Infusion och administration
Trekammarpåsar förvaras i rumstemperatur. Vitaminer, mineraler och eventuella elektrolyter tillsätts efter att påsen blandats och i direkt anslutning till administrering. Näringslösningens hållbarhet kan variera beroende på vilka tillsatser som görs och beroende på tillverkare. Kontrollera hållbarheten i Fass.
Osmolaliteten i parenterala näringslösningar avgör val av infartsväg för administrering. Ju högre osmolalitet en näringslösning har desto mer kärlretande är den.
För att förhindra att administrering sker felaktigt ska alla infarter vara tydligt märkta.
| mOsm/L = milliosmol per liter | |
| Lösning | Osmolalitet |
|---|---|
| Isoton | 300 mOsm/L |
| Glukos 5 % | 290 mOsm/L |
| Glukos 10 % | 600 mOsm/L |
| Lösningar för perifer parenteral näringstillförsel | cirka 750-850 mOsm/L |
| Lösningar för central parenteral näringstillförsel | cirka 1060-1545 mOsm/L |
Administration
Parenteral näringstillförsel kan ges via perifer eller central ven. Varje administreringsväg har olika för- och nackdelar [9].
PVK - perifer venkateter
PVK används för en kortare tillfällig behandling med parenteral näringstillförsel, max en till två veckor. Välj lösningar avsedda för perifer infusion. Observera att risken för komplikationer i perifera kärl ökar med infusionstiden. För skötsel och hygien, läs mer i Vårdhandbokens texter om Perifer venkateter.
CVK - central venkateter
CVK används till patient med svåråtkomliga perifera kärl eller där längre tids behov av parenteral näringstillförsel kan förutses. För skötsel och hygien, läs mer i Vårdhandbokens texter om Central venkateter.
Subkutan venport
Subkutan venport används till patient med svåråtkomliga perifera kärl eller där längre tids behov av parenteral näringstillförsel kan förutses. För skötsel och hygien, läs mer i Vårdhandbokens texter om Subkutan venport.
PICC-line
En perifert inlagd central venkateter används där längre tids behov av parenteral näringstillförsel kan förutses. För skötsel och hygien, läs mer i Vårdhandbokens texter om PICC-line.
Infusionshastighet
Individanpassa infusionshastigheten för att minska risken för komplikationer. Om för stor mängd energigivande näringsämnen ges för fort kan det leda till illamående och olustkänsla, men även allvarligare symtom kan uppstå. Läs mer på sidan om Komplikationer. Infusionshastigheten bör anpassas till både kväveinnehållet, osmolaliteten och vätskemängden i produkten [9].
Maximal infusionshastighet varierar mellan olika näringslösningar:
- För lösningar till perifer infart brukar maximal infusionshastighet vara cirka 2,5-3,7 mL/kg/timme.
- För lösningar till central infart brukar maximal infusionshastighet vara cirka 1,3-2,6 mL/kg/timme.
Följ anvisning för respektive produkt, se Fass.
Patienter med låg kroppsvikt kan behöva en långsammare dropphastighet och därmed längre infusionstid. Risken för komplikationer i perifera kärl ökar ju längre exponeringstiden är. Sträva efter att öka infusionshastigheten efter upptrappning om näring ges i perifer infart.
Infusionspump
Parenteral näringstillförsel (PN) kan ges både med och utan infusionspump.
En infusionspump säkerställer att infusionen ges med rätt och jämn hastighet och kan minska risken för komplikationer, såsom hyperglykemi och illamående.
Infusionspump rekommenderas vid följande tillfällen:
- När större mängder parenteral näringstillförsel ges, det vill säga när PN utgör 75 % eller mer av energibehovet.
- Till kritiskt sjuka patienter och till patienter med risk för refeeding syndrome.