Testa dina kunskaper - Vårdhandboken

Självskattning av smärtintensiteten är en del i att ge adekvat smärtlindring. För en komplett smärtanalys behövs dessutom svar på frågorna:

Lokalisation, varaktighet och smärtkaraktärLokalisation, sinnesstämning och smärtupplevelseVaraktighet, omfattning och smärtkaraktär

Varför bör smärta skattas både i vila och i rörelse?

För att anpassa dosen beroende på aktivitetFör att få en uppfattning om patientens upplevelseRisk för att smärtans intensitet och medföljande funktionsnedsättning underskattas om skattningen bara utförs i vila

NRS-skalan är exempel på ett endimensionellt mätinstrument för självskattad smärta. Vid postoperativ smärta är det vägledande målet att smärtintensiteten inte skall överstiga:

4 på en 11-gradig skala5 på en 11-gradig skala4 på en 10-gradig skala

För vissa patientgrupper fungerar det inte med självskattning genom NRS-skala. Exempel på sådana grupper är:

Äldre personerBarn upp till 10 årPersoner med demens

Bedömning av smärta hos personer med sänkt medvetandegrad görs genom observationer avseende oro, muskeltonus, ansiktsuttryck och verbala uttryck. Dessa kompletteras med fysiologiska parametrar som:

Puls, blodtryck och temperatur Puls, blodtryck andningsfrekvens och om huden är blek och kallsvettigPuls, blodtryck och om huden är blek och kallsvettig

För att skatta smärta hos små barn eller personer med nedsatt kognitiv förmåga eller demens kan beteendeskalor användas. Exempel på sådana observationsskalor är:

ALPS och Abbey Pain ScaleNRS och Abbey Pain Scale Smärtteckning och FLACC

Korrekt och utförlig dokumentation i journalen av patientens smärtupplevelse är nödvändig för att förmedla patientens behov mellan olika vårdare. Hur bör dokumentationen utformas?

På synlig plats i löpande text och genom tabell eller grafPå separat plats i särskilt protokoll Dokumentation på särskild plats vid genombrottssmärta och tilläggsmedicinering

Tipsa & dela artikeln