sjuksköterska/barnmorska med särskild kompetens ansvarar för utredningen av personer med urininkontinens. Detta görs genom en noggrann anamnes som bland annat ska handla om personens tidigare och pågående sjukdomar samt läkemedel. Använd gärna på ett standardiserat formulär som är speciellt utformat för till exempel barn, kvinnor eller män. Informationen om patientens status ska innehålla information om blåsfunktionen: läckagetyp, frekvens, när de uppstår samt eventuella blåstömningssvårigheter. Dessutom bör ett status ge information om besvärsgrad samt användande av inkontinenshjälpmedel. Standardiserade formulär och blanketter med användarhandledning finns att hämta på www.nikola.nu.

• Beakta personens mentala förmåga samt ADL-förmåga.
• Ange status för urinläckage, blåstömningsvanor samt tarmfunktion.
• Kartlägg blåstömning och urinläckage under minst två dygn med hjälp av urinmätning och läckagemätning.
• Mät residualurinen och gör hos män en tidsmiktion vid misstanke om försämrad tömning.
• Komplettera med urinprov för bakterier, vita och röda blodkroppar och uringlukos. För att undvika överanvändning av antibiotika ska alltid en antibiotikabehandling föregås av en urinodling med resistensbestämning. Observera att en asymtomatisk bakterieuri (ABU) inte rutinmässigt antibiotikabehandlas.
• Beakta personens egen upplevelse av besvärsgraden och inverkan på det dagliga livet och livskvaliteten. En person med små läckage kan uppleva dessa lika besvärande som någon med stora frekventa läckage. Instrument för livskvalitetsmätning finns på www.nikola.nu.
• Kvinnor remitteras vid behov till läkare för gynekologisk undersökning.
• Män med vattenkastningsproblem remitteras till läkare. 
• Se över patientens samtliga läkemedel med ett särskilt observandum för vätskedrivande och lugnande läkemedel.
• Prova vid behov ut individuellt anpassade inkontinenshjälpmedel. Informera och visa personen, och vid behov närstående, hur hjälpmedlen används, vilken funktion de har och hur man gör sig av med dem. Låt personen prova hjälpmedlet före förskrivning.

Bedömning

Resultaten från subjektiva och objektiva mätmetoder samlas in och analyseras och utgör grunden för en individuell vårdplan. Vårdplanen ska innehålla uppgifter om:

• diagnos
• mål
• planerade åtgärder
• planerad uppföljning