Nationella vårdgarantin

Vårdgaranti 

En gemensam nationell vårdgaranti gäller från och med den 1 november 2005. Målet med vårdgarantin är att öka tillgängligheten till planerad vård samt att avveckla köer och väntetider. Vårdgarantin inkluderar även specialiserad vård på regional nivå och nationell högspecialiserad vård. Regionernas skyldighet att erbjuda vårdgaranti blev en del av hälso- och sjukvårdslagen (HSL) den 1 juli 2010 och en del av patientlagen (PL) den 1 januari 2015 (9 kap 1 §, HSL och 2 kap 3-4 §§, PL). Vårdgarantin förstärktes inom primärvården den 1 januari 2019. Kompletterande bestämmelser finns i 6 kap hälso- och sjukvårdsförordningen. Vårdgarantin gäller inte i en vårdregion för patienter som omfattas av ett annan regions ansvar för hälso- och sjukvård (8 kap 3 § HSL). Patienten ska ges individuellt anpassad information om vårdgarantin (3 kap 2 §, PL och 6 kap 6 § patientsäkerhetslagen, PSL).

Vårdgarantin innebär att:

• Primärvården är ansvarig för de första kontakterna och ska erbjuda hjälp, antingen per telefon eller genom besök, samma dag som vården kontaktas.
• Om vårdgivaren har bedömt att den enskilde behöver få en medicinsk bedömning och en sådan inte kan göras när den enskilde först söker kontakt ska patienten få en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården inom tre dagar från det att den enskilde har sökt kontakt med primärvården.
• För patient som remitterats och bedömts vara i behov av ett besök inom den specialiserade vården ska tid erbjudas inom 90 dagar. Väntetiden räknas från det datum då beslut om remiss fattades hos inremitterande vårdgivare. Kan remissmottagande vårdenhet inte erbjuda tid för besök inom 90 dagar, ska vårdenheten erbjuda patienten motsvarande besök hos annan namngiven vårdgivare. Besöksgarantin gäller även om man sökt vård utan remiss.
• Den specialiserade vården ska efter beslut om behandling erbjuda patienten tid inom 90 dagar. Kan vårdenheten inte erbjuda tid för behandlingen ska vårdenheten erbjuda patienten motsvarande behandling hos annan vårdgivare.
• När besök inte kan ske enligt garantitiderna och patienten hänvisas till annan vårdgivare ska detta ske utan extra kostnad för patienten.

Läs mer om tillgänglighet i vården och vårdgaranti på Sveriges Kommuner och Regioners webbsida.

Informationsmaterial

Många huvudmän inom hälso- och sjukvården har tagit fram informationsmaterial som beskriver patientens rättigheter och skyldigheter. Där framgår vad patienten kan förvänta sig i sina kontakter med hälso- och sjukvården.

Prioriteringar

Sedan den 1 juli 1997 finns en allmän prioriteringsregel i HSL som slår fast att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården (3 kap 1 §). Prioriteringar inom vården ska enligt beslut av riksdagen baseras på en så kallad etisk plattform som består av tre grundläggande principer:

• Människovärdesprincipen som innebär att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället.
• Behovs- och solidaritetssprincipen som innebär att resurserna bör satsas på områden (verksamheter och individer) där behoven är störst.
• Kostnadseffektivitetsprincipen som innebär att en rimlig relation mellan kostnader och effekter, mätt i hälsa och livskvalitet, bör eftersträvas vid val mellan olika verksamheter eller åtgärder.