Stomityper

En kolostomi är anlagd på tjocktarmen som är cirka 1,5 meter lång och har som uppgift att suga upp vätska och en del salter, bilda gaser och finfördela innehållet. Tarminnehållet i tjocktarmen är därför halvfast till fast.

Vanliga orsaker till en kolostomioperation är tumörsjukdomar, inflammationer, avföringsinkontinens och fickbildningar i tjocktarmen.

Den vanligaste kolostomin är sigmoideostomi, som oftast är placerad på bukens vänstra sida och bör ha en höjd på 5-10 mm för optimal bandagering.

Tunntarmen är cirka fem meter lång och har till uppgift att suga upp vätska, näringsämnen, vitaminer och andra för kroppen nödvändiga ämnen. Tarminnehållet i tunntarmen är tunnflytande och starkt frätande vid kontakt med huden.

Inflammatoriska tarmsjukdomar, tumörsjukdomar eller som avlastning av en anastomos i tjocktarmen är de vanligaste orsakerna till en ileostomioperation. Den kan göras antingen som en konventionell ileostomi eller som en så kallad loopileostomi som i regel är en tillfällig stomi. I sällsynta fall används ibland en stav för att hålla tarmen på plats (se även kolostomi). Stomin är oftast placerad på bukens högra sida och bör ha en höjd på 20-30 mm för optimal bandagering.

Bäckenreservoar konstrueras av tunntarm och anläggs i bäckenet så att den kan tömmas via anus. Kolon och rektum är avlägsnat vid operationen. Avföringen blir lös som vid en ileostomi, cirka 5-7 tarmtömningar per dygn, och kan ibland ge upphov till hudproblem runt anus.

Reservoaren konstrueras av tunntarm och töms med hjälp av en speciell ileostomikateter för reservoar cirka var 4:e timme. Det är viktigt att rätt kateter används så att inte någon komplikation uppstår i nippelventilen. Konsistensen på avföringen är lös som vid en ileostomi. Reservoaren är vanligen placerad på höger sida och bandageras oftast med ett speciellt plåster avsedd för reservoar.

Vanliga orsaker till en urostomioperation är tumörsjukdomar i urinblåsan, neurogena störningar eller medfödda missbildningar.

En vanlig metod för urinavledning är operation enligt Bricker. Då tas oftast urinblåsan bort och ett tunntarmssegment isoleras. Båda urinledarna sys in i tunntarmssegmentet. Tarmsegmentets ända läggs fram som en stomi, vanligen på bukens högra sida och bör ha en höjd på 20-30 mm för optimal bandagering.

I vissa fall anläggs en kontinent urostomi som konstrueras av tarm och töms med hjälp av en speciell urostomikateter för reservoar cirka var 4:e timme. Det är viktigt att rätt kateter används så att inte någon komplikation uppstår i nippelventilen. Resevoaren bandageras vanligen med ett speciellt förband avsedd för reservoar. I vissa fall kan en reservoarkonstruktion kopplas direkt till urinröret och benämns då som ortotopt blåssubstitut.