Att fastställa dödsfall

Enligt svensk lag är en person död när hjärnan oåterkalleligen upphört att fungera (1987:269). Att fastställa när döden har inträtt är en läkaruppgift och kan göras med hjälp av indirekta eller direkta kriterier. Genom indirekta kriterier observerar man den döde och konstaterar att hjärtverksamhet och andning upphört.

Enligt Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS 2005:10, 3 kap §1-2) ska fastställandet av en människas död med hjälp av indirekta kriterier göras genom en klinisk undersökning. Indirekta kriterier är kännetecken på varaktigt hjärt- och andningsstillestånd som lett till total hjärninfarkt. Vid den kliniska undersökningen ska alla dessa indirekta kriterier vara uppfyllda:

  • Ingen palpabel puls.
  • Inga hörbara hjärtljud vid auskultation.
  • Ingen spontanandning.
  • Ljusstela, oftast vida, pupiller.

Indirekta kriterier gällde vid mer än 99 procent av alla dödsfall i Sverige år 2009 medan mindre än 1 procent fastställdes med direkta kriterier som tillämpas i intensivvården (enligt Donationsrådet), ofta vid ställningstagande till organdonation. Se Vårdhandbokens texter om donation av organ och vävnader för transplantation. Fortsatta medicinska insatser för att upprätthålla andning och hjärtverksamhet får normalt inte pågå längre tid än 24 timmar efter fastställt dödsfall. För att fastställa död hos en person som vårdas i respirator ska läkaren vara specialistkompetent.

I kommentarer till lag 1987:269 §2 står att läkare snarast möjligt ska fastställa att döden har inträtt men inte nödvändigtvis omedelbart efter dödsfallet. Detta gäller oavsett om en person avlider på sjukhus, annan vårdinrättning eller i hemmet. Det bör vara möjligt för en läkare att fastställa att döden har inträtt utan att själv ha sett den döde. En förutsättning är att läkaren tidigare har vårdat patienten. I SOSFS 2005:10, 3 kap §5 står också att tidpunkten för dödens inträde får noteras med hjälp av uppgifter från vårdpersonal, närstående eller andra personer med kännedom om de aktuella omständigheterna.

Förväntade dödsfall

I SOSFS 2005:10, 3 kap §6 står att en läkare får fastställa att döden har inträtt utan att personligen ha gjort den kliniska undersökningen om

  • dödsfallet är förväntat på grund av sjukdom eller nedsatt hälsotillstånd med förmodad begränsad överlevnad, eller om
  • kroppen uppvisar uppenbara dödstecken i form av förändringar som inte är förenliga med fortsatt liv.

Förutsättningarna för att läkaren inte ska behöva göra undersökningen är att

  • en legitimerad sjuksköterska har gjort denna undersökning och meddelat läkaren resultatet, och att
  • läkaren har tillgång till relevanta och tidsmässigt aktuella uppgifter om den dödes tidigare medicinska tillstånd.

Vid förväntade dödsfall kan alltså den kliniska undersökningen (enligt SOSFS 2005:10, 3 kap §1-2) göras av legitimerad sjuksköterska men det är läkaren som fastställer dödsfallet och skriver dödsbevis enligt Socialstyrelsens formulär SoSB 76026.

När en person med svår livshotande sjukdom som vårdas i hemsjukvård avlider

Definitionen för vad som är ett förväntat dödsfall kan skilja sig mellan olika vårdgivare på grund av varierande rutiner. När en person med svår livshotande sjukdom som vårdas i hemsjukvård avlider kan dödsfallet vara antingen förväntat, oväntat, eller onaturligt.

  • Om personen var inskriven i specialiserad palliativ hemsjukvård är det oftast ett förväntat dödsfall. Men detta gäller inte om kriterier för onaturligt dödsfall är uppfyllda, exempelvis misstanke om avsiktlig eller oavsiktlig läkemedelsöverdosering, självmord, olycka, mord eller missbruk.
  • När en svårt sjuk person som vårdas i ordinär hemsjukvård eller allmän palliativ vård avlider är dödsfallet oväntat om vårdgivaren saknar rutiner, som regel skriftliga, som innebär att ett dödsfall kan bedömas som förväntat för svårt sjuka i livets slut.
  • På samma sätt är ett dödsfall i ordinär hemsjukvård onaturligt om det finns misstankar om avsiktlig eller oavsiktlig läkemedelsöverdosering, självmord, olycka, mord, eller missbruk.

Kontakta polis vid onaturliga och plötsliga oväntade dödsfall

Om det finns anledning att misstänka att dödsfallet orsakats av onaturlig anledning som olycka, självmord, mord eller ha något samband med alkohol eller narkotikamissbruk ska man kontakta polis som avgör om en rättsmedicinsk undersökning behöver göras.

  • Dödsfall som misstänks bero på felbehandling inom sjukvården räknas till onaturliga dödsfall (lex Maria). Även döda kroppar i förruttnelse och personer som inte kan identifieras är onaturliga dödsfall.
  • Vid plötslig död hos tidigare frisk person i en ålder där det är ovanligt med plötslig död till följd av sjukdom ska polis också kontaktas. Plötslig spädbarnsdöd räknas hit.
  • Vid misstänkta självmord ska verksamhetschefen granska fallet och om denne misstänker att självmordet beror på allvarlig vårdskada ska Socialstyrelsen/IVO kontaktas i enlighet med lex Maria.

Dödsbevis och dödsorsaksintyg

Dödsbevis, SoSB 76026, är ett intyg som skrivs av den läkare som fastställt dödsfallet och skickas till Skatteverket inom en arbetsdag. Läkare som skriver dödsbeviset får inte vara make/maka, barn, förälder, syskon eller närstående till den avlidne. Vid onaturliga dödsfall ska polisen också ha dödsbeviset. Den läkare som skriver dödsbeviset ansvarar för att dödsorsaksintyg, SoSB 76026, skrivs inom tre veckor. Dödsorsaksintyg kan skrivas av läkare som behandlat den avlidne före döden. Klinisk obduktion kan behövas om kroppsundersökning, journalhandlingar eller andra observationer inte ger en sannolik dödsorsak. I sådana fall ska man be närstående om lov till obduktion även om de inte kan vägra obduktion. I praktiken görs klinisk obduktion sällan emot närståendes vilja. Vid onaturlig död utfärdas dödsorsaksintyg normalt av rättsläkare efter rättsmedicinsk obduktion.

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Samlingssida för alla sidor inom basala hygienrutiner och klädregler.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan