Sugning av luftvägar

Patientens luftvägar sugs för att avlägsna sekret, för att luften ska få fri passage ned till lungorna. Hur ofta luftvägarna ska sugas beror på mängden sekret.

Vid val av grovlek på sugkateter ska sugkateterns ytterdiameter vara maximalt 50% av endotrakealtubens innerdiameter. Sugkateterns grovlek anges i Fr (french) och 1 Fr motsvarar 0,33 mm.

Sugning i de övre luftvägarna omfattar näsa, munhåla och svalg, det vill säga ovanför struphuvudet. Indikation för sugning är sekret som patienten inte kan avlägsna själv.

Sugning i de nedre luftvägarna omfattar luftstrupe och luftrör, vanligtvis via nasal eller oral tub, trakealkanyl eller öppet stoma vid laryngektomi.

Sugning i de nedre luftvägarna innebär sugning i luftstrupe och luftrör, vanligtvis via nasal/oral tub eller via trakealkanyl.

Det finns olika sugsystem för sugning av intuberade eller trakeotomerade patienter: öppna, semislutna och slutna system.

Informera patienten, sug endast rent luftvägen då behov föreligger, kontrollera att all utrustning finns till hands och välj rätt storlek på sugkateter.

Kontrollera sugkraften, sugkateterns längd, sugreglaget och sugtekniken. Sug 5-15 sekunder/gång. Använd sugkateter med böjd spets vid sugning via trakealkanyl.

Förutom rensugning i luftväg är det viktigt att förebygga sekretstagnation och arbeta med åtgärder som kan underlätta sekretmobilisering.

Här kan du titta på en undervisningsfilm som visar tillvägagångssättet vid sugning av övre luftvägar. Filmen visas via en tjänst som heter Mediaflow.

Vårdhandbokens texter ger rekommendationer som ibland behöver kompletteras med lokala anvisningar eller tillverkarens bruksanvisning. Detta anges i löpande text och på denna sida "Lokala anvisningar".

Referenser och regelverk för Vårdhandbokens texter om sugning av luftvägar.

Relaterad information för Vårdhandbokens texter om sugning av luftvägar.

Här kan du testa dina kunskaper inom sugning av luftvägar. Testet är ett komplement till texterna i Vårdhandboken.