• Du har valt: Sörmland

Manuell blåssköljning

Blåssköljning ska inte ingå som en rutinmässig del av katetervården utan endast utföras om patienten har grumlig och tjockflytande urin, hematuri eller vid stopp i katetern. Blåssköljning i syfte att rengöra blåsan bör planeras i samråd med läkare.

Läs mer om blåssköljning i Vårdhandbokens texter om kateterisering av urinblåsan/intermittent tömning av KAD/blåssköljning.

Genom aktiv aspiration av spolvätskan kan de koagel som finns i urinen och urinblåsan sugas ut. Om risken för blåstamponad är påtaglig sker första spolningen med försiktighet.

  • Om patienten har hematuri kan bedömningsverktyg för hematurigrad också behövas.
  • Vid koagelbildande hematuri bör kateterns grovlek vara 20 Ch eller grövre och hårdare. Det senare är viktigt för att katetern inte ska kollabera vid aspiration. 
  • Vid koagelbildande hematuri rekommenderas att aspirera hälften av den inspolade vätskan.
  • Upprepa proceduren tills returvätskan är klar eller motsvarar hematurigrad 1, enligt tabell "Gradering av makroskopisk hematuri", i texten Observation av hematurigrad.
Blodkoagel kan finnas både fritt i urinen och på urinblåsans slemhinna. Vid manuell spolning eller spoldroppsbehandling uppstår virvlar som kan fördela koagelbildningen så att klumparna åker ut via katetern.


Spoldropp, kontinuerlig blåssköljning

Kontinuerligt spoldropp bör utföras i samråd med läkare och rekommenderas efter att urinblåsan renspolats från koaglen vid hematurigrad 3-5 och koagelbildande hematuri samt efter viss transuretal kirurgi. Vid kontinuerlig spoldroppsbehandling spolas vätska, vanligen fysiologisk koksaltlösning, kontinuerligt in till urinblåsan via en tunn kanal i en trevägskateter. Spoldroppets syfte är genomsköljning av urinblåsan för att föra ut koagel som annars riskerar att förbli kvar i urinblåsan och bilda en blåstamponad. Det är en fördel om koaglen kan spolas ut för att påskynda att hematuri upphör.

Material:

  • 3-vägskateter specialkateter (se tabell i texten Åtgärder).
  • Spoldroppsaggregat.
  • Spolvätska (vanligen Natriumklorid 9 mg/mL, 3000 mL/spolpåse).
  • Uppsamlingspåse för spoldropp (cirka 4000 mL).
  • Hygienunderlägg.

Tillvägagångssätt spoldroppsbehandling

 

Schematisk bild över kontinuerlig spoldroppsbehandling vid hematuri.


Starta spoldroppsbehandling:

  • Koppla spoldroppsaggregat till spolvätska (vanligen Natriumklorid 9 mg/mL, 3000 mL/spoldroppåse) och fyll droppslangen med vätska.
  • Koppla spoldroppsaggregatets koppling till spolkanalen på katetern.
  • Koppla uppsamlingspåse till avsedd koppling på katetern. Observera att om spoldroppspåse som innehåller tre liter kopplas bör uppsamlingspåsen rymma fyra liter.
  • Det är viktigt att urinpåsen befinner sig nedanför urinblåsans nivå för att minska risken för stopp i katetern.
  • Starta spoldroppet genom att öppna droppkammaren och låt spolvätskan till att börja med rinna in i rask takt.
  • Kontrollera att spolvätskan rinner ut genom att kontrollera flöde i urinpåsens droppkammare. Övervaka att återflöde sker i ungefär samma takt som inflödet i droppkammaren på aggregatet.
  • Justera dropptakten då hematurigraden motsvarar cirka två enligt bedömningsverktyget och flödet är jämnt. 

Under spoldroppsbehandling:

  • Patient med pågående spoldroppsbehandling bör ha extra uppmärksamhet. Instruera patienten att säga till  vid symtom på kissnödighet. Om patienten känner sig kissnödig under behandlingen bör spoldroppet  stängas av tills det säkerställts att återflödet i katetern inte är påverkat (överväg manuell handspolning vid misstanke om stopp).
  • Vid koagelbildning och misstanke om försämrat återflöde i spoldroppet bör manuell handspolning komplettera kontinuerlig spoldroppsbehandling. Efter manuell handspolning bör (enligt ovan) spoldroppet åter kopplas. Använd koppling på KAD avsedd för spolretur, vid 3-vägskateter proppas koppling avsedd för spolvätska in under handspolning.
  • Behållare med spolvätska byts så fort den tagit slut till ny behållare så länge som behandlingen ska pågå.
  • I samband med att behållaren byts töms uppsamlingspåsens innehåll.
  • Inspolad och utspolad vätska mäts och registreras i ett spolbalansprotokoll (se pdf nedan). Spolbalans = inspolad vätska – den uttömda vätskan (bestående av spolvätska+urin). Den uttömda vätskan ska vara större än den inspolade.
  • Pågår spoldroppsbehandlingen i mer än 24 timmar bör spoldroppsaggregat och uppsamlingspåse bytas.
  • Vid transfusionskrävande blödning kan patienten behöva  förberedas  för eventuell  blåsevakuering med koagulation.

Avsluta spoldroppsbehandling:

  • Då spolvätskans hematurigrad motsvarar 2 eller mindre vid långsamt droppande spoltakt kan spoldroppet stängas av på prov. Om blödningen åter tilltar kan spoldroppsbehandlingen åter startas. Om hematurigraden fortsatt är mindre än 2 trots att spoldroppet är avstängt kan spoldroppsbehandlingen avslutas om inte annat är ordinerat.
  • Observera att en hematurikateter (20 Ch eller grövre) bör avlägsnas eller bytas så fort som möjligt eftersom den grova katetern kan förhindra urinrörets naturliga återfuktning, orsaka urinrörsirritationer och vävnadsskador.

 

Kateterdrag (drag på kateter) som komplement till spoldroppsbehandling

Vid massiv hematuri hos män kan kateterdrag ordineras av läkare. Syftet med behandlingen är att åstadkomma en kompression om den troliga blödningskällan är vid prostata (eller alternativt platsen för prostata vid adenomenukleation). Vid massiv hematuri kan kateterdrag ordineras tillsammans med spoldroppsbehandlings om endast spoldroppsbehandling inte ger tillfredsställande resultat.

Indikation

Män med massiv hematuri med spoldroppsretur motsvarande hematurigrad 4.

Kontraindikation

Misstänkt eller bekräftad sfinkterskada samt efter radikal prostataektomi. Iaktta en ökad försiktighet vid nedsatt känsel i blåsa exempelvis vid ryggmärgsskada, medvetandesänkning eller pågående EDA-behandling. Observera att avsaknad av känsel kan medföra att vävnadsskada missas.

Kateterdrag, som komplement till spoldroppsbehandling, ordineras av läkare.

Ordinationen bör innefatta:

  • Tyngd på draget, det vill säga den mängd vätska som draget ska innehålla. 500 mL vatten/vätska (= 5 hg).
  • Tidsintervall/hur många minuter åt gången som draget ska sitta. 60-120 minuters intervall som kan upprepas flera gånger vid behov.

Gör så här:

  1. Kontrollera kateterballongen genom att tömma och återfylla, kateterballongen bör fyllas med tillverkarens högsta rekommenderade mängd, gärna 50 mL (kontrollera tillverkarens rekommendation om volym för fyllnad av kateterballong).
  2. Knyt ett cirka 1,5–2 meter långt bomullsband kring katetern (mellan patient och kateterns delningsställe).
  3. Fyll en plastflaska med ordinerad mängd vatten, knyt andra ändan av bomullsbandet om flaskan (använd exempelvis en flaska för Natriumklorid-lösning).
  4. Häng flaskan över sänggaveln, som nu åstadkommer ett drag på katetern. Det är viktigt att kontrollera flödet från spoldroppet under pågående kateterdrag.
  5. När behandlingen är avslutad tas bomullsbandet bort och flaskan avlägsnas.

Ordination

Läkare: Indikation och mål med behandling bör ingå i ordinationen.

Sjuksköterska/undersköterska dokumenterar utförd ordination. Observera särskilt beslut om:

  • Mängd vätska som draget består av. 
  • Tidpunkt för påbörjat kateterdrag.
  • Tidpunkt för avslutat kateterdrag.
  • Om kateterdrag kan upprepas, dokumenteras tider i alla intervall.
  • Behandlingens mål av hematurigrad.

Observationer vid behandling med kateterdrag

  • Smärta och obehag kan tyda på syrebrist i vävnaden orsakat av draget på kateterkuffen.
  • Vid kraftig smärta och/eller obehag ska man utesluta blåstamponad av koagler, följ Vårdhandbokens instruktioner för handspolning och kontroll med blåsvolymmätning/blås-scanning (http://www.vardhandboken.se/Texter/Makroskopisk-hematuri/Manuell-blåssköljning).

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Basala hygienrutiner ska tillämpas av all vård- och omsorgspersonal vid vård, undersökning och behandling eller annan direktkontakt med person där vård och omsorg bedrivs.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan