Pulsens frekvens, rytm och fyllnad

Hjärtfrekvensens reglering

Hjärtfrekvensen styrs av det autonoma nervsystemet:

Sympatikus ökar hjärtfrekvensen.
Parasympatikus sänker hjärtfrekvensen via vagusnerven.

Hjärtats elektriska impuls startar normalt i sinusknutan i höger förmak. Impulsen leds vidare genom retledningssystemet och får hjärtmuskeln att dra ihop sig och pumpa ut blod i artärerna [1,4-10].

Normal hjärtfrekvens och avvikelser

Hos vuxna är normal hjärtfrekvens 50–100 slag per minut. Bradykardi innebär under 50 slag/minut. Takykardi innebär över 100 slag/minut.

Exempel på orsaker till bradykardi:

förgiftningar
syrebrist
nedkylning.

Exempel på orsaker till takykardi:

feber
fysisk ansträngning
smärta
stor vätskeförlust eller blödning [1,4-10].

Variation över dygnet

Pulsfrekvensen varierar naturligt. Under sömn är pulsen lägre än under vakenhet [1,4-10].

Hjärtrytm och vanliga variationer

Hjärtrytmen är normalt regelbunden. Hos många, särskilt yngre personer, varierar pulsen något i samband med andningen. De flesta har även enstaka extraslag. Dessa är vanliga och oftast ofarliga hos personer utan hjärtsjukdom. Extraslag kan kännas som ett kort uppehåll följt av en snabbare puls under några sekunder [1,4-10].

Pulsfrekvens och hjärtfrekvens

Pulsfrekvensen, antalet pulsslag som kan palperas per minut, är inte alltid samma som hjärtfrekvensen. Skillnaden blir tydlig vid oregelbunden rytm, till exempel vid förmaksflimmer.

Vid oregelbunden rytm kan:

slagvolymen variera mellan slagen
pulsvågen i artärerna bli olika stark
vissa pulsslag inte kännas i arteria radialis

Om två kammarkontraktioner kommer tätt hinner hjärtat inte fyllas med tillräckligt mycket blod, vilket gör att pulsvågen inte alltid når ut till periferin [1,4-10].

Bedömning vid oregelbunden rytm

Vid oregelbunden rytm är pulspalpation i arteria radialis inte tillförlitlig. Hjärtfrekvensen bör då kontrolleras med:

EKG
annan rytmmonitorering
auskultation med stetoskop placerat över hjärtat.

Även extraslag kan missas vid enbart perifer pulspalpation av samma skäl [1,4-10].

Pulsens fyllighet och vad som påverkar den

En normal puls känns fyllig. Fylligheten beror på slagvolymen, alltså den mängd blod som hjärtat pumpar ut vid varje slag. Exempel:

En låg puls med god slagvolym ger en stark och lätt palpabel pulsvåg.
En låg puls i kombination med lågt blodtryck kan göra pulsen svår att känna [1,4-10].

När återflödet av blod till hjärtat minskar sjunker slagvolymen. Pulsen blir då mindre fyllig och kan ibland inte palperas alls. Detta kan bero på lågt blodtryck vilket kan orsakas av till exempel [1,4-10]:

vasovagal reaktion
rytmrubbning
stora vätskeförluster
blödning.

Hög puls och minskad slagvolym

En hög pulsfrekvens kan också minska slagvolymen. Hjärtat hinner då inte fyllas tillräckligt med blod mellan slagen. Det gör pulsen svårare att palpera perifert. Om blodtrycket samtidigt sjunker blir pulspalpationen ännu mer osäker och kan vara ett tecken på att patientens tillstånd försämras [1,4-10].

Perifer kärlsjukdom och pulspalpation

Svårigheter att palpera pulsen kan även bero på perifer kärlsjukdom. Den vanligaste orsaken är åderförkalkning som leder till förträngningar eller ocklusioner i blodkärlen.

Vid misstanke om perifer kärlsjukdom är det värdefullt att:

palpera pulsar bilateralt
jämföra sidorna för att upptäcka skillnader [1,4-10].