Komplikationer

Vid svår undernäring eller om patienten varit utsatt för långvarig svält eller fasta, finns högre risk för så kallad metabol överbelastning (refeeding syndrome). Det är ett livshotande överbelastningssyndrom som kan uppstå om undernärda personer får mer näring än vad vävnaderna förmår att metabolisera. Observera att även en överviktig person kan vara undernärd.

Patienter med minst två av nedanstående kriterier har hög risk att utveckla refeeding syndrome [6]:

• BMI < 18,5 kg/m².
• Oavsiktlig viktförlust > 10 % de senaste 3–6 månaderna.
• Svält eller minimalt intag > 5 dagar.
• Alkoholmissbruk.
• Behandling med insulin, kemoterapi eller diuretika.

Alternativt minst ett av följande kriterier:

• BMI < 16 kg/m².
• Oavsiktlig viktförlust > 15 % de senaste 3–6 månaderna.
• Svält eller minimalt intag > 10 dagar.
• Låga nivåer av kalium, fosfat, magnesium före tillförsel av nutrition.

Tecken på refeeding syndrome är:

• stigande kroppstemperatur
• snabbt ökande vikt på grund av vätskeretention
• cirkulatoriska och respiratoriska förändringar, till exempel bröstsmärta, lungödem, takykardi, arytmier och hög andningsfrekvens.

Elektrolytrubbningar bidrar till utvecklingen av tillståndet. Framför allt sjunker nivåerna av kalium, fosfat och magnesium i blodet [5].

Tiaminbrist (vitamin B1) är den vanligaste vitaminbristen i tillståndet. Tiaminbrist kan ge Wernicke-Korsakoff syndrom. Därför är extra tillförsel av tiamin viktig som profylaxbehandling både före och efter start av parenteral näringstillförsel eller glukosdropp [5].

Vid komplikationer relaterade till infarten i blodbanan, exempelvis katetersepsis och central ventrombos, läs mer i följande texter i Vårdhandboken:

• Komplikationer i ämnet Central venkateter.
• Komplikationer och bedömning i ämnet Perifer venkateter.
• Komplikationer i ämnet Subkutan venport.
• Komplikationer i ämnet PICC-line.