Skabb - Översikt

Skabb är en numera vanlig diagnos som bör övervägas vid klåda, speciellt nattlig långvarig klåda. Det finns flera olika arter av skabb, men bara en har människa som värd. Andra djurspecifika arter kan orsaka bettreaktioner och ge klåda, men fortplantar sig inte på människa.

Skabbdjuret är ett 0,3-0,4 mm stort kvalster (spindeldjur). Efter befruktningen på hudytan gräver honan gångar i hudens hornlager (yttersta hudlager) och lägger där sina ägg. Handjuret dör efter befruktningen. Äggen kläcks efter 3-4 dagar och genomgår larv- och nymfstadium innan de blir könsmogna efter 2-3 veckor.

Gångarna är ljusa, trådsmala, centimeterlånga, sicksackformade strukturer som syns lättast på händer och fötter men kan ses även på andra områden som vid naveln, i ryggslutet, vid bröstvårtorna och på könsorganen. På barn kan det vara lättare att undersöka fötterna. Ibland ses små blåsor och röda knottror i anslutning till gångarna.

Skabb kan ge upphov till två olika sjukdomstillstånd: "vanlig" skabb och krustös skabb. En individ med ett välfungerande immunförsvar bär på ett begränsat antal djur, mindre än 15, och får "vanlig" skabb.  Antalet djur hålls nere av ett välfungerande immunförsvar. Krustös skabb drabbar individer med nedsatt immunförsvar och äldre som kan ha flera tusen djur spridda över hudkostymen, även huvudet. Den stora mängden djur ger upphov till krustor (skorpor), som innehåller skabbdjur.

Symtom

Klåda, mest uttalad på natten, är det mest framträdande symtomet och beror på en överkänslighetsreaktion på skabbdjuret eller ämnen som det utsöndrar. Klådan debuterar först efter 3-10 veckor, då sensibiliseringen ägt rum. Den som haft skabb tidigare och återsmittas får klåda redan efter ett par dygn. Klåda uppstår var som helst på huden, sällan inom huvud-halsområdet. Individer med nedsatt immunförsvar kan ha mindre klåda. I huden ses framför allt rivmärken, eksem och ibland ytliga hudinfektioner.

Smitta

Skabb smittar genom nära, lite längre hudkontakt, sannolikt mer än 5 minuter. Smittan har ingenting med hygien att göra. En ny grupp som på senare år smittats är tonåringar, troligen beroende på flera situationer med möjlig närkontakt. Ett exempel är när flera individer sitter tätt ihop exempelvis framför samma dator eller surfplatta. Att sova tätt tillsammans i sovsalar och att resa många i trånga bussar och tåg kan också innebära risk. Smitta kan ske även innan klådan debuterar, det vill säga innan överkänsligheten utvecklats. Indirekt smitta förkommer men är ovanligt vid "vanlig" skabb. 

Vid krustös skabb är smittsamheten mycket högre än vid vanlig skabb och smitta kan ske genom kortare hudkontakt och även indirekt via krustor på kläder, i sängkläder och på möbler. Skabbutbrott förekommer därför sporadiskt på äldreboende och sjukhus. Såväl boende som medpatienter och personal kan då drabbas. Ibland är utbrotten långdragna och kan kräva omfattande vårdresurser. Vid krustös skabb ska smittvägar noggrant kartläggas och det är önskvärt att tidigt koppla in hudläkare och helst vårdhygienisk expertis. Personal och närstående informeras och uppmanas vara observanta på symtom. 

Diagnos

Det är viktigt att tidigt misstänka och diagnostisera skabb. Fråga alltid om partner, vänner och/eller närstående har klåda. Diagnosen ställs genom att hitta ett levande skabbdjur, som ska konstateras i ett mikroskop. Det är viktigt att veta, inte bara tro, att det handlar om skabb då det finns många orsaker till klåda.

Det krävs god belysning, lupp eller dermatoskop och ett tränat öga för att hitta gångar. I ena ändan av gången ses en liten svart prick. Med hjälp av nål plockas det lilla skabbdjuret ut och läggs försiktigt på ett objektsglas. Vid krustös skabb hittas skabbdjur även i krustorna. Om det är svårt att hitta skabbdjuret skrivs remiss till hudklinik innan skabbbehandling påbörjas.