Pulspalpation, pulsmätning

Pulspalpation, pulsmätning - Översikt

Pulsmätning är en användbar undersökning både när det gäller att bedöma en persons allmänna hälsa men också för att i ett akut skede avgöra om en persons cirkulation är tillfredsställande. Pulskontrollen är snabb och enkel att utföra och ingen speciell utrustning behövs. Pulsen som kan palperas över olika artärer på kroppen, är den blodvåg som vid varje hjärtsammandragning fortplantar sig ut i blodkärlen. Lättast är den att palpera där artären ligger ytligt eller om det är ett centralt eller grovt kärl.

Flera faktorer kan påverka pulsens frekvens, rytm och fyllnad. Till exempel om återflödet till hjärtat minskar, pumpas en mindre mängd blod ut i blodsystemet vid varje hjärtkontraktion, vilket gör pulsen tunnare och ibland inte kännbar. Orsaken till det kan vara lågt blodtryck som i sin tur kan bero på bland annat vasovagal reaktion, rytmrubbning eller blödning. En annan orsak till svårigheter att känna pulsen kan vara perifer kärlsjukdom, där åderförkalkning är den absolut vanligaste bakomliggande orsaken till förträngningar och ocklusioner. I dessa fall är det av värde att palpera pulsarna bilateralt för att kunna jämföra båda sidorna. [1-6]

Pulsens frekvens och fyllnad

Hjärtfrekvensen styrs av det autonoma nervsystemet, sympatikus och parasympatikus. Sympatikus ökar hjärtfrekvensen och parasympatikus sänker, via vagusnerven frekvensen. Impulsen startar normalt i sinusknutan i höger förmak och fortleds sedan genom retledningssystemet ut i hjärtmuskeln som stimuleras till att dra ihop sig och pumpa ut blodet i kroppens artärer.

Den normala hjärtfrekvensen hos vuxna är mellan 50-100 slag/minut. En frekvens under 50 slag/minut kallas bradykardi och över 100 slag/minut kallas takykardi. Orsaken till en bradykardi kan till exempel vara förgiftningar, syrebrist eller nedkylning. Feber, fysisk ansträngning, smärta och stor vätskeförlust eller blödning kan ge en takykardi.

Pulsfrekvensen varierar också normalt över dygnet. Vid sömn är pulsen lägre än under vakenhet.

Hjärtfrekvensen är normalt regelbunden men det är vanligt, framför allt hos unga personer, att pulsen varierar lite korrelerat till andningscykeln. Enstaka extraslag är vanligt hos de flesta och är oftast ofarliga om de uppstår hos hjärtfriska personer. Det kan då kännas som att pulsen gör ett kort uppehåll och sedan blir lite snabbare en kort stund.

Normalt känns pulsen fyllig. Fylligheten beror på den mängd blod som hjärtat pumpar ut vid varje slag, slagvolym. Låg puls med en bra slagvolym ger en välfylld och stark pulsvåg som är lätt att palpera. En låg puls i kombination med ett lågt blodtryck, kan som tidigare beskrivits i översikten, försvåra pulspalpationen.

Vid minskad blodvolym, som till exempel vid stora vätskeförluster eller blödningar, minskar det venösa återflödet till hjärtat. Detta ger en minskad slagvolym och en mindre fyllig puls perifert.

En högre pulsfrekvens kan också leda till en minskad slagvolym eftersom hjärtat inte hinner fyllas tillräckligt mellan varje slag. Även detta gör att pulsen kan blir svår att palpera perifert. Eventuellt sjunkande blodtryck försvårar ytterligare pulspalpationen och ger en varning om att patienten försämras. [1,4-9]

Pulsfrekvensen är inte alltid samma som hjärtfrekvensen

Vid oregelbunden hjärtrytm, vanligen förmaksflimmer, blir slagvolymen och pulsvågen ut i artärerna olika för varje slag. Om det är ett kort mellanrum mellan två kammarkontraktioner hinner hjärtat inte fyllas med tillräckligt mycket blod för att pulsvågen ska kännas i arteria radialis. Vid oregelbunden rytm är alltså pulsen i arteria radialis otillförlitlig och hjärtfrekvensen ska kontrolleras med antingen ett EKG eller annan rytmmonitorering. Ett stetoskop kan också placeras över hjärtat för att fastställa hjärtfrekvensen via auskultation. Även extraslag kan, av samma anledning, missas vid enbart perifer pulspalpation. [5,7,9]

Till toppen av sidan