Kateterisering av urinblåsa - Översikt

Urinkateter används för att tömma urin från urinblåsan av olika medicinska skäl.

Vårdhandbokens avsnitt berör de tre huvudsakliga metoderna för kateterbehandling:

• Intermittent eller enstaka kateterisering: Engångskateter som förs in via urinröret för att tömma urinblåsan och efter tömning direkt tas bort.
• Kvarliggande urinrörskateter (KAD): En kateter som förs in i urinblåsan via urinröret och lämnas kvar.
• Suprapubisk kateter: En kateter som förs in i urinblåsan via en konstgjord kanal strax ovanför blygdbenet och lämnas kvar.

Kateterbehandling ska ordineras med tydlig medicinsk indikation och en plan för behandlingstid eller tidpunkt för omprövning.

Verksamhetschef kan utse kvalificerade personer med rätt utbildning och kompetens för att utföra kateterisering [1].

Verksamhetschefen ansvarar för att säkerställa rutiner för medicinskt ansvar, katetersättning, materialhantering, kontroller och uppföljning enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9).

Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och en kvarliggande kateter ökar risken betydligt. Nästan alla patienter med långvarig KAD utvecklar bakteriuri, vilket innebär en betydande risk för urinvägsinfektion. Risken för bakteriuri vid KAD är cirka 3–7  % per dygn. Bakterier kommer in via kateterns utsida (64 %) eller insida (36 %) [2] .

Rekommendationer för att förebygga urinvägsinfektion i samband med kateterbehandling:

• Behandla med urinkateter endast på strikt medicinsk indikation. Urininkontinens eller hög vårdtyngd är inte skäl för kateterbehandling.
• Ompröva behandling med kvarliggande kateter regelbundet så att behandlingstiden blir så kort som möjligt.

Urinkateter är en medicinteknisk produkt som omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården (HSLF-FS 2021:52).

Läs och följ dessutom alltid tillverkarens instruktioner.