Transfusion och kontroller

Verksamhetschefen ansvarar för att fastställa vilken kompetens och erfarenhet som krävs för att hantera blodenheter och genomföra transfusioner. Verksamhetschefen utser också ansvariga för dokumentation, rapportering och utredning av avvikelser.

En läkare eller sjuksköterska ska ansvara för transfusionen.

Provtagning inför transfusion

Prov för transfusionsmedicinska laboratorieundersökningar, exempelvis blodgruppering, BAS-test och MG-test, får tas av hälso- och sjukvårdspersonal som:

• har relevant utbildning
• bedöms ha kompetens för uppgiften.

Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om delegering och ansvar.

Administrering av blodkomponenter

Blodkomponenter kan ges via olika typer av intravenösa infarter, till exempel:

• perifer venkateter (PVK)
• central venkateter (CVK)
• subkutan venport.

Vårdgivarens ansvar

Vårdgivaren ska säkerställa att verksamheten beställer blodkomponenter från en blodcentral som har Socialstyrelsens tillstånd att bedriva blodverksamhet.

Erytrocytkoncentrat samt plasma

Förberedelser:

• Anslut till transfusionsaggregat med filter (200 µm).
• Fyll droppkammare och slang enligt tillverkarens bruksanvisning.
• Använd leukocytfilter om det är ordinerat och inte redan har gjorts på blodcentralen.

Temperering

Transfusion kan ges utan uppvärmning. Använd endast blodvärmare om det är ordinerat. Följ tillverkarens bruksanvisning för blodvärmaren.

Trombocytkoncentrat

Förberedelser:

• Använd transfusionsaggregat med filter (200 µm) enligt tillverkarens bruksanvisning.
• Kontrollera innehållet visuellt genom att hålla påsen mot ljus. Fungerande trombocyter syns som vita slöjor i vätskan.
• Om påsen har förvarats utan omblandning, vänd den försiktigt några gånger före transfusion.

Ansvarig läkare ordinerar transfusionstiden utifrån patientens tillstånd, bland annat hjärtfunktion och kroppsyta.

Vid livshotande tillstånd kan blodkomponenten administreras med hjälp av en övertrycksanordning, till exempel en blodtrycksmanschett som placeras runt blodpåsen.

Erytrocytkoncentrat och plasma bör transfunderas inom 4 timmar efter att de tagits ut ur kylförvaring. Den utlämnande blodcentralen kan ange andra transfusionstider.

Trombocytkoncentrat ges normalt under cirka 30 minuter. Transfusionen kan behöva ges långsammare om volymen är stor i förhållande till patientens kroppsyta eller hjärtfunktion.

Informera patienten om den förestående transfusionen. Blodkomponentens transfusionsdokument ska finnas till hands vid transfusionen.

Intravenös infart

Kontrollera att den intravenösa infartsvägen fungerar genom att:

• spola med steril natriumklorid 9 mg/mL för injektionsbruk
• stämma av att patienten inte upplever obehag eller smärta
• observera eventuella läckage.

Patientens identitet

Kontrollera patientens identitet genom att:  

• låta patienten uppge sitt namn och personnummer och/eller jämför med patientens identitetsband. 
• jämföra patientens identitet med blodkomponentens transfusionsdokument.

I öppenvård sker kontroll mot patientens identitetshandling. Patientens muntligen uppgivna identitetsuppgifter får användas, om de bedöms vara tillförlitliga.

På vissa enheter förekommer elektronisk identifiering av patienten gentemot blodprodukten, följ lokala anvisningar.

Blodenheten

Kontrollera blodenheten genom att se till att:

• patientens blodgrupp är förenlig med blodkomponentens blodgrupp
• hållbarhetstiden inte har överskridits
• blodenhetens unika identifikationskod (ISBT-nummer) stämmer med medföljande transfusionsdokument 
• förenlighetsprövningen är godkänd för erytrocytkoncentrat. Patientansvarig läkare kan ha godkänt avvikelser.
• blodenheten innehåller den blodkomponent som ordinerats och har de särskilda egenskaper som anges i ordinationen, till exempel att blodkomponenten är filtrerad eller bestrålad
• koagel, missfärgning, grumlighet eller läckage inte förekommer.

Givare och mottagare i ABO‑systemet

Följande gäller för transfusion av erytrocyter inom ABO-systemet:

• Blodgrupp A kan ge till A och AB.
• Blodgrupp O kan ge till alla blodgrupper.
• Blodgrupp B kan ge till B och AB.
• Blodgrupp AB kan ge till AB.

