Pulsens frekvens, rytm och fyllnad

Hjärtfrekvensens reglering

Hjärtfrekvensen styrs av det autonoma nervsystemet:

• Sympatikus ökar hjärtfrekvensen.
• Parasympatikus sänker hjärtfrekvensen, främst via vagusnerven.

Hjärtats elektriska impuls startar normalt i sinusknutan i höger förmak. Impulsen leds vidare genom retledningssystemet, vilket får hjärtmuskeln att dra ihop sig och pumpa ut blod i artärerna [1,4-10].

Normal hjärtfrekvens och avvikelser

Hos vuxna är normal hjärtfrekvens vanligtvis 50–100 slag per minut. Bradykardi innebär under 50 slag/minut. Takykardi innebär över 100 slag/minut. Pulsfrekvensen påverkas även av ålder, fysisk kondition och läkemedel.

Exempel på orsaker till bradykardi:

• Förgiftningar.
• Syrebrist.
• Nedkylning.

Exempel på orsaker till takykardi:

• Feber.
• Fysisk ansträngning.
• Smärta.
• Vätskeförlust eller blödning [1,4-10].

Variation över dygnet

Pulsfrekvensen varierar naturligt. Under sömn är pulsen lägre än under vakenhet [1,4-10].

Hjärtrytm och vanliga variationer

Hjärtrytmen är normalt regelbunden. Hos många, särskilt yngre personer, varierar pulsen i samband med andningen. De flesta har även enstaka extraslag. Dessa är vanliga och oftast ofarliga hos personer utan känd hjärtsjukdom. Extraslag kan upplevas som ett kort uppehåll följt av en kraftigare puls [1,4-10].

Pulsfrekvens och hjärtfrekvens

Pulsfrekvensen, antalet pulsslag som kan palperas per minut, är inte alltid samma som hjärtfrekvensen. Skillnaden blir tydlig vid oregelbunden rytm, till exempel vid förmaksflimmer.

Vid oregelbunden rytm kan:

• slagvolymen variera mellan slagen
• pulsvågen i artärerna bli olika stark
• vissa pulsslag inte kännas i arteria radialis.

Om två kammarkontraktioner kommer tätt hinner hjärtat inte fyllas med tillräckligt med blod, vilket gör att pulsvågen inte alltid fortplantas till periferin [1,4-10].

Bedömning vid oregelbunden rytm

Vid oregelbunden rytm kan pulspalpation i arteria radialis vara otillförlitlig. Hjärtfrekvensen bör då kontrolleras med:

• EKG
• annan rytmmonitorering
• auskultation över hjärtat med stetoskop.

Även extraslag kan missas vid enbart perifer pulspalpation av samma skäl [1,4-10].

Pulsens fyllighet och vad som påverkar den

En normal puls upplevs oftast som tydlig och lätt palpabel. Pulsens fyllighet beror främst på slagvolymen, det vill säga den mängd blod som hjärtat pumpar ut vid varje slag. Exempel:

• En låg hjärtfrekvens med god slagvolym ger en stark och lätt palpabel pulsvåg.
• En låg hjärtfrekvens i kombination med låg slagvolym kan göra pulsen svår att känna [1,4-10].

När det venösa återflödet till hjärtat minskar, sjunker slagvolymen. Pulsen blir då mindre fyllig och kan ibland inte palperas alls. Detta kan förekomma vid tillstånd med påverkan på cirkulationen, till exempel [1,4-10]:

• vasovagal reaktion
• rytmrubbning
• stora vätskeförluster
• blödning.

Hög puls och minskad slagvolym

En hög hjärtfrekvens kan också minska slagvolymen, eftersom hjärtat inte hinner fyllas tillräckligt mellan slagen. Det gör pulsen svårare att palpera perifert. Om blodtrycket samtidigt sjunker blir pulspalpationen ännu mer osäker och kan vara ett tecken på att patientens tillstånd försämras [1,4-10].

Perifer kärlsjukdom och pulspalpation

Svårigheter att palpera pulsen kan även bero på perifer kärlsjukdom. Den vanligaste orsaken är ateroskleros (åderförkalkning), som leder till förträngningar eller ocklusioner i blodkärlen.

Vid misstanke om perifer kärlsjukdom är det värdefullt att:

• palpera pulsar bilateralt
• jämföra sidorna för att upptäcka skillnader [1,4-10].