Komplikationer
Övervätskning
Symtom på övervätskning kan vara
- viktökning
- blodtrycksstegring
- ödem
- rethosta
- andningspåverkan.
För att åtgärda övervätskning hos en patient som behandlas med peritoneal dialys (PD) ordineras eventuellt ökad diuretikados eller PD-påsar med högre glukoshalt. Eventuellt ordineras ett extra påsbyte och begränsning av vätskeintag.
Undervätskning
Symtom på undervätskning kan vara
- yrsel
- lågt blodtryck
- minskade urinmängder.
För att åtgärda undervätskning hos en patient med PD ordineras PD-påsar med lägre glukoshalt och extra vätskeintag.
Peritonit
Orsakas hos patienter med PD oftast av hudbakterier som har tillförts dialysvätskan genom kontamination. Den vanligaste orsaken är oförsiktighet i själva kopplingsmomentet mellan kateterkopplingen och dialyssystemet. Om patientens koppling har kontaminerats, tappa inte in vätska utan avsluta påsbytet. Sätt på en ny jodhatt och tag omgående kontakt med PD-enheten/njurmedicin för rådgivning. Kateterförlängningen kan behöva bytas och det kan bli nödvändigt med antibiotikaprofylax. Vid kontaminering av kopplingen på PD-påsen kasseras denna och en ny PD-påse ska användas.
Vid peritonit kan symtomen variera i såväl omfattning som grad.
Symtom
- grumlig, dimmig dialysvätska
- allmän sjukdomskänsla
- buksmärtor
- illamående och kräkning
- diarré eller annat obehag från buken
- eventuellt feber
- försämrad ultrafiltration.
En patient med PD och som misstänks ha peritonit, ska snarast omhändertas på den njurmedicinska enheten. Detta eftersom det kräver en specifik diagnostik och behandling samtidigt som det är viktigt med ett tidigt omhändertagande.
Diagnostik och behandling
Diagnosen ställs med hjälp av klinisk undersökning och styrks av grumlig PD-vätska. Vid osäkerhet kan förekomst av leukocyter påvisas i PD-vätskan. Prov för odling tas från den urtappade PD-vätskan. Antibiotikan administreras via PD-vätskan och behandlingen pågår cirka 2-4 veckor.
Peritonit med negativ odling
Om patienten har symtom på peritonit, men odlingen är negativ, utesluter detta inte en bakteriell infektion. Det kan också föreligga en steril peritonit, en inflammation orsakad av exempelvis föroreningar i dialysvätskan. Dessutom kan patienten utveckla en eosinofil peritonit, en slags allergisk reaktion på dialysvätskan. Detta inträffar oftast i början av behandlingen och symtomen avtar oftast successivt utan specifik behandling. Definitionsmässigt kan diagnosen sättas om de eosinofila granulocyterna utgör minst 10% av totala antalet leukocyter i urtappat dialysat.
Bråck
Dialysvätskans mängd kan framkalla ljumsk-, navel- eller pungbråck. Om ett bråck uppstår behöver det oftast åtgärdas kirurgiskt och patienten kan bli tvungen att tillfälligt behandlas med hemodialys tills bråcket är åtgärdat och såret har läkt.
Om någon komplikation uppstår ska läkare på den njurmedicinska enheten kontaktas.