Tillvägagångssätt

PULSPALPATION, PULSMÄTNING

Pulspalpation ger genom kontroll av frekvens och rytm framför allt en uppfattning om hjärtats funktion men kan även genom bedömning av fyllnadsgraden ge en vägledning kring den perifera cirkulationen. Mätning av pulsen görs ofta för en allmän cirkulationsbedömning och som uppföljning av sjukdomstillstånd eller medicinering, framför allt för att upptäcka avvikande frekvens eller oregelbunden rytm. I akuta sammanhang kan pulspalpation ge snabb information om patientens allmäntillstånd. Förutom frekvens och rytm noteras även pulsens fyllnadsgrad för att på så sätt kunna uppskatta ett ungefärligt blodtryck hos patienten. Vid undersökningen får man samtidigt viktig klinisk information om hudens utseende, temperatur och fuktighet som ger ytterligare information om patientens cirkulatoriska tillstånd.

Gör så här

  • Förklara för patienten varför du vill kontrollera pulsen och hur det kommer att gå till.
  • Patienten bör vila minst 5 minuter innan kontrollen utförs.
  • Patienten ska undvika kaffe, te, tobak och tyngre fysiskt ansträngning 30 min innan pulskontrollen utförs.
  • Armen bör vila mot ett underlag när kontrollen utförs.
  • Lokalisera pulsen vid önskat mätställe. Pulsen känns bäst med fingerblomman, det vill säga fingertoppens inre mjuka del. Placera pek-, lång- och eventuellt ringfinger över artären med ett lagom tryck. Om nagelbädden på det palperande fingret blir vit är tycket alldeles för hårt. Vid för hårt tryck komprimeras kärlet vilket gör att pulsen blir svårare att känna. Dessutom kan patienten som undersöks uppleva obehag.
  • Frekvensen bör mätas under en minut. Speciellt viktigt vid långsam puls eller rytmrubbning. Använd klocka med sekundvisare eller stoppur. [1,3,5,7,9,10]

Mätställen

Pulsen kan palperas på flera olika ställen på kroppen. Vilket mätställe man väljer beror på situation och orsak till kontrollen. Palpationen görs enklast där kärlet ligger ytligt eller över ett centralt eller grovt blodkärl. Pulsationernas fyllnadsgrads blir svårare att bedöma ju smalare pulsådern är ut i armar och ben, vilket ofta blir mest tydligt vid lägre blodtryck och/eller vid annan generell cirkulationspåverkan. [1,5]

  • Vanligaste stället att känna pulsen på är arteria radialis, på tumsidan av handleden. Finns en stark och fyllig radialispuls är blodtrycket oftast bra. Vid sjunkande blodtryck blir pulsen allt tunnare, oftast snabbare och svårpalperad. Vid cirka 80 mmHg börjar pulsen bli svår att känna i arteria radialis för att vid lägre blodtryck slutligen till sist inte bli möjlig att känna. Radialispulsen kan även vara svår att känna eller saknas vid kärlsjukdom i pulsåder ut mot handen, till exempel i arteria subclavia.
  • Om radialispulsen är svårpalperad kan arteria brachialis palperas lite högre upp på armen, mot lillfingersidan av armvecket. Brachialisartären är grövre och oftast lätt att känna. Vid auskultatorisk blodtrycksmätning läggs stetoskopet över just den artären.
  • I ljumskvecket kan arteria femoralis palperas vilket ofta sker i samband med punktioner i artären eller i samband med hemodynamiskt påverkade patienter där pulsen i radialis inte säkert går att palpera. Även vid kraftigt nedkylda personer bör pulsen palperas över arteria femoralis eftersom de mer perifera artärerna kontraheras av kylan och därför gör att pulsen blir svår att känna.
  • Pulsen i arteria carotis, som ligger mellan struphuvudet och den sneda halsmuskeln, är en mycket central pulsåder där den palpabla pulsen försvinner sent när blodtrycket sjunker. Vid medvetslösa och kraftigt cirkulatoriskt påverkade patienter bör därför arteria carotis användas för pulspalpation. Om det inte går att känna pulsen på halsen ska återupplivning med hjärtlungräddning påbörjas.
  • Efter röntgenundersökningar via arteria femoralis och på patienter med kärlsjukdom i benen kontrolleras pulsarna på foten. Dels på fotryggen, arteria dorsalis pedis och dels på fotens insida bakom den inre fotknölen, arteria tibialis posterior. Se pulsarnas lokalisation i nedanstående bild. [1,5,6,9,10]
Några av de ställen på kroppen där pulsen kan palperas.

Hjälpmedel vid svårigheter att känna eller höra pulsationer perifert 

Vid svårigheter att känna eller höra pulsslag, till exempel vid lågt blodtryck eller dålig cirkulation i benen - fötterna, kan ljuden av pulsationerna förstärkas med en doppler. Med hjälp av dopplern kan man också mäta ett systoliskt blodtryck på en hemodynamiskt påverkad patient med lågt blodtryck där auskultatoriskt blodtryck inte går att mäta, eller som hjälp vid bedömning av perifer genomblödning hos en patient med uttalad kärlsjukdom.

Man kan även med hjälp av ett stetoskop som placeras över hjärtat auskultera hjärtfrekvensen under en minut. Använd klocka med sekundvisare eller stoppur. [5,6,9]

Till toppen av sidan