Administrationsvägar, skötselråd och omvårdnad

Nasogastrisk sond är förstahandsalternativ när enteral näringstillförsel ska ske under begränsad tid, upp till 4–6 veckor. En nasogastrisk sond bör vara så mjuk och tunn som möjligt för att tolereras optimalt.

Nasogastriska sonder finns i olika material, vilket styr hur länge sonden kan ligga. Det finns sonder i olika längder anpassade till om det är barn eller vuxna som ska sondmatas och till var i mag-tarmkanalen sondspetsen ska placeras. Sonderna innehåller ofta ledare för att underlätta nedläggningen och en del har röntgentät avståndsmarkering.

Inläggning av sond

Se Vårdhandbokens texter om inläggning av sonder.

Näsvård vid nasogastrisk sond

Följ också instruktionerna nedan:

• Inspektera näsan varje dag. Inspektera också kind och öra då sonden kan utgöra ett tryck även mot dessa delar av ansiktet och huvudet.
• Torka försiktigt ur näsan med en fuktig kompress när det behövs. Var observant på eventuella sår eller krustor.
• Undvik tryckskador genom att regelbundet ändra sondens fixeringsläge.

Öppen gastrostomi

En traditionell gastrostomi avsedd för näringstillförsel anläggs genom en laparotomi då en kateter med ballong läggs in i magsäcken. Ibland används termen Witzel-fistel för öppet anlagd gastrostomi. Denna metod är numera mindre vanlig.

Kontraindikationer

Kontraindikationer för gastrostomi är:

• peritonealdialys
• ascites
• peritonit
• generell bukcarcinos
• icke fungerande mag-tarmkanal
• tidigare operation i övre delen av buken
• obesitas
• svårigheter att administrera sondnäring 
• etiska överväganden vid vård i livets slutskede.

Olika metoder för att anlägga en PEG

Pull-PEG

Pull-PEG är den vanligaste metoden för att lägga in en PEG. Ingreppet utförs endoskopiskt. Namnet kommer av att gastrostomikatetern dras (pull) genom matstrupen till magsäcken och vidare ut genom bukväggen. Först förs en tråd in genom bukväggen till magsäcken och därefter upp genom munnen. Katetern fästs i tråden och dras från munnen genom matstrupen till magsäcken och ut genom bukväggen. Katetern fixeras med en invändig stoppplatta (bumper) i magsäcken och en utvändig fixationsplatta mot huden.

Push-PEG

Push-PEG innebär att en gastrostomikateter förs in direkt genom huden och bukväggen till magsäcken. Ingreppet görs med endoskopisk eller radiologisk teknik. Först fästs magsäcken mot bukväggen med hållsuturer. Därefter förs katetern in genom bukväggen till magsäcken och fixeras med en ballong eller en invändig platta. Metoden används när en PEG inte kan läggas in med pull-teknik, till exempel om patienten har en förträngning i svalget.

Efter anläggning av PEG

Dokumentera vilken sorts gastrostomikateter som anlagts.

En PEG kan vanligen börja användas samma dag som den sätts oavsett anläggningsmetod. Dagen efter går det bra att duscha. Bad bör däremot undvikas tills stomiområdet har läkt. Följ lokala rutiner och tillverkarens anvisningar. 

Gastrostomiknapp och gastrostomiport

Vid långtidsbehandling kan en gastrostomikateter bytas ut mot en gastrostomiknapp eller gastrostomiport. Det kan göras när patienten har haft en PEG eller öppen gastrostomi i mer än 6 till 8 veckor och stomat har läkt.

Gastrostomiknapp och gastrostomiport är två typer av gastrostomikateter med låg profil. De ligger tätt mot huden och saknar en lång utvändig slang. Anslutningen för matningsaggregat eller spruta finns i nivå med huden.Vid användning av gastrostomiknapp kopplas en förlängningsslang till knappen. Vid användning av gastrostomiport används den integrerade lågprofilkatetern för tillförsel av näring, vätska och läkemedel.

Skötsel av gastrostomi

En gastrostomi som sköts och hanteras enligt tydliga rutiner minskar risken för komplikationer så som infektion, läckage och tryckskador.

