Förberedelser

Oavsett vilket tillstånd patienten befinner sig i är det alltid viktigt att informera om vad man som vårdpersonal ska göra innan vårdmomentet startar. Innan rensugning av luftvägen ska vårdpersonal förklara för patienten och eventuella närstående om varför luftvägarna ska sugas rent och hur det kommer att gå till. Prata alltid med patienten i samband med sugning även om denne är medvetslös eller sederad. Det är även viktigt att lyssna och ta hänsyn till både patient och närståendes upplevelse av momentet [4-6].

Varje person som ska suga rent i en patients luftvägar ska först få teoretisk kunskap och praktisk handledning av en erfaren person till dess att hen är säker på momentet. Tänk på att samma moment kan vara olika krävande beroende på patientens tillstånd och på omständigheterna i övrigt [5,7].

Sugkatetrar

Sugkatetrars storlek anges i enheten Charrier (Ch) vilket anger omkretsen. 
En Charrier (1 Ch) motsvarar 0,33 mm. Sugkatetrar har olika färg beroende på tjocklek och finns i längderna 25, 40 och 53 cm. Tippen på sugkatetern finns både som rak och böjd.

Vid sugning i luftväg rekommenderas att använda en sugkateter med både distala och laterala hål för att effektivt få bort sekret och minska risken för fastsugning [4,6].

Tänk på följande vid val av sugkateter:

• Böjd sugkateter används fördelaktigt om man vill rikta katetern i en specifik riktning eller förbi ett hinder.
• En patient som har en fenestrerad trakealkanyl kräver rensugning med en böjd sugkateter för att undvika att sugkatetern går igenom fenestrationen vilket kan orsaka slemhinneskada.
• Långa sugkatetrar (53 cm) kan användas till vuxna patienter eller när det krävs sugning långt ned i luftvägarna vilket utförs av läkare.

Det är viktigt att alltid kontrollera vilket sugtryck som sugapparaten är inställd på för att undvika komplikationer i samband med rensugning. Rekommenderat sugtryck skiljer sig åt mellan övre och nedre luftväg där vårdpersonalen aktivt måste höja eller sänka trycket innan proceduren påbörjas.

De flesta sugapparater på vårdinrättningar är utrustade med en manometer där trycket kan avläsas genom att knicka sugslangen. Vid kontroll ska sugtrycket kunna uppnå 60 kPa (0,6 bar) och därefter är det viktigt att rätt sugtryck ställs in. Om sugtryck inte uppnås ska felsökning göras då detta indikerar luftläckage någonstans i systemet [6].

Rekommenderade sugtryck:

• Övre luftvägarna  – 10 kPa (=0,10 bar).
• Nedre luftvägarna – 26 kPa (=0,26 bar).
• Vid lättblödande slemhinnor ska sugkraften vara något lägre än rekommenderat.

Tabellen nedan visar utrustning och material som behövs i samband med sugning av luftvägar.