Nefrostomi

Urinvägarna består av njurar, njurbäcken, urinledare, urinblåsa och urinrör. Njurarna har två huvuduppgifter, att avlägsna slaggprodukter ur blodet samt reglera salt- och vattenbalansen i kroppen. Det som inte går tillbaka till blodet utsöndrar njurarna i form av urin.

Det är ansvarig läkare som bedömer om patienten är i behov av en nefrostomikateter. Remiss skrivs för inläggning av nefrostomi på röntgen eller motsvarande enhet.

Inläggning av nefrostomi görs av röntgenläkare. Patienten får vanligtvis lokalbedövning vid inläggning av nefrostomi.

Förbandet runt instickstället inspekteras dagligen. Olika typer av förband har olika bytesfrekvens, se nedan. Kopplingsstycket (förbindelseslangen) mellan nefrostomikatetern och urinuppsamlingspåsen byts i samband med byte av nefrostomikatetern eller vid behov.

Spolning av nefrostomikatetern ska endast genomföras vid stopp. Blod i urinen eller grumlig urin är i sig ingen indikation för spolning. Eftersom nefrostomikatetern ligger i njurbäckenet ska man vara försiktig vid spolning och endast använda små mängder steril Natriumklorid 9 mg/mL.

Tänk på att inte ta urinodling från urinuppsamlingspåse. Urinodling bör tas både från urinblåsan och nefrostomin.

Avlägsnande av nefrostomikateter görs på sjukhus. Ansvarig läkare bör ta ställning till om antibiotikaprofylax ska ges i samband med avlägsnandet av nefrostomin.

Minskad urinmängd utan smärta kan bero på att patienten har druckit för lite vätska. Rekommendera patienten att öka vätskeintaget och kontrollera urinmängden de närmaste timmarna.

Stöd för personal vid genomgång med patienten inför hemgång med nefrostomikateter.

Referenser och regelverk för Vårdhandbokens texter om nefrostomi.

Här kan du testa dina kunskaper om nefrostomi.