Daglig skötsel och rutiner

Gör så här:

• Rengör huden runt gastrostomikatetern eller knappen och under plattan med tvål eller tvättkräm och kranvatten.
• Torka området torrt med en ren handduk eller kompress.
• Inspektera gastrostomin och var uppmärksam på tecken på tryckskada eller infektion.
• Dokumentera förändringar vid gastrostomin och rapportera avvikelser. Kontakta ansvarig läkare vid behov.
   

Förband och stopplatta

Gör så här:

• Använd vid behov förband för att hålla området runt gastrostomikatetern torrt.
• Lägg inte kompress under plattan om inte patienten särskilt önskar det.
• Om förband används, byt minst en gång per dag eller vid behov.
• Kontrollera att stopplattan inte sitter för hårt mot huden. Det bör finnas några millimeters mellanrum mellan plattan och huden. Det är bättre att plattan mot bukväggen sitter något för löst än för hårt.
• Kontrollera passformen regelbundet, särskilt om patientens vikt förändras.
• Kontrollera stopplattans läge vid läckage runt gastrostomikatetern och justera vid behov.

Spolning och rengöring av gastrostomikatetern

Spola gastrostomikatetern med 20–50 mL kranvatten:

• före och efter varje måltid
• före och efter administrering av läkemedel
• dagligen när den inte används.

Anpassa mängden vatten till kateterns storlek och längd. Detta är särskilt viktigt hos barn. Torka av kateterns koppling och lock med kranvatten efter varje matningstillfälle.

Särskilt underhåll av PEG

Vrid PEG-katetern ett halvt varv varje dag för att förhindra att den inre plattan växer fast i ventrikelväggen. Kuffa om PEG-ballongen med sterilt vatten en gång per vecka eller enligt individuell ordination.

Granulom

Lapisera eventuellt granulom vid sond- eller kateteringången. Följ lokala anvisningar. Skydda huden runt granulomet vid lapisering. Håll huden så torr som möjligt under behandlingen för att minska risken för frätskada.

Om gastrostomin lossnar

Sätt omedelbart in en kateter om gastrostomikatetern eller knappen har åkt ut för att hålla stomat öppet tills en ny kateter kan sättas in. Se till att det alltid finns en reservkateter i rätt modell och storlek tillgänglig.

När patienten avlider

Ta bort gastrostomikatetern när patienten har avlidit och täck öppningen med kompress eller celltork samt plastfilm för att minska läckage.

En jejunostomi för enteral nutrition anläggs i samband med operation i buken, framför allt vid stora operativa ingrepp i övre magtarmkanalen. Näringstillförseln sker då i tunntarmen och bör inledas långsamt och med hjälp av pump. Det finns en risk för läckage till bukhålan om jejunostomikatetern glider ur sitt läge. Stoppa sondmatningen och kontakta läkare vid misstanke om att jejunostomikatetern åkt ur sitt läge.

Vid hinder i magsäck eller gall- och bukspottkörtelgångarna, om magsäcken är bortopererad eller om patienten har en stor gastroesofagal reflux, kan sondspetsen behöva placeras i duodenum eller i jejunum. Det finns då flera olika alternativ:

• En nasoduodenalsond kan föras ner. Sondspetsen placeras då i duodenum.
• En tunn kateter kan anläggas i samband med operation i buken, direkt till jejunum via bukväggen (jejunostomi).
• En PEG, gastrostomikateter eller knapp med dubbellumen, kan användas där sondspetsen mynnar i jejunum.

Sondmatningspump

När sondspetsen placerats i tunntarmen bör sondmatningspump användas. Näringstillförseln bör inledas långsamt till individuell toleransgräns. Hastigheten bör i allmänhet inte överskrida 125 mL per timme, vilket motsvarar den hastighet som magsäcken normalt tömmer sig med. För mindre barn gäller lägre matningshastighet.

En del individer med fungerande sondmatning, önskar högre hastighet än 125 mL per timme, för att kunna vara frikopplade från sonden så stor del av tiden som möjligt. Det är i dessa fall viktigt att prova ut optimal hastighet individuellt. Läkemedel ges som regel inte i jejunostomier eftersom det kan orsaka stopp.