• Du har valt: Sörmland
Nefrostomi

Inläggning och patientinformation

Förberedelser

Det är ansvarig läkare som bedömer om patienten är i behov av en nefrostomikateter. Remiss för inläggning av nefrostomi skrivs till röntgen eller motsvarande enhet.

Förberedande åtgärder

  • Information till patient och eventuellt närstående om varför en nefrostomi behöver läggas in samt vad det innebär. Informationen ges både skriftligt och muntligt.
  • Fasta 4 timmar före eller enligt ordination alternativt lokala anvisningar.
  • Blodgruppering, koagulationsstatus, elektrolytstatus eller andra prover enligt ordination. Patienter med pågående infektion eller stenproblematik ska urinodlas innan anläggning av nefrostomi [2-4]. Lugnande läkemedel och smärtstillande är bra om patienten får på avdelning i god tid innan ingreppet. Om ingen ordination finns bör sådan efterfrågas.
  • Antibiotikaprofylax enligt ordination [2-4].
  • Premedicinering enligt ordination [2,3].
  • Perifer venkateter läggs in, och intravenös infusion ges enligt läkarordination.
  • Ställningstagande till utsättning eller justering av antikoagulantia, enligt läkarordination.

Vid enbart byte av nefrostomikateter behövs oftast inga förberedelser, ingreppet sker polikliniskt och patienten går hem direkt efter bytet.

Patientinformation

Patienten ska få information inför ingreppet om vad som ska hända och om hur man som patient ska förbereda sig. Det är även viktigt med information om hur man lever med sin nefrostomikateteter exempelvis hur man byter urinpåse och vilka tecken och symtom som man ska vara observant på för att ta kontakt med vården. Försäkra dig om att patienten får möjlighet att ställa frågor. Använd gärna nedanstående patientinformation som mall för genomgång och för att ge till patienten.

Kom överens med patienten om vem som ska tömma och byta urinuppsamlingspåsen. Om patienten ska göra det själv, instruera om hur det ska gå till. När det gäller omläggning kan det vara svårt att sköta denna själv på grund av nefrostomins placering. Kontrollera om patienten har närstående som kan vara behjälplig eller om distriktssköterska ska sköta omläggningen.

Patientinformation_Nefrostomi_2022.pdf

Inläggning

Inläggning av nefrostomi görs av röntgenläkare. Patienten får oftast lokalbedövning, men även ryggbedövning och sövning kan vara aktuellt [2]. Patienten får vid inläggningen ligga på sidan på ett undersökningsbord. Den sida som är aktuell för inläggning av nefrostomi ska vara vänd uppåt. Med röntgengenomlysning och ultraljud lokaliseras njurbäckenet.

Desinfektera hudområdet med klorhexidinsprit 5 mg/mL. Vid klorhexidinallergi används etanol 70%. Ett stort område runt insticksstället desinfekteras med ordentligt genomblöt tvättork under minst 30 sekunder. Låt huden lufttorka. Därefter fixeras sterilt draperingsmaterial tätt mot patientens hud [12].

Huden liksom vävnaderna fram till njuren bedövas. Under exakt kontroll förs med hjälp av ett speciellt instrument, en tunn kateter in i njurbäckenet. Punktionen sker oftast i sidan bak mot ryggen nedanför revbensbågen [3]. Vanligen används en nefrostomikateter som har trådlås. Det innebär att änden av slangen kan dras ihop som en kringla med en tråd. Tanken är att kringlan ska förhindra att slangen åker ut. Tråden förankras på lite olika sätt beroende på märke på katetern och ska inte hänga fritt [3,4]. Suturering av nefrostomikatetern kan förekomma [3,12].

Katetern kopplas sedan via ett kopplingsstycke (förbindelseslang), med eller utan trevägskran, till en urinuppsamlingspåse [13]. En tömbar påse är att föredra. Nefrostomikatetern läggs om med ett speciellt nefrostomiförband, läs mer under texten Omläggning och skötsel. Om trevägskran används, var observant så att inte tryck uppstår mot huden. I remissvar från röntgen kan kateterns längd anges mellan hudplan och nefrostomikateterns slut.

Nefrostomikateter kopplad till kopplingsstycke (förbindelseslang) och urinuppsamlingspåse. Vid omläggning och fixering av kopplingsstycke och urinuppsamlingspåse är det viktigt att katetern har viss rörelsemån och inte stramar och sträcks för mycket då patienten rör sig. Större bild finns i texten Omläggning och skötsel.


Eftervård och dokumentation

Sängläge rekommenderas i två timmar efter ingreppet, för att minimera risk för blödning. Det är viktigt att om möjligt dricka extra vätska, för att öka diuresen (urinflödet) och därigenom minimera risken för stopp i nefrostomin. Övrigt som kontrolleras och dokumenteras när patienten återvänder till vårdavdelningen är:

  • Patientens allmäntillstånd inklusive puls, blodtryck och andningsfrekvens.
  • Urinflöde och färg på urinen. Urinmängden mäts. Använd gärna en för detta ändamål framtagen sticka för att genom färgjämförelse klassificera koncentrationen av blod i urin [14]. Klassificeringen underlättar dokumentation och rapportering.
  • Insticksstället inspekteras med tanke på risk för blödning.
  • Kroppstemperaturen kontrolleras vid misstanke om feber eller vid frossa.

Vid inläggning av nefrostomi finns alltid en risk att patienten kan få komplikationer exempelvis urosepsis, blödning, pneumothorax eller perforation av colon [3,4]. I händelse av stora urinflöden kan elektrolytbalansen rubbas. Vid komplikationer ska läkare kontaktas. Läs mer i texten Komplikationer vid nefrostomi.

Urinen innehåller vanligen blod de första dygnen och levrat blod kan täppa till katetern. Om urinflödet blockeras kan patienten uppleva det som smärtsamt. Vid blodig urin och misstanke om eventuella koagler kontaktas läkare för ordination av spolning av nefrostomikatetern. Läs mer om att spola nefrostomi i texten Spolning av nefrostomi.

Ofta kan patienten som fått en planerad nefrostomi gå hem samma dag som ingreppet. Om patienten är påverkad eller vid komplikationer kan patienten observeras inneliggande. Före hemgång ska patienten lära sig att tömma urinuppsamlingspåsen, hantera nefrostomin, och eventuellt ha fått hjälpmedel utskrivna. Det ska också ha bestämts vem som sköter omläggningen.

Dokumentation

Dokumentera i patientens journal:

  • Indikation för inläggning av nefrostomi och beräknad behandlingstid.
  • Uppgifter om inläggning och eventuella komplikationer.
  • Eventuell utökad medicinering.
  • Patientens egna iakttagelser och upplevelser av behandlingen.
  • Skötsel: omläggning, val av bandage och bytesfrekvens, övriga individuellt anpassade hjälpmedel.
  • Given muntlig och skriftlig information till patienten.

När patienten byter vårdgivare eller vårdform ska informationen överföras tydligt i skrift och eventuellt även muntligt (SOSFS 2005:27).

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Basala hygienrutiner ska tillämpas av all vård- och omsorgspersonal vid vård, undersökning och behandling eller annan direktkontakt med person där vård och omsorg bedrivs.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan