Regler för hälso- och sjukvården och tandvården

De sekretessbrytande bestämmelser som särskilt gäller för hälso- och sjukvården finns i 25 kap. 11-14 §§ och 17 c § OSL. De gäller bland annat när uppgifter behöver lämnas inom en region eller kommun och när vård- och omsorgsgivare ingår i ett system för sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.

Av 25 kap. 11 § p. 2 OSL framgår att uppgifter kan, utan hinder av hälso- och sjukvårdssekretessen, lämnas mellan olika nämnder i en region som bedriver hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet. Samma gäller för olika nämnder i en kommun som bedriver hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet.

I 25 kap. 11 § p. 3 OSL finns en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att hälso- och sjukvårdssekretessen inte hindrar att uppgift lämnas till en offentlig eller enskild (privat) vård- eller omsorgsgivare när detta görs i enlighet med bestämmelserna i lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation (SFS 2022:913).

När kraven för sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation är uppfyllda får uppgifter om en persons hälsotillstånd och andra personliga förhållanden göras tillgängliga för de vård- och omsorgsgivare som deltar i systemet, utan att en sekretessprövning först görs.

Nödvändig vård och behandling

Offentlighets- och sekretesslagen innehåller vissa sekretessbrytande bestämmelser som gör det möjligt att lämna ut uppgifter mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården eller till socialtjänsten. Det får göras när uppgifterna behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. I vissa fall får uppgifter även lämnas till privata vårdgivare eller privata verksamheter inom socialtjänsten.

Hälso- och sjukvårdssekretessen hindrar inte att uppgifter lämnas från en offentlig vårdgivare till en annan offentlig vårdgivare eller till socialtjänsten om det behövs för att en patient ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd (25 kap. 12 § OSL).

Det gäller uppgifter om:

• patient under 18 år
• patient som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel 
• patient som vårdas med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård (SFS 1991:1128) eller lagen om rättspsykiatrisk vård (SFS 1991:1129)
• närstående till ovanstående patientgrupper
• patient som är gravid eller hennes närstående om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

Om en patient inte kan lämna samtycke på grund av sitt hälsotillstånd eller av något annat skäl, kan uppgifter i vissa fall ändå lämnas ut. Sekretessen hindrar då inte att uppgifter lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården, till socialtjänsten eller till en enskild (privat) vårdgivare eller verksamhet inom socialtjänsten. Detta gäller om uppgifterna behövs för att hen ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd (se 25 kap. 13§ OSL).

Uppgiftsskyldighet

Patientsäkerhetslagen (6 kap. 15§) anger när hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut uppgifter och när sekretessen därför bryts. Bestämmelserna gäller både offentlig och enskild (privat) hälso- och sjukvård.

Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut uppgifter som:

• gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Tullverket eller, under höjd beredskap, av Försvarsmakten
• begärs av Säkerhetspolisen i ett enskilt fall och behövs för personskydd av statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekreterare eller kabinettssekreteraren. Skyldigheten gäller även uppgifter som behövs för personskydd av person som Säkerhetspolisen ansvarar för vid statsbesök och liknande händelser eller för person som myndigheten har beslutat att ge personskydd i ett enskilt fall.
• begärs av Säkerhetspolisen i ett enskilt fall och behövs i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar terroristbrottslighet eller brott enligt 18 eller 19 kap. brottsbalken (SFS 1962:700) eller annat brott mot Sveriges säkerhet
• behövs för en rättsmedicinsk undersökning
• Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet
• behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från högskoleutbildning eller polisprogrammet
• behövs för prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen ( SFS 2012:211).

Anmälningsplikt

Vid vissa tillfällen har hälso- och sjukvårdspersonal anmälningsplikt som medför att sekretessen inte gäller för just den uppgiften i det sammanhanget.

Det gäller exempelvis:

• anmälningsskyldighet till socialnämnden när barn misstänks fara illa enligt 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (SFS 2025:400). Det gäller även om det är barnets vårdnadshavare som är patient och personalen får kännedom om eller misstänker att barnet far illa.
• anmälningsskyldighet för läkare till polismyndighet om en patient bedöms av medicinska skäl vara olämplig att inneha skjutvapen enligt 6 kap. 6 § vapenlagen (SFS 1996:67).

I offentlighets- och sekretesslagen finns flera bestämmelser som rör uppgiftslämnande till brottsbekämpande myndigheter i syfte att antingen förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet eller att utreda redan begångna brott.

