Administrationsvägar, skötselråd och omvårdnad

NUTRITION, ENTERAL

Nasogastrisk sond - infart via näsan till magsäcken

Nasogastrisk sond är förstahandsalternativet när enteral nutrition ska tillföras under begränsad tid, upp till 4-6 veckor. För att tolereras så väl som möjligt, bör näringssonderna vara mjuka och så tunna som möjligt. Nasogastriska sonder finns i olika material, vilket styr hur länge sonden kan ligga. Det finns sonder i olika längder anpassade till om det är barn eller vuxna som ska sondmatas och till var i mag-tarmkanalen sondspetsen ska placeras. Sonderna innehåller ofta ledare för att underlätta nedläggningen och en del har röntgentät avståndsmarkering.

Inläggning av sond

Se Vårdhandbokens texter om inläggning av sonder.

Näsvård vid nasogastrisk sond

  • Arbeta alltid aseptiskt.
  • Inspektera näsan varje dag.
  • Torka försiktigt ur näsan med en fuktig kompress när det behövs. Var observant på eventuella sår och/eller krustor.
  • Undvik tryckskador genom att då och då ändra sondens fixeringsläge.

 

Gastrostomi - infart till magsäcken

Kontraindikationer

  • Peritonealdialys.
  • Ascites.
  • Peritonit.
  • Generell bukcarcinos.
  • Icke fungerande mag- tarmkanal.
  • Tidigare operation i övre delen av buken.
  • Obesitas.
  • Etiska överväganden vid vård i livets slutskede.
  • Svårigheter att administrera sondnäring.

Om patienten behöver enteral nutrition under en längre tid (>4-6 veckor) bör gastrostomi övervägas. Flertalet patienter föredrar och tolererar en gastrostomi bättre än en nasal sond då det innebär att sondslangen kommer bort från ansikten. Den vanligaste komplikationen vid stomi är sårinfektion runt katetern, och den allvarligaste komplikationen är ett läckage ut i bukhålan. Risken för detta är störst under den första tiden, innan magsäckens vägg runt stomin hunnit växa fast mot bukhinnan.

Perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG)

PEG anläggs som en förbindelse genom bukväggen till magsäcken med hjälp av ett gastroskop. Katetern hålls på plats med hjälp av en stopplatta på insidan och en stopplatta som fixeras på utsidan mot bukväggen. En PEG kan vanligen börja användas samma dag som den sätts. Det går bra att bada och duscha med PEG. Dokumentera vilken sorts kateter som anläggs.

Öppen gastrostomi

En traditionell nutritiv gastrostomi anläggs genom en laparotomi då en kateter med ballong läggs in i magsäcken. Ibland används termen Witzel-fistel för öppet anlagd gastrostomi.

Gastrostomiport/gastrostomiknapp

Vid långtidsbehandling det vill säga när patienten har haft en PEG eller öppen gastrostomi i mer än 6-8 veckor och om stomat är läkt, kan katetern ersättas av en gastrostomiport/gastrostomiknapp, där kopplingen till matningsslang/aggregat ligger i hudplanet.

Skötsel av gastrostomi

Det är viktigt att gastrostomin sköts enligt klara rutiner för att minska risken för komplikationer. Den vanligaste komplikationen är sårinfektion runt katetern. Läs om pre- och postoperativa rutiner i Vårdhandhandbokens texter om operationsjuksvård.

  • Inspektera gastrostomin dagligen.
  • Rengör dagligen med tvål eller tvättkräm och vatten runt katetern eller knappen och under plattan.
  • Torka torrt med en ren handduk eller kompress.
  • Förband kan appliceras runt kateteringången för att hålla den torr.
  • Lägg ingen kompress under plattan om inte patienten särskilt önskar det.
  • Om förband används, byt minst en gång per dag eller vid behov.
  • Lapisera eventuellt granulom vid sond- eller kateteringången.
  • Tänk på att hålla huden så torr som möjligt vid lapisering på grund av risken för frätskada. Skydda huden runt granulomet.
  • Vrid PEGen ett halvt varv varje dag för att förhindra att den inre plattan fastnar i ventrikelväggen.
  • Inspektera runt katetern dagligen och var uppmärksam på eventuella tryck- och/eller infektionssymtom.
  • Dokumentera eventuella förändringar och rapportera dem till den ansvariga läkaren.
  • Kontrollera så att det inte uppstår tryckskador vid kateteringången när patienten ökar i vikt. Det är bättre att plattan mot bukväggen sitter något för löst än för hårt. Det ska vara några millimeter mellan plattan och huden.
  • Vid läckage runt gastrostomin, kontrollera stopplattan och strama till denna något.
  • Spola katetern med 20-50 mL vatten före och efter varje måltid samt före och efter läkemedelstillförsel. Anpassa mängden vatten till kateterns storlek och längd. Detta gäller särskilt barn.
  • Torka av koppling och lock på sonden med rent vatten efter varje matningstillfälle.
  • Spola katetern dagligen med 20-50 mL vatten när den inte används. Anpassa mängden vatten till storlek och längd. Detta gäller särskilt barn.
  • Om gastrostomikatetern/knappen åker ut ska genast någon form av kateter sättas dit för att hålla stomat öppet tills en ny kateter/knapp kan införas, då stomin annars snabbt växer igen. Se till att det alltid finns en reservkateter av samma sort och storlek till hands.
  • En PEG ska tas bort när patienten avlidit, en liten kompress/celltork täckt med plastfilm förhindrar läckage.

Jejunostomi - infart till tunntarmen

En jejunostomi för nutrition anläggs i samband med operation i buken, framför allt vid stora operativa ingrepp i övre magtarmkanalen. Näringstillförseln sker då i tunntarmen och bör inledas långsamt och med hjälp av pump. Det finns en risk för läckage till bukhålan om jejunostomikatetern glider ur sitt läge.

Om det finns ett hinder i magsäcken, i gall- och bukspottkörtelgångarna, om magsäcken är bortopererad eller om patienten har en stor gastroesofagal reflux kan sondspetsen behöva placeras i duodenum eller i jejunum. Det finns olika alternativ:

  • En nasoduodenalsond kan föras ner. Sondspetsen placeras då i duodenum.
  • En tunn kateter kan anläggas, i samband med operation i buken, direkt till jejunum via bukväggen (jejunostomi).
  • En PEG, gastrostomikateter eller knapp med dubbellumen, kan användas där sondspetsen mynnar i jejunum.

När sondspetsen placerats i tunntarmen bör sondmatningspump användas. Näringstillförseln bör inledas långsamt till individuell toleransgräns. Hastigheten bör i allmänhet inte överskrida 125 mL per timme, vilket motsvarar den hastighet som magsäckens normalt tömmer sig med. För mindre barn gäller lägre matningshastighet. En del individer för vilka sondmatningen fungerar väl önskar ibland högre hastighet än 125 mL per timme för att kunna vara frikopplade från sonden så stor del av tiden som möjligt. Det är i dessa fall viktigt att prova ut optimal hastighet individuellt. Läkemedel ges som regel inte i jejunostomier eftersom det kan orsaka stopp.

Till toppen av sidan