Blåsövervakning vid sjukhusvård - Översikt
Att övervaka urinblåsans volym är en viktig omvårdnadsåtgärd för att förebygga vårdskador orsakade av övertänjning av urinblåsan. Om patienten får en bestående blåsmuskelskada på grund av övertänjning, finns idag ingen medicinsk eller kirurgisk åtgärd som kan återställa urinblåsans funktion.
Urinretention och övertänjd urinblåsa
Urinretention, även kallad urinstämma, är en vanlig komplikation i samband med sjukhusvård. Urinretention innebär att blåstömningen inte sker alls eller att tömningen är ofullständig med residualurin. [1,2]
När blåsvolymen överstiger 500 mL blir det allt svårare att tömma blåsan och risken ökar för kroniska skador med urintömningsbesvär, infektioner och i svåra fall livslångt behov av kateterbehandling. Om blåsvolymen är 1000 mL eller mer krävs ofta långvarig kateterbehandling och kontakt med urolog eller uroterapeut för att kontrollera om blåsfunktionen återhämtar sig. Tidsfaktorn är viktig, där snabb upptäckt och behandling (inom 1-2 timmar) av blåsvolymer mellan 500 mL och 1000 mL minskar risken för kroniska skador [3].
Flera faktorer kan försämra förmåga till blåstömning
I samband med sjukhusvård finns det flera faktorer som försämrar patientens förmåga till tömning av urinblåsan, vilket leder till en ökad risk för blåsövertänjning och urinretention. Vid akuta och smärtsamma tillstånd kan blåstömningen vara störd redan vid ankomst till sjukhuset. Andra situationer såsom smärta, ryggläge, svårt att få möjlighet att kissa avskilt och i lugn och ro, oro och stress kan också försvåra blåstömning. Vissa läkemedel påverkar urinblåsans funktion, till exempel morfinpreparat. Patienterna kan ha svårt att känna om de behöver kissa och därför är det vårdpersonalens ansvar att hjälpa till regelbundna toalettbesök och att övervaka urintömningsförmågan.