Regler för hälso- och sjukvården och tandvården

SEKRETESS

Huvudregeln om sekretess innebär att uppgifter i den offentliga hälso- och sjukvården om en patients hälsa eller personliga förhållanden inte får lämnas ut, om det inte är helt klart att uppgiften kan röjas utan att patienten eller någon närstående lider men (25 kap 1§ offentlighets- och sekretesslagen, OSL).

Bestämmelserna i OSL gäller inte för enskild (privat) hälso- och sjukvårdsverksamhet. De regler om tystnadsplikt som gäller för privat verksam hälso- och sjukvårdspersonal finns i patientsäkerhetslagen (2010:659).

  • Sekretessen gäller också gentemot patientens anhöriga och andra närstående om det inte står klart att uppgiften kan lämnas utan att det är till men för patienten.
  • Sekretessen omfattar även förfrågningar om en viss person vistas på ett sjukhus och annan vårdinrättning (se dock nedan under rubriken Uppgiftsskyldighet).

Sekretessbrytande regler

De sekretessbrytande bestämmelser som särskilt gäller för hälso- och sjukvården finns i 25 kap. 11-14 §§ OSL.

Av 25 kap. 11 § p. 2 framgår att hälso- och sjukvårdssekretessen inte hindrar att uppgift lämnas från en myndighet (nämnd) som bedriver hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet till en annan sådan myndighet i samma landsting. Undantaget från sekretessen gör det möjligt för ett landsting att fritt välja organisation utan hänsyn till att sekretess i princip råder mellan myndigheter. Av p.1 i samma paragraf framgår att motsvarande sekretesslättnad gäller för kommuner.

Av 25 kap. 11 § p. 3 framgår att hälso- och sjukvårdssekretessen inte hindrar att en uppgift lämnas till en myndighet som bedriver hälso- och sjukvård (eller annan medicinsk verksamhet) eller till en privat vårdgivare enligt reglerna om sammanhållen journalföring i patientdatalagen. Bestämmelsen innebär att om villkoren för sammanhållen journalföring är uppfyllda, får journalhandlingarna och andra personuppgifter hos en vårdgivare utan föregående sekretessprövning göras tillgängliga för andra vårdgivare som deltar i systemet med sammanhållen journalföring. Se även cirkulär från Sveriges Kommuner och Landsting om patientdatalagen, länk finns under referenser.

Nödvändig vård och behandling

I OSL finns även ett antal sekretessbrytande bestämmelser som möjliggör att uppgifter lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten om det är nödvändigt för att den enskilde ska få nödvändig vård och behandling eller annat stöd.

Enligt 25 kap. 12 § OSL hindrar sekretessen inte att en uppgift om en patient, som inte fyllt 18 år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till patienten lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att patienten ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i fråga om att lämna uppgifter om en gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats för det väntade barnet.

Om en patient på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl inte kan samtycka till att en uppgift lämnas ut, hindrar sekretessen inte att en uppgift om honom eller henne lämnas ut från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten eller till en privat vårdgivare eller privat verksamhet på socialtjänstens område. Detta gäller om uppgiften behövs för att han eller hon ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd (se 25 kap. 13§ OSL).

Uppgiftsskyldighet

I patientsäkerhetslagen (6 kap. 15§) finns regler om när uppgiftsskyldighet föreligger och då sekretessen alltså bryts, som gäller för all hälso- och sjukvårdspersonal oavsett om det är fråga om offentlig eller privat vård.

Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut uppgifter som

  • gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket
  • behövs i verksamhet för personskydd för riksdagens ledamöter, statschefen och övriga medlemmar av kungahuset, statsråd, statssekreterare och kabinettssekreterare, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Säkerhetspolisen
  • behövs för en rättsmedicinsk undersökning
  • Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet
  • behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från högskoleutbildning eller polisprogrammet
  • behövs för prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen (2012:211).

Anmälningsplikt

Vid vissa tillfällen har hälso- och sjukvårdspersonal anmälningsplikt som medför att sekretessen inte gäller för just den uppgiften i det sammanhanget. Det gäller exempelvis

  • anmälningsskyldighet till socialnämnden när barn misstänks fara illa enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Det gäller även om det är barnets vårdnadshavare som är patient och personalen får kännedom om eller misstänker att barnet far illa
  • anmälningsskyldighet för läkare till polismyndighet om en patient bedöms av medicinska skäl vara olämplig att inneha skjutvapen enligt 6 kap. 6 § vapenlagen (SFS 1996:67).

Polis eller åklagarmyndighet

När det gäller misstanke om brott får hälso- och sjukvårdspersonal på eget initiativ anmäla vissa brott till polis eller åklagarmyndighet (10 kap. 21 - 23 §§ OSL).

I vissa fall är också personalen skyldig att besvara frågor från dessa myndigheter. (6 kap 15§ patientsäkerhetslagen).

Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas till polismyndighet eller annan myndighet som ska ingripa mot brott om uppgiften behövs för att förhindra eller avbryta ett pågående brott - till exempel rattfylleri.

Läs vidare i cirkulär 2006:40 från Sveriges Kommuner och Landsting.

Inre sekretess

Av 4 kap. 1 § patientdatalagen (2008:355) framgår att den som arbetar hos en vårdgivare får ta del av dokumenterade uppgifter om en patient bara om han eller hon deltar direkt i vården av patienten eller annars behöver uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete inom hälso- och sjukvården. Arbetsgivare och myndigheter bör helst skriftligen uppmärksamma all personal på detta.

Brott mot tystnadsplikten

Brott mot tystnadsplikten kan enligt 20 kap. 3 § brottsbalken (SFS 1962:700) ge böter eller fängelse i högst ett år.

Till toppen av sidan