Tillvägagångssätt

PULSPALPATION, PULSMÄTNING

Vid pulsmätning används 2-3 fingrar, men inte tumme eller lillfinger. Pulsen känns bäst med fingerblomman och med ett lagom tryck. Om nagelbädden på det palperande fingret blir vit är trycket alldeles för hårt. Vid ett hårt tryck komprimeras kärlet vilket för att pulsen är svårare att känna. Dessutom kan patienten som undersöks uppleva obehag. Frekvensen bör mätas under en minut, speciellt viktigt vid långsam puls eller rytmrubbning. Använd sekundvisare på en klocka eller ett stoppur vid mätningen.

Mätning av puls på mottagningar och avdelningar:

  • Patienten bör vila 5 minuter.
  • Patienten ska undvika kaffe, te, tobak eller tyngre fysisk ansträngning 30 minuter innan pulskontrollen utförs.
  • Lokalisera radialispulsen (eller brachialispulsen), placera pek-, lång- och eventuellt ringfinger över artären med ett lätt tryck.
  • Räkna pulsen under en minut.

Vid akuta tillstånd tas pulsen direkt och förutom rytmen noteras även pulsens kvalitet och förändringar. När man placerar handen mot patientens handled får man samtidigt upplysning om hudens temperatur och fuktighet som ger ytterligare information om patientens tillstånd. Det är också ett bra tillfälle att kontrollera patientens perifera cirkulation genom att notera färgen på händer och fötter och på så sätt upptäcka till exempel marmorering och cyanos.

Mätställen

  • Vid kontroll av allmäntillstånd kan en pulspalpation ge snabb information om patientens tillstånd. Vanligaste stället att känna pulsen på är arteria radialis, på tumsidan av handleden. Finns en stark och fyllig radialispuls är blodtrycket oftast bra. Vid sjunkande blodtryck blir pulsen allt tunnare, oftast snabbare och svårpalperad. Vid cirka 80 mmHg börjar pulsen bli svår att känna i arteria radialis för att vid lägre blodtryck slutligen till sist inte bli möjlig att känna. Radialispulsen kan även vara svår att känna eller saknas vid kärlsjukdom i pulsåder ut mot handen, till exempel i arteria subclavia.
  • Om radialispulsen är svårpalperad kan arteria brachialis palperas lite högre upp på armen, mot lillfingersidan av armvecket. Brachialisartären är grövre och oftast lätt att känna. Vid auskultatorisk blodtrycksmätning läggs stetoskopet över just den artären.
  • I ljumskvecket kan arteria femoralis palperas vilket ofta sker i samband med punktioner i artären eller i samband med hemodynamiskt påverkade patienter där pulsen i radialis inte säkert går att palpera.
  • Pulsen i arteria carotis, som ligger mellan struphuvudet och den sneda halsmuskeln, är en mycket central pulsåder där den palpabla pulsen försvinner sent när blodtrycket sjunker.
  • Efter röntgenundersökningar via arteria femoralis och på patienter med kärlsjukdom i benen kontrolleras pulsarna på foten, dels på fotryggen, arteria dorsalis pedis och dels på fotens insida bakom den inre fotknölen, arteria tibialis posterior
Några av de ställen på kroppen där pulsen kan palperas.

Hjälpmedel vid svårigheter att känna/höra pulsationer

Vid svårigheter att känna eller höra pulsslag, till exempel vid lågt blodtryck eller dålig cirkulation i benen - fötterna, kan ljuden av pulsationerna förstärkas med en doppler. Med hjälp av dopplern kan man också mäta ett systoliskt blodtryck på en hemodynamiskt påverkad patient med lågt blodtryck där auskultatoriskt blodtryck inte går att mäta, eller som hjälp vid bedömning av perifer genomblödning hos en patient med uttalad kärlsjukdom.

Till toppen av sidan