Näringstillförsel, parenteral - Översikt
Parenteral näringstillförsel innebär att vätska och näring ges intravenöst. Med parenteral nutritionsbehandling avses alla former av nutritionsstöd via blodbanan, exempelvis de lösningar där alla energigivande näringsämnen finns allt i ett, så kallade trekammarpåsar, men även glukosdropp, fettemulsioner och aminosyralösningar. I Vårdhandbokens avsnitt avses huvudsakligen användandet av trekammarpåsar och är tänkt som en vägledning vid behandling av vuxna. Det pediatriska perspektivet belyses inte specifikt.
För patienter med eller med risk för ett sviktande energi- och näringsintag bör man tidigt planera för nutritionsbehandling. I första hand ska energibehovet täckas oralt eller enteralt. När detta inte är möjligt kan den parenterala näringstillförseln vara ett komplement till både oral- och enteral näringstillförsel eller täcka hela energi- och näringsbehovet. Parenteral näringstillförsel är definitionsmässigt läkemedelsbehandling vilket innebär att det omfattas av de bestämmelser som gäller för läkemedel.
Innan den parenterala näringstillförseln inleds är det viktigt att patienten är informerad och införstådd om syftet med behandlingen, hur länge behandlingen ska pågå och hur behandlingen ges.
Definitioner och begrepp
Begrepp som används i texterna om parenteral näringstillförsel
PN = parenteral nutrition. Begreppet är synonymt med parenteral näringstillförsel. Innebär att energi- och näringsämnen tillförs via blodbanan.
TPN = total parenteral nutrition. Parenteral näringstillförsel ersätter patientens totala behov av energi- och näringsämnen.
Andra nutritionsbegrepp som förekommer i litteraturen
HPN = en förkortning av det engelska begreppet "home parenteral nutrition" och används när parenteral näringstillförsel ges i patientens hemmiljö.
SPN = en förkortning av det engelska begreppet "supplemental parenteral nutrition" och beskriver parenteral näringstillförsel som ges som komplement till annan nutrition.
Ansvarsfördelning
Patientansvarig läkare
Patientansvarig läkare har det övergripande ansvaret, vilket omfattar medicinskt huvudansvar för utredning som leder till ordination av rätt behandling. Läkare ordinerar lämplig parenteral näringslösning, vid behov i samråd med dietist. Ordinationen innefattar energinivå, val av lösning, mängd i milliliter, eventuella tillsatser, samt om parenteral näringstillförsel ska ges i perifer eller central infart.
Sjuksköterska
Sjuksköterskan har omvårdnadsansvaret när det gäller patientens näring. Det innebär att sjuksköterskan identifierar eventuella problem med mat- och vätskeintag, administrerar ordinerade åtgärder och utvärderar dessa.
Dietist
Dietisten ansvarar i samråd med patientansvarig läkare och sjuksköterska för individuell nutritionsbehandling. Dietist finns som stöd vid bedömning av indikation för parenteral näringstillförsel samt i val av lösning, volym och upptrappningstakt. Dietist har tillsammans med ansvarig läkare huvudansvaret för att utarbeta och följa upp behandlingen, samt att tillsammans med omvårdnadsansvarig sjuksköterska dokumentera behandlingen och ta initiativ till justeringar av nutritionsbehandlingen.