Tillförsel av sondnäring

NUTRITION, ENTERAL

Olika sätt att ge sondnäring

Sondnäring kan ges på olika sätt:

  • Kontinuerligt med sondmatningsaggregat, vilket innebär att matningen sker kontinuerligt under dygnet i ett så kallat slutet system. Systemet tillåter tillfällig avstängning men fortfarande är slutet kan hänga upp till 24 h. Det finns även sondmatsförpackningar med membran där nytt aggregat kan sättas utan att hängtiden påverkas.
  • Intermittent med sondmatningsaggregat, vilket innebär att matningen sker under 2-3 timmar med uppehåll emellan.
  • Som bolusmatning, vilket innebär att matningen sker med hjälp av sondspruta under cirka 20-30 minuter och att mängden vanligtvis motsvarar en måltid.

Gravitationsmatning

Matning med sondmatningsaggregat kan ske med hjälp av gravitationskraften genom att sondnäringen hängs på droppställning och droppar ner enligt en reglerad dropphastighet.

Matning med sondmatningspump

Vid enteral nutrition används vanligen sondmatningspump för att säkerställa att sondnäringen matas enligt ordination med avseende hastighet och volym. Med en långsam kontinuerlig tillförsel vid uppstart minskar risken för illamående, kräkningar och diarréer.

Upptrappning

Det är individuellt hur stor mängd sondnäring och hur snabb tillförsel som tolereras. Det är därför viktigt med individuellt anpassad ordination, som ska dokumenteras och följas upp kontinuerligt. Risk för refeeding bör övervägas, se Metabol överbelastning (Refeeding syndrom). Upptrappningsschemat baseras på hur länge patient haft en låg näringstillförsel/intag eller varit svältande. Det kan vara motiverat att komplettera enteral nutrition med parenteral nutrition under upptrappning för att täcka energi- och näringsbehovet. Upptrappningsprogram ordineras av den patientansvariga läkaren, ofta i samarbete med dietist eller sjuksköterska med specifik kompetens i enteral nutrition.

Uppstart

Upptrappnings bör ske enligt fastställt scheman som vanligen ordineras av dietist. Nedan ges några exempel, det är dock svårt att ge generella rekommendationer om upptrappning då bedömning måste utgå från den enskilda patienten.

Sondläge i ventrikeln

Dag 1: 25-50 mL/tim Totalt 250-500 mL
Dag 2: 50-150 mL/tim Totalt 500-1000 mL
Dag 3: 100-200 mL/tim Totalt 750-1500 mL

Sondläge i duodenum/jejunum

Vid tillförsel direkt i tarmen bör sondmatningspump användas. Tillförsel av sondnäring bör ske försiktigare, gärna långsamt och kontinuerligt. Matningshastigheten får maximalt vara 125 mL/tim, vilket är ungefär samma hastighet som magsäcken normalt tömmer sig.

Dag 1: 20 mL/tim Totalt 100-250 mL
Dag 2: 40 mL/tim Totalt 250-500 mL
Dag 3: 60 mL/tim Totalt 500-750 mL
Dag 4: 80 mL/tim Totalt 750-1000 mL
Dag 5: 100 mL/tim Totalt 1000-1250 mL

Vid problem med uppstarten, se texten om gastrointestinala symtom under Komplikationer. Se även texterna om metabol överbelastning (Refeeding syndrom).

  • För patienter med långvarig svält (>7 dygn), med uttalad metabol stress eller som haft längre tarmvila under parenteral nutrition, bör upptrappning ske långsamt. Initialt kan det vara motiverat med en mycket låg tillförsel med hastighet exempelvis 15-20 mL/tim.
  • Om patienten inte bedöms vara undernärd och inte har varit fastande i mer än tre dygn kan man prova en snabbare tillförsel med en större volym från början, gärna genom intermittent matning eller bolusmatning.

Att tänka på inför, under och efter sondmatning

  • Handdesinfektion och aseptiskt arbetssätt är viktig vid allt arbete med sond, sondmatningsaggregat och sondnäring eftersom risken för att kontaminera sondnäringen är stor.
  • Börja och avsluta varje sondmatning med att spola igenom sonden/gastrostomin med vatten men begränsa volymen. En del patienter mår dåligt av förstora volymer vatten. Det viktiga är att slangen blir ren. Använd endast spruta avsedd för enteral nutrition.
  • Om patient ordinerats extra vätska bör denna fördelas till fler tillfällen utanför sondmatningstillfällena.
  • Höj sängens huvudända cirka 30o om patientens tillstånd medger detta eller placera patienten i höger sidoläge vid själva sondmatningen.
  • Sondnäringen ska vara rumstempererad.
  • Vid nasogastisk sond, kontrollera sondläget innan sondmatningen startas. Sondläget kan kontrolleras genom att luft sprutas ned i sonden samtidigt som man med ett stetoskop lyssnar efter bubblande ljud i magen. Alternativt kan man aspirera genom sonden med hjälp av en spruta och testa med lackmuspapper. Se lokala anvisningar angående val av metod.
  • Börja och avsluta varje sondmatning med att spola igenom sonden/gastrostomin med färsktappat vatten från en genomspolad och frekvent använd kran. Använd endast spruta avsedd för enteral nutrition.
  • Sondmata enligt det administreringssätt som är ordinerat.
  • Medvetandesänkta patienter, sängbundna patienter utan normal sväljreflex och patienter med tendens till ventrikelretention bör övervakas extra noga på grund av risken för reflux till matstrupen och aspiration.
 

Munvård

Risken ökar för att slemhinnorna i munnen blir skörare när maten inte tuggas på vanligt sätt. Om de blir röda eller irriterade eller både och måste de kontrolleras och bedömas medicinskt. Patienten bör uppmärksammas på att använda extra mjuk tandborste. För att munnens slemhinnor ska hålla sig friska är det viktigt med munvård flera gånger dagligen.

Till toppen av sidan