Allmänna observationer och komplikationer av bukdränage

Det är viktigt att vårdpersonal som vårdar patienter med bukdränage känner till var i kroppen spetsen på dränaget ligger och vilket utbyte som förväntas komma i dränaget. Oavsett typ av bukdränage så ska dränaget kontrolleras av ansvarig sjuksköterska vid varje arbetspass [6].

Allmänna observationer och kontroller av bukdränage innefattar:

• Inspektion av förbandet avseende läckage/blödning [9].
• Inspektion av huden runt omkring förbandet avseende rodnad och svullnad [6,9].
• Observation av dränageinnehållets volym, färg och konsistens [6,9].
• Kontroll av att det är fritt flöde i dränaget och att slangen inte är knickad eller klämd eller blockerad av en propp dränageutbyte/koagel [6,9].
• Bedömning av smärta relaterad till dränaget med hjälp av ett smärtskattningsinstrument [9].
• Kontroll av bukdränagets märkning. Dränaget ska vara tydligt märkt med var det sitter, till exempel galldränage. Om ett dränage vid observation inte är märkt ska det göras. 
• Information om dränerad vätska i uppsamlingspåse ska mätas och om mängden ska dokumenteras. Detta är viktig information att känna till innan tömning av uppsamlingspåsen. Innehållet kan hällas ut i spoldesinfektor eller toalett. För patienter som behandlas med cytostatika gäller andra rutiner. 

Alla avvikelser ska rapporteras till läkare.

Behandling med bukdränage kan vara förenad med risk för vissa komplikationer vilket vårdpersonal behöver ha kunskap om. För att minimera riskerna är det viktigt med adekvata observationer och övervakning. Det är också viktigt med ett aseptiskt arbetssätt i hantering och skötsel av olika dränage [6].

Risken för komplikationer varierar också beroende på patientens underliggande medicinska tillstånd, typen av dränage och patientens allmänna hälsa [6].

Vid misstanke om komplikationer ska läkare kontaktas.

Allergiska reaktioner

I sällsynta fall kan patienter få allergiska reaktioner mot dränagets material. Allergiska reaktioner kan också orsakas av exempelvis bedövningsmedel eller huddesinfektionsmedel som används vid inläggning eller hantering av dränaget. Innan en patient ska få ett bukdränage är det viktigt att fråga patienten om överkänslighet och allergier.

Blödning

Det finns en risk för blödning vid insticksstället för bukdränaget eller i samband med skada på blodkärl i inre organ under insättning eller justering av dränaget.

Elektrolytrubbningar

Stora mängder dränerad vätska kan leda till elektrolytrubbningar.

Fistelbildning

Långvarig användning av bukdränage kan i sällsynta fall leda till bildning av fistlar vilket innebär onormala förbindelser mellan organ eller mellan organ och huden [17].

Hudirritation

Läckage av bukvätska som framför allt innehåller gallvätska eller pankreasamylas kan ge irritation och hudskada runt insticksstället.

Infektion

Det är vanligt att bukdränage koloniseras av bakterier. Baserat på odling av dränagevätska eller dränagespets är det därför svårt att bedöma om en patient har fått en intraabdominell infektion.

Lägesrubbning

Bukdränaget kan ruckas ur läge om dränageslangen eller uppsamlingspåsen till exempel råkar fastna i något [6].

Skador på inre organ

Felaktig placering av bukdränaget eller skador på inre organ under insättning eller hantering av dränaget kan inträffa och leda till allvarliga komplikationer.

Smärta och obehag

Ett bukdränage kan ge upphov till smärta och obehag vid eller runt dränagets insticksställe. Dränaget kan också orsaka smärtor inne i buken, ofta med utstrålande karaktär. Vid smärta direkt eller snart efter dränageinläggning ska alltid en komplikation misstänkas.

I sällsynta fall kan dränaget åka in i kroppen. Detta kan till exempel ske om ett dränage klipps av utan att en säkerhetsnål placerats genom dränageslangen, eller om en patient av någon anledning själv klipper av dränaget.

De vanligaste typerna av dränage är gjorda av röntgentätt material vilket gör att de är synliga på röntgenbilder.