Transfusion av plasma

Se bild nedan.

Kompatibilitet i Rh‑systemet

Följande gäller vid transfusion:

• RhD‑positivt blod (Rh+) kan ges till Rh+.
• RhD‑negativt blod (Rh-) kan ges till både Rh+ och Rh-.

Observera patienten kontinuerligt under transfusionen. Var uppmärksam på förändringar i patientens tillstånd genom att se, lyssna och fråga hur patienten mår. Om patienten tidigare har fått transfusioner kan erfarenheter från dessa vara värdefulla att ta hänsyn till.

Övervakningen ska utföras av vårdpersonal som har utbildning för uppgiften och bedömts ha tillräcklig kompetens. Vid transfusion i hemmet ska en sjuksköterska vara närvarande under hela transfusionen.

Särskild akututrustning ska finnas lätt tillgänglig vid alla transfusioner och kunna användas vid akuta transfusionsreaktioner. Akututrustning och handlingsplan ska följa vårdenhetens lokala anvisningar och/eller enligt direktiv från medicinskt ansvarig.

Dokumentera patientens reaktioner och eventuella åtgärder i journalen.

Kontroller under transfusionen:

• Kontrollera transfusionshastigheten.
• Kontrollera den intravenösa infarten för att upptäcka extravasering eller läckage i kopplingarna.
• Mät puls och blodtryck om patienten blir orolig eller upplever obehag.
• Var uppmärksam på om patienten slutar kissa eller kissar sämre. Notera färg på urinen, samt om patienten har smärta, är orolig eller visar tecken på chock.
• Var observant på förändringar i patientens andningsmönster, till exempel dyspné.

Koppla loss transfusionsaggregatet från patienten. Låt en liten mängd av blodkomponenten finnas kvar i slangen. Blodpåse och aggregat bör sparas i 4 timmar och om möjligt i kyl. Kvarvarande mängd av blodkomponenten och påsen kan komma att behövas för kontroll vid transfusionsreaktion.

Patienten övervakas under transfusionen och om möjligt den första timmen efteråt avseende transfusionskomplikationer. Läs om transfusionsreaktioner på sidan Akuta åtgärder vid transfusionsreaktion. En sjuksköterska eller läkare ska ansvara för övervakningen. Ansvaret kan överlämnas till annan vårdpersonal som har tillräcklig kompetens.

Spara transfusionsdokumentet i patientens journal, antingen i pappersform eller inskannat. Fäst blodkomponentens etikett med ISBT-nummer på transfusionsdokumentet.

Etiketten innehåller uppgifter om:

• blodgrupp
• tappningsnummer
• typ av blodkomponent
• utlämnande blodcentral.

ISBT-numret är blodkomponentens unika identifikationskod och möjliggör spårning till blodgivaren.

Dokumentation av transfusion: 

• Transfusionsdokument med fastklistrad ISBT-etikett.
• Start- och sluttid för transfusionen.
• Signatur.
• Eventuella transfusionsreaktioner.
• Avvikelser, till exempel transfusion av blodenhet trots att förenlighetsprövning inte visat överensstämmelse, och vidtagna åtgärder
• Avvikelser som rör blodprodukten, till exempel skador på blodpåsen eller felmärkning, och vidtagna åtgärder.
• Avvikelser som rör transfusionsaggregat och vidtagna åtgärder.

Återrapportera slutanvändning av blodenheten till den utlämnande blodcentralen så snart som möjligt efter transfusionen. Rapporteringen innebär att informera om blodenheten har transfunderats, returnerats eller kasserats.

För vissa blodcentraler kan återrapporteringen göras digitalt. En blodenhet räknas som använd även om patienten endast har fått några droppar av innehållet.

Återrapporteringen används för att dokumentera:

• att blodenheten har använts
• vilken patient som har fått blodenheten.

Denna spårbarhet är lagstadgad.

Vidta följande åtgärder vid händelse:

• Underrätta ansvarig läkare.
• Underrätta utlämnande blodcentral.
• Anmäl allvarlig reaktion eller händelse.
• Anmäl om skada har uppstått på blodpåse eller om det är fel på märkning eller i bifogad dokumentation.
• Anmäl avvikelsen till rätt instans beroende på vad den gäller. Händelser som rör blodprodukter, exempelvis blodpåsen eller felmärkning, anmäls till den utlämnande blodcentralen. Händelser som rör transfusionsaggregat anmäls som medicintekniska produkter.
• Anmäl enligt lex Maria om en patient har drabbats eller riskerat att drabbas av en vårdskada i samband med transfusion.
• Underrätta patienten.