Förebyggande, förhindrande och upptäckande av brottslig verksamhet

Terroristbrott och brott mot rikets säkerhet

Hälso- och sjukvårdssekretessen hindrar inte att en uppgift om en enskild lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen om det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att denne kommer att begå till exempel brott enligt terroristbrottslagen (SFS 2022:666) eller brott mot Sveriges säkerhet. Se 10 kap. 18 b § OSL.

Brott i nära relation

Hälso- och sjukvården får under vissa förutsättningar lämna uppgift, som rör en enskild eller en närstående till denne, till polismyndigheten i syfte att förhindra att den enskilde kommer att begå ett allvarligt brott mot den närstående som riskerar dennes liv eller hälsa. Se 10 kap. 18 c § OSL.

Syftet med den här sekretessbrytande regeln är att förebygga och förhindra att en person begår de allvarligaste vålds-, frids- och sexualbrotten mot en närstående. Några exempel på sådana brott är mord, dråp, grov misshandel och våldtäkt.

Förhindrande eller avbrytande av vissa andra brott

I 10 kap. 19 § OSL finns bestämmelser som innebär att hälso- och sjukvårdssekretessen inte hindrar att uppgift lämnas till bland annat Polismyndigheten om uppgiften behövs för att förhindra eller avbryta vissa pågående brott. De brott som det gäller är trafiknykterhetsbrott (till exempel rattfylleri) och olika typer av säkerhetsbrott inom transportsektorn.

Misstankar om vissa begångna brott mot unga

Hälso- och sjukvården får lämna uppgift till en åklagarmyndighet eller Polismyndigheten trots sekretess vid misstanke om vissa brott mot personer under 18 år. Det gäller brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken ( det vill säga brott mot liv och hälsa, mot frihet och frid och sexualbrott) eller brott enligt lagen (SFS 1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor och oskuldsingrepp på kvinnor.

Möjligheten att lämna uppgift gäller även vid misstanke om försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott, om en sådan gärning är belagd med straff. Se 10 kap. 21 § OSL.

Misstankar om begången terroristbrottslighet

 I 10 kap. 22 a § OSL finns en bestämmelse som möjliggör att hälso- och sjukvården utan hinder av sekretess kan lämna uppgift som rör misstanke om begången terroristbrottslighet till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

Utredning av begångna brott

Hälso- och sjukvårdssekretessen hindrar inte att hälso- och sjukvården lämnar en uppgift som har betydelse för utredningen av ett begånget brott, till bland annat en åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Detta förutsätter att utredningen gäller brott där det lägsta föreskrivna straffet för brottet är fängelse i sex månader eller mer. Exempel på sådana brott är våldtäkt, grov stöld, grov misshandel och rån.

En sådan uppgift får också lämnas ut om utredningen gäller försök, förberedelse eller stämpling till brott för vilket det lägsta straffet enligt straffskalan för brottet är fängelse i ett år eller mer. Se 10 kap. 23 § OSL.

Särskild lag om uppgiftsskyldighet till de brottsbekämpande myndigheterna

I lagen (SFS 2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna finns det bestämmelser som innebär att bland annat kommuner och regioner under vissa förutsättningar är skyldiga att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Uppgifterna ska ge de brottsbekämpande myndigheterna bättre förutsättningar att förebygga och bekämpa brott.

Med brottsbekämpande myndigheter avses Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.

Av lagen (4 § ) följer att kommunala och regionala myndigheter på begäran ska lämna kontaktuppgifter som rör fysiska personer till en brottsbekämpande myndighet om de behövs för brottsbekämpning. Uppgiftsskyldigheten som omfattar bland annat regionala och kommunala hälso- och sjukvårdsverksamheter, gäller även för enskilda (privata) hälso- och sjukvårdsverksamheter.

Med kontaktuppgifter avses:

• bostadsadress
• telefonnummer eller e-postadress
• arbetsplats
• ombud eller företrädare,
• användarnamn eller IP-adress
• uppgift som är jämförbar med någon av dessa uppgifter. Till exempel räknas även adress till fritidsboende och boxadress som kontaktuppgifter.

En kontaktuppgift ska inte lämnas ut om uppgiften omfattas av sekretess eller tystnadsplikt och det finns synnerliga skäl att låta sekretessen väga tyngre än intresset av att lämna ut uppgiften till brottsbekämpande myndigheter. Det är alltså bara i undantagsfall som uppgifter inte ska lämnas ut. Detta undantag kan tillämpas inom exempelvis hälso- och sjukvården, om det bedöms att en person med stort vårdbehov skulle avstå från att ta emot vården om uppgiften lämnas ut.