Fall och dess konsekvenser i form av frakturer och andra skador utgör ett stort hälsoproblem i samhället. Även fall utan kroppsskada ger försämrad livskvalitet, eftersom den som fallit ofta begränsar sina aktiviteter av rädsla för att falla igen.
Som vårdpersonal bör man alltid ställa sig frågan "Finns risk för fall?" och vid redan uppkomna fall "Vad orsakade fallet?". Fall ska alltid betraktas som ett symtom på något, det vill säga ett tecken på förändring hos patienten till dess motsatsen är bevisad.
Sjukdomar och olika symtom är de vanligaste riskfaktorerna som man måste ta hänsyn till i det fallförebyggande arbetet. Patienter med ökad risk för att falla kan identifieras utifrån diagnos eller symtom.
Säkerställ rutiner för dokumentation, samarbete och informationsöverföring mellan vårdgivare vid patientöverflyttningar. Informera om fallrisk, förebyggande åtgärder och hjälpmedel, både muntligt och skriftligt.