Personcentrerad vård
I vården pågår en förändring i riktning mot ökad personcentrerad vård. Ett steg i denna förändring är att i högre utsträckning använda benämningen person i stället för ordet patient. Användning av ordet patient anses av företrädare för inriktningen personcentrerad vård i högre grad betona sjukdomen, den sjuka kroppen eller kopplingen till en sjukvårdsinrättning, framför människan med sina unika resurser och erfarenheter [7]. I Vårdhandboken används ändå ordet patient för enkelhetens skull. En person med en sjukdom eller ett ohälsotillstånd som på något sätt står i relation till en vårdare, vilket mestadels är fallet i Vårdhandbokens texter, benämns som patient.
Inriktningen, oavsett benämning, är dock densamma, nämligen att "patienten" först och främst ses som en person med unika behov, erfarenheter och mänskliga resurser. En patient får inte objektifieras till en sjuk kropp, ett tillstånd eller en diagnos. I vården och litteraturen används begreppen patientcentrerad, patientfokuserad och även klientcentrerad för att betona att vården ska planeras i samförstånd med patienten eller personen med ohälsa samt att vårdrelationen ska bygga på partnerskap mellan vårdare och patient och begreppen kan därför betraktas som jämförbara med personcentrerad [8-11].
Vad innebär personcentrerad vård?
Både nationellt och internationellt har begreppet personcentrerad vård vuxit fram som en beskrivning av god omvårdnad. Begreppet likställs ofta med god, humanistisk vård [7]. I beskrivningar av personcentrerad vård betonas att personer med någon form av ohälsa, risk för ohälsa eller funktionshinder inte främst bör betraktas utifrån ohälsotillståndet eller funktionshindret utan istället att i högre grad fokusera på de resurser varje person har och vad det innebär att vara människa och i behov av vård.
Personcentrerad vård innebär en övergång från en modell där patienten är den passiva mottagaren av en medicinsk åtgärd, och där fokus för många vårdyrken är på patientens behov i stället för på resurser, till en modell där en överenskommelse görs med patienten, och ofta i samarbete med anhöriga, som aktivt deltagande i planering och genomförande av den egna vården (både i sluten- och öppenvård samt akut och palliativ vård) och rehabiliteringen. Vård innebär därför ett partnerskap mellan patienter/anhörigvårdare och professionella vårdare och utgångspunkten är patientens berättelse om sin sjukdom, och med den som utgångspunkt görs en gemensam vårdplan där båda parter är delaktiga i processen med mål och strategier för genomförande och uppföljning på kort- och lång sikt. Delaktighet är en grundläggande aspekt i personcentrerad vård och innebär bland annat att det finns utrymme för den vårdsökande att uttrycka frågor och eventuell oro. En person kan vara delaktig i vårdprocessen och beslut i olika hög grad och som professionell är det viktigt att i kommunikationsprocessen vara lyhörd för varje persons preferenser. Att som människa med vård- och omsorgsbehov få vara i centrum och så långt det är möjligt inkluderas i alla vårdbeslut och processer är viktigt och har visats leda till bättre egenvård och bättre samarbete mellan vårdare.
Personcentrerad vård är idag ett internationellt erkänt begrepp som kan och bör tillämpas brett och inom många discipliner som har med människors vård och omsorg att göra [7,12-14]. En systematisk litteraturstudie som utvärderat effekten av personcentrerade vårdinsatser konstaterar att personcentrerad vård tycks leda till tydliga förbättringar gällande upplevd hälsa samt kortare vårdtider. Men genomförandet och effekterna bör fortsätta att testas i studier med hög metodologisk kvalitet [15].