• Du har valt: Uppsala län

Kateterisering av urinblåsa - Översikt

KATETERISERING AV URINBLÅSA

Kateterbehandling av urinblåsan ordineras med angiven indikation samt planerad behandlingstid alternativt tidpunkt för omprövning. Läkare och sjuksköterska har formell kompetens att sätta kateter, uppgiften kan också fördelas i enlighet med författning. Verksamhetschef respektive medicinskt ansvarig sjuksköterska kan utse personer att utföra kateterisering och/eller uppföljning under eget yrkesansvar efter att ha förvissat sig om att yrkesutövaren har relevant utbildning/kompetens för uppgiften. [1] 

Vårdgivaren ska ansvara för att det finns ett ledningssystem för verksamheten för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Verksamhetschef respektive medicinskt ansvarig sjuksköterska, ansvarar för att det dels finns rutiner för tillvägagångssätt för hur en aktivitet ska utföras, dels för att ange hur ansvaret för behandlingen och utförandet är fördelat i verksamheten. (SOSFS 2011:9)

Kvarliggande kateter via urinröret (KAD), regelbunden intermittent kateterisering och suprapubisk urinkateter är alternativa kateterbehandlingar under kortare eller längre period. Enstaka kateteriseringar görs också.

Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och förekommer oftast i samband med behandling med kvarliggande kateter (KAD). Risken för vårdrelaterad urinvägsinfektion ökar med cirka tio procent för varje dygn som patienten har KAD [2]. Bakterier kommer in via kateterns utsida (64%) eller insida (36%). Täta byten av urinuppsamlingspåse och bristande handhygien hos vårdpersonal och patient ökar risken för bakterieinvasion [3].

I den nationella satsningen på patientsäkerhet är urinvägsinfektioner i samband med vård ett prioriterat område för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Följande regler rekommenderas [4] :

  • Förebygg och diagnosticera urinretention.
  • Behandla urinretention korrekt.
  • Utred urininkontinens och behandla korrekt.
  • Behandla med urinkateter endast på strikt indikation efter ordination av läkare.
  • Ge korrekt omvårdnad vid behandling med urinkateter.
  • Dokumentera i patientens journal.
  • Utvärdera behovet av KAD i sluten vård dagligen [5].

Intermittent kateterisering minskar risken för vårdrelaterade infektioner jämfört med kvarliggande kateter och bör alltid övervägas [2]. Även suprapubisk kateter utgör en mindre risk för vårdrelaterade urinvägsinfektioner än kvarliggande urinrörskateter. Då denna kateterbehandling inte påverkar urinröret är den också ofta bekvämare för patienten.Ytterligare en fördel är att den egna förmågan att tömma blåsan kan utvärderas inför ställningstagande till avslutande av kateterbehandling.

Läkare har det medicinska ansvaret för kateterbehandlingen. Sjuksköterska/distriktssköterska har ansvar för katetersättning, anpassade tillbehör samt för att nödvändiga kontroller, åtgärder och uppföljningar genomförs.

Dokumentation

Indikation och behandlingstid, alternativt omprövning av kateterbehandling dokumenteras. I patientens journal ska också finnas uppgifter om

  • vem som ansvarar för ordinationen
  • beräknad liggetid för katetern
  • typ av kateter och storlek
  • mängd och typ av vätska i kateterballongen
  • uppgifter om insättningen
  • uppgifter om urinpåse, kateterventil och fixering
  • patientens egna iakttagelser och upplevelser av behandlingen.

När patienten byter vårdform ska information om kateterbehandlingen rapporteras till den mottagande vårdgivaren (SOSFS 2005:27). Läs mer om dokumentation samt vårdplanering och utskrivningsklar patient i Vårhandbokens texter.

Regionala tillägg

Omvårdnadsåtgärder

Viktiga omvårdnadsåtgärder är information, patientundervisning, individuell utprovning av hjälpmedel och förbrukningsartiklar, observationer av urin och hud samt åtgärder inom kunskaps-/kompetensområde. Vårdens professioner i samarbete och tillsammans med patient planerar vården. Patientlag (2014:821). Behandling med kvarliggande kateter bör ständigt omprövas [5].

Till toppen av sidan